– Det är oacceptabelt att människor inte blivit informerade om vart de förs. De måste ges en chans att fatta egna beslut och då behöver de korrekt information. De har flytt från krig och våld och levt i undermåliga förhållanden i Idomeni i mer än två månader, säger Michele Telaro som är Läkare Utan Gränsers projektkoordinator i Idomeni.

– De patienter vår sjuksköterska talade med bröt ihop i tårar. De frågade henne vart de är på väg, om det finns läkare på plats där. Hon visste inte vad hon skulle svara för hon vet inte om de får tillräcklig vård framöver, fortsätter Michele Telaro.

Vågar inte uppsöka sjukhusvård

Organisationens medicinska team har mött patienter med kroniska sjukdomar som diabetes och epilepsi som måste behandlas kontinuerligt. De allvarligt sjuka patienterna vill inte läggas in på sjukhuset som ligger utanför lägret eftersom de sedan inte får komma in i lägret igen.

Läkare Helen Birhane från Falun berättar om en gravid kvinna som hon behandlade under sitt nattpass.

– Hon hade plötsligt fått kraftiga buksmärtor och underlivsblödningar. Vi förstod att detta kunde vara allvarligt och bedömde att hon direkt behövde föras till ett sjukhus. Men patienten vägrade. Hon vägrade för att hon inte ville lämna sina två små barn som låg och sov i tältet.

Humanitärt arbete begränsas

Ett annat problem är att hjälporganisationer fått väldigt begränsad tillträde till lägret sedan i tisdags. Det gör det svårt att till exempel dela ut mat och bistå flyktingar på andra sätt.

– Man kan inte säga att flyktingarna lämnar lägret frivilligt. Dessa människor har inget annat val än att lämna Idomeni. De kan ju inte stanna om de inte får den mest grundläggande hjälpen längre, säger Läkare Utan Gränsers landansvarige i Grekland Loïc Jaeger.

Läkare Utan Gränser har arbetat i Idomeni sedan april 2015. Organisationen har genomfört runt 38 000 patientbehandlingar sedan dess. Upp emot 260 medarbetare har jobbat för organisationen i lägret.