Världen blir mindre demokratisk. År 2025 var 92 av världens länder autokratier och 87 demokratier. Tre fjärdedelar av världens befolkning, omkring 6 biljoner människor, lever i autokratier. Det visar en av världens största demokratiundersökningar från V-dem Institute vid Göteborgs Universitet från 2026. Demokratirapporten beskriver hur den globala tillbakagången för demokratin skett gradvis, genom att rättigheter, institutioner och grundläggande friheter succesivt försvagas. Det kan handla om att oppositionens utrymme minskar eller att medier och civilsamhälle utsätts för ökade påtryckningar.
Sverige rankas högst bland de länder med stark liberal demokrati, tillsammans med Norge och Danmark. V-dem definierar en liberal demokrati som ett styre där folket väljer sina ledare i fria val samtidigt som makten begränsas av lagar och alla människors rättigheter skyddas.
Rapporten uppmärksammar även konkreta risker som kan utmana Sveriges demokrati. Politisk polarisering, skarpare press på medier och public service samt en växande misstro mot experter och myndigheter är negativa trender. Jesper Bengtsson, chefredaktör för tidningen Dagens Arena, gör en analys av trenderna som V-dem presenterar. Bengtsson menar att det är svårt att läsa rapporten utan att dra paralleller till Sverige. De negativa trender som identifieras kan tolkas som tidiga tecken på en gradvis försvagning av demokratin. Även om utvecklingen ännu inte är dramatisk, pekar den på en möjlig riktning där centrala demokratiska principer successivt riskerar att urholkas.
Civilsamhället är otroligt viktigt för att upprätthålla demokratin i samhället. Vaksamt ser vi nu hur det drabbas av svenska regeringens politik. Ekonomiska nedskärningar och reformer försvårar och minskar civilsamhällets roll och verksamheter, bland annat i form av kraftigt reducerade statliga resurser till studieförbund, folkhögskolor, kulturverksamhet och folkrörelsebiståndet.
Även ungdomsrörelsen drabbas. Ungdomsrörelsen erbjuder unga möjlighet att delta i samhället och är ibland det första viktiga steget och kunskapskällan till hur demokratiska processer ser ut och går till. Rörelsen fungerar som en politisk aktör med perspektiv avgörande för samhällsutvecklingen, där unga får kunskap om organisationsstruktur, om förvaltning av förtroendeuppdrag och en förståelse för samarbete kring gemensamma mål.
I Landsrådet för Sveriges barn och ungdomsorganisationers (LSUs) årliga rapport noteras en positiv trend, ungdomsrörelsen växer. Samtidigt flaggar många organisationer inom rörelsen för ökat hat, hot och minskat utrymme. På grund av ansträngd ekonomi har dessutom många organisationer svårt att upprätthålla långsiktighet och hållbara strukturer för verksamheten.
När statsbidraget ökade med 50 miljoner 2020 förbättrades läget för de som hade det tuffast under pandemin men också för de som hade ansträngd ekonomi redan innan pandemin. Men höjningen är en tillfällig lösning och planeras att sänkas 2026, till samma nivå som innan höjningen, en nivå som i princip förblivit oförändrad sedan 2011. Att inte höja statsbidraget i takt med ungdomsrörelsens tillväxt gör det svårt för rörelsens organisationer att rekrytera fler medlemmar eftersom det innebär ökade kostnader och minskade resurser. Sänkningen riskerar dessutom att minska verksamheters tillgänglighet, öka stress bland personal och ideella. Många organisationer menar att de kommer behöva söka kortsiktiga finansieringskällor, vilket drabbar kärnverksamheten och den långsiktiga planeringen.
Den växande ungdomsrörelsen, som är så viktig för demokratisk utveckling, förvaltas alltså inte på bästa sätt. Detta, i en tid när den tycks behövas som allra mest. I sin senaste rapport konstaterade Myndigheten för ungdomars- och civilsamhällesfrågor (MUCF) att ungas valdeltagande 2022 för första gången sedan 2002 minskade. Framförallt är det unga killar med invandrarbakgrund som saknas bland väljarna. Dessutom uppger unga i områden med stora socioekonomiska utmaningar i högre utsträckning att de aldrig kan tänka sig göra någon politisk aktivitet jämfört med unga från områden med goda socioekonomiska förutsättningar. Hälften av ungdomarna oavsett kön och socioekonomisk områdestyp uppger att de inte tror att de behövs i det svenska samhället.
Civilsamhället behövs och ungas röster är ovärderliga. Ett samhälle där unga känner sig meningslösa, har misslyckats. Med två månader kvar till nästa EU-val och två år kvar till nästa riksdagsval behöver vi fortsätta ta ansvar, inkludera unga i samhällsutvecklingen, engagera och organisera oss för att hålla demokratin levande. Det är trots allt vår rätt.