I den gamla brottsbalken från 1887 ingick en paragraf som straffbelade så kallade ”brott mot naturen”. I fåtalet enstaka fall har denna paragraf kunnat användas mot homosexuella. Nu har även denna paragraf blivit borttagen och i och med detta har det allra sista officiella hindret försvunnit. I statens ögon är homosexualitet äntligen helt och hållet avkriminaliserat och i praktiken således lagligt.

Som vi har nämnt tidigare i artikelserien om den nya brottsbalken behövs det dock mer än lagar för att åstadkomma förändring. Gabriel de Barros från Afrikagruppernas partnerorganisation AMODEFA berättar hur de arbetar med frågan. ”Vi försöker utbilda all vår sjukvårdspersonal i att vara toleranta och behandla alla lika oavsett sexuell läggning. Det är den policy som vi har och som vi arbetar för. Däremot är vår personal även del av ett samhälle som är mindre tolerant vilket kan försvåra omständigheterna.” Tyvärr är det inte lika enkelt att ändra människors tankesätt som det är att ta bort en paragraf i en lag. I merparten av landet ses homo/bisexualitet fortfarande som något kulturellt oacceptabelt.

Något som fattas i den nya brottsbalken, vilket  Dr. Maria José Arthur från WLSA påpekar, är ett skydd mot diskriminering mot hbtqi-personer.  Lagen nämner specifika skydd mot diskriminering på grund av t.ex. ras, kön, sjukdomstillstånd, m.fl. men har utelämnat diskriminering på grund av sexuell läggning. ”Det är ett av de områden där vi måste fortsätta arbeta.” säger Maria José Arthur. Dário de Sousa från hbtqi-organisationen LAMBDA instämmer i detta i en artikel i tidningen @verdade.

Då detta är sista delen i serien om Moçambiques nya brottsbalk tänkte vi sammanställa en liten matris av vad civilsamhället i landet har lyckats med att genomföra och vad som fortfarande kräver arbete. Som Dr. Maria José Arthur berättade här kommer de aldrig att sluta kämpa för ett rättvist och jämställt Moçambique!