Sedan socialdemokratiska Margot Wallström tillträdde som utrikesminister för ett år sedan har regeringen utlovat en mer aktiv nedrustningspolitik. Wallström såg tidigt till att Sverige anslöt sig till det humanitära initiativet för kärnvapennedrustning, en grupp som vid den tidpunkten redan samlade runt 150 stater. I socialdemokraternas utrikesdeklaration från 2014 skrev partiet att ”Många kärnvapenfria nationer kräver konkreta nedrustningsåtgärder med hänvisning till just de inhumana effekterna av kärnvapenkrig. Vi socialdemokrater anser att Sverige inte längre ska ställa sig vid sidan av sådana initiativ.”.

Så när Österrike i december förra året lade fram den så kallade utfästelsen (Humanitarian Pledge) om att tillsammans med stater, civilsamhälle och internationella organisationer förbjuda och nedrusta alla kärnvapen, förutsatte vi en tidig svensk anslutning. Nu har tio månader gått och trots att utrikesministern har sagt att hon vill att Sverige ansluter sig, har ännu inget hänt. Ska det tolkas som ett förhandsbesked eller inget besked alls? Tydligt är att Sverige ännu inte tagit ställning för Österrikes initiativ om att börja förhandla om ett förbud mot kärnvapen.

Med andra ord vet vi inte vad Sverige vill längre. Vi vet inte vilken politik Sverige tar med sig till FN, annat än att regeringen ofta upprepar att det är viktigt med konkreta resultat. På frågan om hur resultaten ska komma, står i alla fall vi utan svar. Kommer Sverige att ansluta sig till de 119 stater som ställt sig bakom Österrikes initiativ och vill förbjuda och eliminera kärnvapen? Eller kommer Sverige att stå utanför detta initiativ, från ett land som regeringen ser som en viktig samarbetspart, men fortsätta hävda att Sverige är drivande för nedrustning?

När staterna i FN ska rösta om de resolutioner som läggs fram finns det en hel del spännande att välja bland. Omröstningen kommer att tvinga Sverige och andra stater att ta ställning. Det finns till exempel ett utkast på en resolution från Mexiko tillsammans med Österrike och Irland, om en så kallad ”öppen arbetsgrupp” i FN med målet att nå överenskommelser om nya juridiska verktyg för en kärnvapenfri värld. Dessa förhandlingar ska enligt utkastet inte heller kunna blockeras av någon stat, vilket gör det än mer spännande. Sverige har länge gett stöd till idén om en öppen arbetsgrupp men vill idag inte svara på hur de kommer att rösta. Vi hoppas att resolutionen läggs fram och att Sverige röstar ja.

Ännu mer spännande är att Österrike med stöd av Irland, Mexiko och Sydafrika lägger fram the Humanitarian Pledge, initiativet för att förbjuda kärnvapen, som en resolution för staterna att rösta om. Det betyder att Sverige måste ta ställning i frågan om att förbjuda kärnvapen, ett beslut som regeringen på tio månader inte gett besked kring. Vi har frågat utrikesdepartement om hur Sverige tänker rösta, men inte fått något svar.

Ett annat land att hålla ögonen på är Sydafrika som också förväntas lägga fram en resolution på liknande tema. Det har på senare tid spekulerats kring om Sydafrika kommer att hålla en ny konferens om kärnvapnens humanitära effekter, och vad sådana samtal skulle kunna leda till.

Vi som sitter här hemma och följer arbetet på plats kommer att bunkra upp med amerikansk skräpmat, ladda Skypekontot och stå i tät kontakt med våra kollegor och vänner som finns på plats och kan berätta vad som händer i FN nästa vecka. Svenska läkare mot kärnvapen och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) har skrivit detta blogginlägg tillsammans och båda organisationerna finns på plats i FN-skrapan i New York och kommer att rapportera direkt därifrån.

Josefin Lind
Svenska läkare mot kärnvapen

Sofia Tuvestad
Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet