Det har varit ett hektiskt år för Zhanar Sekerbayeya. Nyligen blev hon och hennes kollegor på Kasakstan Feminist Initative «Feminita» klara med de 228 enkäterna och 43 intervjuerna som gjorts med lesbiska, transexuella och queerpersoner i Kasakstan de senaste två åren.
– Det brukar sägas att det inte finns några lesbiska kvinnor i Kasakstan. Nu har vi motbeviset och här är även deras behovsanalys, säger hon.
Zhanar Sekebayeya var en av deltagarna på årets Centralasiendagar som arrangerades i Stockholm den 26-27 november. Hon var inbjuden som representant för den feministiska aktivistgruppen Kazakstan Feminist Initative «Feminita».
På plats i Stockholm höll hon även ett föredrag om den studie som hon och hennes kollegor sammanställt de senaste två åren.
– Det finns i stort sett ingen forskning som visar hur situationen är för HBTQ-kvinnor i Kasakstan. Vi ville ändra på det och presentera ett sociologiskt porträtt där kvinnor specificerar sina behov och sin agenda, säger Zhanar Sakerbayeya.
Tack vare internet och olika informella kanaler lyckades de få kontakt med 228 kazakiska kvinnor som identifierade sig som lesbiska, bisexuella eller queer.
– Vi ville kartlägga hur den legala, ekonomiska och rättsliga situationen ser ut för de här grupperna i Kasakstan. Det handlar inte om att vi vill separera och kategorisera människor, utan synliggöra att människor har olika behov, säger Zhanar Sakerbayeya.
Studien visar att ungefär hälften av alla intervjuade personer har blivit utsatta för våld på grund av sin sexuella läggning.
– Men här finns ett defintionsproblem. De flesta refererar endast till fysiskt våld och glömmer andra former av våld, som till exempel socialt, ekonomiskt och psykiskt våld. Att inte kunna gå på gatan och våga hålla sin partner i handen är också en typ av våld.
Studien visar även att tillgång till internet och kontakt med internationella rättighetsorganisationer är viktigt för den här gruppen.
– HBTQ-personer i Kasakstan är diskriminerade på väldigt många nivåer i samhället, säger Zhanar Sakerbayeya.
I Kasakstans konstitution står det att alla människor ska vara lika inför lagen. Det står också att ingen ska bli utsatt för diskriminering på grund av nationalitet, etnicitet, religiös tillhörighet eller andra omständigheter.
– Homosexuella ingår där under ”andra omständigheter”, men det är så vagt formulerat att ingen riktigt förstår vad det är, säger Zhanar Sakerbayeya.
Innan Zhanar Sakerbayeya blev engagerad i Kazakstan Feminist Initative «Feminita» jobbade hon i många år som journalist. Hon skrev då ofta om utsatta grupper i samhället, men varje gång hon förde homosexuella och deras situation på tal sa hennes kollegor och redaktörer att det var ointressant.
– Om det skrivs något görs det inte sällan i direkt koppling till pedofili. Det sker en konstant misstolkning av terminologin, säger hon.
Under en demonstration 2015 mot den kazakiska regimens ständiga devalvering av den inhemska valutan blev Zhanar Sakerbayeya gripen, trots att hon protesterat helt fredligt. Där och då fick hon nog.
– Då bestämde jag mig för att det fick vara nog och att jag ville göra något åt orättvisorna som hela tiden drabbar den grupp i samhället som jag identifierar mig med. Om vi bara sitter hemma i soffan och kollar ut genom fönstret, då är det klart att ingenting förändras.
