– Jag kan inte gå på grund av min krigsskada. Min familj ville inte lämna mig kvar ensam, så de bestämde att vi skulle stanna här allihop, säger Hadji Charmeed och tittar på sin delvis amputerade fot.

I flera månader var han och hans familj strandsatta i Sinjar-distriktet i norra Irak Hadji. Till slut lyckades de ta sig till en säkrare plats i irakiska Kurdistan, i närheten av staden Zakho där de fortfarande är kvar. De fick inte med sig några ägodelar utan anlände tomhänta. Nu bor de, liksom 700 andra familjer, i ett av de ännu inte färdigställda husen i området.

Hundratald familjer bor i ofärdiga byggnader

Levnadsförhållandena i de ofärdiga byggnaderna är förfärliga och gör livet svårt för flyktingarna. De flesta hus har varken fönster eller dörrar. På sommaren, när temperaturen kan stiga till över 50 grader, finns inget skydd mot värmen. På vintern fryser familjerna när regnet och kylan kommer in. De flesta här har inte tillgång till vatten och el och situationen tär på människornas hälsa.

Sedan augusti 2014 driver Läkare Utan Gränser mobila kliniker i området kring Zakho. Mellan januari och juni i år har våra medicinska team genomfört 16 000 patientbehandlingar.

– Tio procent av våra patienter har psykosomatiska problem, vilket är en mycket hög siffra, förklarar Jalal Alyas, en av Läkare Utan Gränsers sjuksköterskor.

– Fyrtio procent lider av kroniska sjukdomar som diabetes eller högt blodtryck och resten har virus och luftvägsinfektioner, diarré och hudsjukdomar som skabb.

Den bristfälliga levnadsstandarden är en starkt bidragande orsak till diarré- och hudsjukdomar, liksom till att så många drabbas av varbölder och infekterade sår.

Allt mindre humanitär hjälp

Ett år efter flykten är situationen för människorna lika desperat som tidigare. Deras liv har inte förbättrats och de vet inte hur framtiden ser ut. De kan inte återvända hem. Vissa av dem hotas av ägarna till de halvfärdiga byggnaderna som vill ha sina hus tillbaka. Och i de officiella flyktinglägren finns ingen plats för dem. Dessutom finns det allt mindre pengar för humanitära insatser i området.

– Många familjer är i behov av humanitärt stöd och lever under fruktansvärda förhållanden i ofärdiga byggnader. Givarna har börjat dra ner på finansieringen och de som inte vistas i flyktinglägren nås inte av den hjälp som finns, säger Läkare Utan Gränser projektsamordnare Caroline Voûte.

Farhan Chala bor under svåra och osäkra förhållanden i en av lägenheterna i ett halvfärdigt hus nära Zakho. Precis som många av flyktingarna kan han bara tänka på en enda sak:

– Jag hoppas att min familj hittar en trygg plats där vi kan bo. Vi skulle ge allt för att kunna leva ihop som familj igen, säger han.

Den våldsamma konflikten i Irak har orsakat en flyktingkris. Enligt officiella siffror har mer än tre miljoner människor tvingats lämna sina hem sedan januari förra året.

Läkare Utan Gränser bistår människor som flytt från provinserna Anbar, Salah-ad-Din och Ninawa. Våra team ger vård, försöker förbättra de sanitära förhållanden och delar ut förnödenheter.  Sedan januari 2015 har vi haft närmare 60 000 patientbesök i våra projekt bland internflyktingar i Irak.

Läkare Utan Gränser har jobbat i Irak sedan 2006 på olika platser i norra och södra delen av landet. Vi har för närvarande runt 300 anställda i Irak.