När eldupphöret slutligen utlystes fylldes gatorna i Gaza med jublande människor. Studenter återvände till sina skolor, affärerna öppnade och fiskare begav sig ut på sjön igen. Befolkningen var omskakad efter 50 dagars intensiv stress och vaknade upp till ett sargat samhälle.
De hundratusentals människor som sökt skydd i skolor återvände till det som fanns kvar av deras hem. Även om Gaza City klarade sig relativt bra så blev områden som Beit Hanoun och Shejaiya i princip tillintetgjorda och många saknar vatten och elektricitet.
Mycket jobb återstår
Läkare Utan Gränser har arbetat vid al-Shifasjukhuset, det största sjukhuset i Gaza, sedan sammandrabbningen inleddes. Kelly Dilworth, narkosläkare, beskriver situationen:
– Det som var svårast var att natt efter natt ta emot en ström av allvarligt skadade människor utan att veta när det skulle ta slut. Våra palestinska kollegor gjorde ett fantastiskt arbete, men det var bara för mycket.
Trots att det snart gått en månad sedan vapenvilan inleddes, så är trycket på den medicinska personalen fortfarande högt:
– De mest allvarligt skadade behöver fortfarande flera operationer den kommande månaden. Många har upplevt trauman, med sargade kroppsdelar, allvarliga brännskador och inre skador och inte minst den psykiska påfrestningen, säger Jan Swinnen, kärlkirurg.
Blockaden försvårar ytterligare för den palestinska sjukvården och mycket sjukvårdspersonal har inte haft möjlighet att göra sina jobb. Vår personal har också varit tvungna att förhålla sig till strikta säkerhetsrutiner.
– Vi behövde hålla ihop hela tiden, och alltid vänta på vår officiella bil. Vi fick bara förflytta oss med tillstånd. Jag litar dock på våra säkerhetsrutiner. Vi har en väldigt god relation med både israeliska och palestinska myndigheter och vi är väldigt respekterade vilket gör en stor skillnad, säger narkosläkaren Liliana Andrade.
Ny klinik öppnas i Khan Yunis
Nästan 200 patienter har blivit intagna på vår eftervårdsklinik i Gaza City, en klinik som vi har drivit sedan 2007. Ytterligare en klinik kommer att öppna i Khan Yunis, som ligger 20 kilometer söderut, där behoven är lika stora. Av de 2000 dödsfall under den senaste offensiven är fler än 500 barn. De som överlever dras med påtagliga psykologiska efterverkningar. Bisan Daher, 7 år, levde i Shejaiya med sina föräldrar, tre bröder och två systrar. Den 21 juli träffades deras hus av en missil. Efter att ha legat begraven i rasmassorna i mer än sex timmar så räddades Bisan som enda överlevande. Personalen har slutat oroa sig för hennes fysiska skador, men hennes tystnad väcker oro.
– När jag tänker på henne så kan jag inte sluta gråta. Jag ser min egen dotter i henne. säger Mohammed Wadi med bruten stämma. Han har jobbat i sju år för Läkare Utan Gränser i Gaza.
– I vilken annan konflikt som helst så hade befolkningen flytt till något grannland. I Gaza finns det ingenstans att ta vägen. Alla kan bli mål för en attack, vilket förklarar den höga andelen barn bland de drabbade, menar Nicolas Palarus, vår verksamhetschef i området.
Befolkningen pessimistisk
Gazas befolkning är nu tvungna att börja bygga upp sina hem igen. I sammandrabbningarna så drabbades även den lokala industriella sektorn vilket gör Gaza än mer beroende av hjälp från omvärlden. Samtidigt som alla välkomnar vapenvilan så är känslan av pessimism utbredd och konflikten är fortfarande närvarande i form av drönare som fortsätter att cirkulera över området.
– Politik har aldrig löst någonting här, och situationen i Gaza känns alltjämt osäker, säger Nicolas Palarus.
– Folk tänker inte på det här som en efterkrigstid, utan snarare som en period mellan två krig.
