PeaceWorks och Casa de la Memoria har i grunden delvis olika utgångspunkter och perspektiv men genom en inblick i Casas fältarbete har de blivit tydligt att de förenas kring frågor som relaterar till kvinnors rättigheter, fred och global rättvisa.

Det som gjort starkast intryck på mig under tiden som jag har varit här är de workshops som jag fått möjlighet att medverka i. De har haft utgångspunkt i kvinnors politiska deltagande och rättigheter, kopplat till det aktuella fredsavtalet mellan den colombianska regeringen och den tidigare FARC-gerillan. Märkbart är människors engagemang för fredsavtalet och deras entusiasm för att prata politik med mig som kommer från ett annat land. Som exempel på detta kan nämnas att okända människor ofta kommer fram för att prata och ställa frågor. De vill inte sällan veta vad jag som utlänning tycker i olika frågor. Generellt har den allmänna bildningsnivån och intresset för samhällsfrågor hos befolkningen överraskat mig positivt.

Den väpnade konflikten är ständigt närvarande i diskussionerna vilket ger en känsla av ett allvar som inte på samma sätt finns i Sverige.

I Colombia har politiken en annan laddning än i Sverige, det som diskuteras har oftast mycket stor betydelse och de olika skiljelinjerna är stora. Den väpnade konflikten är ständigt närvarande i diskussionerna vilket ger en känsla av ett allvar som inte på samma sätt finns i Sverige. De politiska krafter som finns i landet är inte sällan, med svenska mått mätt, ganska kompromisslösa och kan ibland uppfattas som extrema. Jag har därför lärt mig att det är viktigt att man förstår den colombianska diskursen och sammanhanget man befinner sig i när man pratar om dessa frågor.

Arbetsuppgifterna som praktikant på Casa de la Memoria är varierande och det man gör är beroende av vilka behov som för tillfället finns. Mycket av jobbet sker på ett kontor i Neiva men fältarbete och besök på landsbygden är frekvent förekommande. I början av min vistelse har jag till exempel sysslat mycket med översättningsarbete av videos som vi har spelat in under tidigare workshops i de byar som vi besökt. La Ulloa, La Plata och Algeciras är exempel på platser som jag varit på. Personalen på Casa de la Memoria van vid att både arbetsuppgifter och tider är oregelbundna, mycket till grund av lokala omständigheter. Arbetet är till stor del beroende av vad som händer i samhället och hos Casas samarbetspartners. Verksamheten kan därför vara svår att planera.

Förutom den högintressanta politiska situationen i Colombia är vardagslivet annorlunda än i Sverige och stundtals utmanande. Den absolut största skillnaden som jag upplevt är behovet av säkerhetstänk och det nödvändiga i att vara vaksam på vad som händer i omgivningen. Som utlänning i Colombia sticker man ut, speciellt i Neiva där antalet icke-colombianer är väldigt få. Att vara utlänning har både för och nackdelar, det är många som vill prata och som är intresserade av hur det är i Sverige och Europa.

Bortsett från det arbetsrelaterade, har Colombia mycket att erbjuda som land. Både vädret och landskapet är fantastiskt, någonting jag verkligen kommer att sakna när jag åker härifrån.