Kvinnor är ofta subjekt för diskriminering och våld i samhället, framförallt i kontexter där konfliketer uppstår. De blir även ofta diskriminerade på religiös basis. Det blir tydligt i olika länders familjelagstiftning baserad på olika religiösa tolkningar. Ett exempel är Egypten som har olika lagstiftningar kring kvinnors rättigheter beroende på om din tillhörighet är koptiskt kristen eller sunnimuslim. Båda diskriminerar kvinnan i frågan om rätten till arv, skilsmässa och personliga friheter.
Religions- och övertygelsefrihet ger varje kvinna rätten att själv bestämma vad hon tror på, vad hon inte tror på och leva sitt liv i enlighet med sin övertygelse samt att inte bli diskriminerad på grund av dessa val. Hon har även rätten att skyddas från tvång till en viss tro, detta på både religiös och sekulär grund. (Religionsfrihet för alla).
Att religions- och övertygelsefrihet är en viktig rättighet att jobba med är tydligt när man ser på vår omvärld. I flertalet länder förföljs människor på grund av sin religion. Människor får inte sina grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda då ens religion eller övertygelse inte tillhör det accepterade. Vi har kristna, yazidier och ”otrogna” muslimer som förföljs inom IS-området, vi har kristna och muslimers utsatta roll i Indien och ateister och Bahaier som inte är erkända i Egypten. Till allt detta måste vi även väga in hur kvinnor ofta blir diskriminerade på grund av sitt kön, man måste alltså se situationen ur ett intersektionellt perspektiv. Kvinnor kan tillhöra både den grupp som är diskriminerad på grund av sin religiösa tillhörighet, men även vara diskriminerad som kvinna. Det blir alltså viktigt att inte enbart arbeta med religions- och övertygelsefrihet med den kristna gruppen som helhet, utan även belysa olikheter inom gruppen.
Kvinnors rätt till religions- och övertygelsefrihet berörs inte enbart av strukturell diskriminering, utan även av det riktade våld mot kvinnor som frekvent finns med inom väpnade konflikter med religiös framtoning. Kvinnor blir ofta symbol för renhet inom vissa religionsdiskurser. Vi kan se hur IS utfärdar direktiv kring hur kvinnan ska vara för att uppfylla deras bild av den sanna muslimska kvinnorollen. Eller hur Boko Haram kidnappar och tvångskonverterar flickor.
Regeringen har utfärdat en feministisk utrikespolitik, och i en intervju med Margot Wallström nämner hon hur man praktiskt ska implementera den. Wallström beskriver att det är viktigt att ”när vi besöker ett konfliktområde: att se till att först få träffa och tala med kvinnorna.” Att få med kvinnor i samtalet kring dessa frågor är en viktig väg att gå. Framförallt att kvinnor själva får vara med och uttrycka sina åsikter inom ett område som influerar stora delar av världen – religion. Svenska missionsrådet ser gärna att religions- och övertygelsefrihet lyfts mer inom svensk utrikespolitik och utvecklingssamarbetet. Om nu regeringen vill satsa på att belysa kvinnors roll, bör man också belysa kvinnors deltagande och roll inom religions- och övertygelsefrihetsfrågor.
Björn Hummerdal
praktikant på Svenska missionsrådet
