Vi vill se en svensk myndighetsbroschyr med rubriken ”Barnäktenskap är totalförbjudet i Sverige”, skriver Aleksander Gabelic i Expressen.
Debatten nyligen om Socialstyrelsens broschyr ”Information till dig som är gift med ett barn” borde inte komma som en överraskning för den som har följt barnäktenskapsfrågan. Broschyren, som var korrekt i sak om än olyckligt formulerad, är bara ytterligare ett i raden av exempel på att det offentliga Sverige ännu inte har gjort upp med tanken på att barn skulle kunna vara gifta. Det beror i sin tur på återkommande politisk ovilja att slå fast att barnäktenskap är ett problem i Sverige, att hederskulturen existerar även här och att framför allt flickor i svenska förorter är utsatta.
Trots en relativt ny lag mot barn- och tvångsäktenskap och ett färskt utredningsförslag är ännu principen ”förbud men med undantag” förhärskande i Sverige. Det har gjort det möjligt för Skatteverket att registrera en 14-åring som gift och det förklarar rubrikval och ton i Socialstyrelsens broschyr. Den lag som stärktes något 2014 har lett till fällande dom endast i ett fåtal fall. Så sent som den här veckan friades maken i ett domslut om ett äktenskapsliknande arrangemang och den unga flickans föräldrar fick villkorlig dom. Allt detta sänder signaler att familjer kan gifta bort sina barn utan att det får kännbara konsekvenser.
Det är välkommet och glädjande att den kulturrelativism som länge dominerade debatten undan för undan har ersatts av ett rättighetsperspektiv, även bland ledande politiker. Sveriges nya barn- och jämställdhetsminister Lena Hallengren hör till dem som reagerade starkt på Socialstyrelsens broschyr. Förhoppningsvis finns nu förutsättningar för att våra folkvalda ska kunna agera i enlighet med vad svenska folket tycker i barnäktenskapsfrågan. Fyra av fem stödjer kravet på ett totalförbud, visade det sig när Svenska FN-förbundet lät Sifo ställa frågan. Med stärkt lagstiftning följer också behovet av kompetensutveckling och tydlig hantering i svenska myndigheter inklusive rättsväsendet.
I FN:s barnkonvention och i kvinnokonventionen finns ett rättighetsperspektiv som ska skydda flickor och unga kvinnor från att giftas bort. Det återkommer i de globala målen för hållbar utveckling som i mål 5 kräver stopp för barnäktenskap, könsstympning och andra skadliga traditioner. Lena Hallengrens företrädare, Åsa Regnér, ska nu som ny vice chef för FN:s kvinnoorganisation bland annat övervaka att medlemsländerna inklusive Sverige uppfyller dessa mål. Det globala arbetet mot barnäktenskap och senare års flyktinginvandring, med flera unga asylsökande som visat sig vara gifta, tydliggör orimligheten i att ha olika lagstiftning för personer som är födda i respektive utanför Sverige.
Svenska FN-förbundet har tillsammans med andra frivilligorganisationer, bland annat flera tjej- och kvinnojourer, länge arbetat för att öka medvetenheten om hedersproblematiken i Sverige. Några av oss samlades tidigt i ett nätverk kring kravet på ett totalförbud mot barnäktenskap. Vi förväntar oss att regeringen i sin kommande proposition suddar ut de sista resterna av kulturrelativistiskt tänkande och föreslår riksdagen att en gång för alla omöjliggöra att barn är, betraktas eller behandlas som gifta i Sverige – oavsett religion, kultur, tradition eller födelseort. När väl en sådan lag är på plats ser vi fram emot en svensk myndighetsbroschyr med rubriken ”Barnäktenskap är totalförbjudet i Sverige”.
