Volontär & Aktivism av Studiefrämjandet

Fina möten på asylboendet i Farsta

Deltagare i studiecirkeln Knitting and talking på Farsta asylboende. Foto: Linda Harling.

På asylboendet i Farsta har Studiefrämjandet Stockholm län dragit igång studiecirklar med hjälp av ideella volontärer/cirkelledare. Linda Harling från Studiefrämjandet riksförbundet har besöker asylboendet en höstkväll i oktober. Kvällen bjuder på flera studiecirklar och fina möten med både boende, deltagare och volontärer/cirkelledare.

Hotellet som blev asylboende

Det är kväll och mörkret börjar falla över asylboendet i Farsta när jag kliver av bussen på hållplatsen alldeles intill. Asylboendet ser stort ut. Det är en tidigare hotell- och konferensanläggning i Farsta som numera används för asylsökande. Här har Studiefrämjandet i Stockholm studiecirkelverksamhet sedan några veckor tillbaka. Anjana Saltas, en av de ansvariga på Studiefrämjandet i Stockholm för cirkelverksamheten, visar mig runt under kvällen. Jag träffar även hennes kollega Ahmad El-Far.

Vi stickar och pratar svenska

– Att starta en studiecirkel i stickning och svenska kändes som en bra grej, berättar Monika Lindholm som tillsammans med Caroline Elger och två andra startat studiecirkeln Knitting and talking på Farsta asylboende.

Monika säger att hon bor nära boendet och kände att hon ville göra något. Så hittade hon en efterlysning på Facebook om att Studiefrämjandet i Stockholm sökte volontärer/cirkelledare hit.

– Vi var fyra personer som hittade varandra direkt redan på volontärmötet, berättar Monika. Idag har vi en grupp deltagare med blandade nationaliteter, bland andra syrier, perser, mongoler. Vi stickar och pratar svenska. Jag använder en app, ett verktyg i mobilen som heter "översätt". Jag säger något på svenska och appen översätter och säger det på exempelvis arabiska.

Monika berättar att både kvinnor och män har dykt upp för att lära sig sticka.

Efter en artikel om deras cirkel ”Knitting and talking” i Dagens Nyheter blev de nedringda av folk som ville skänka garn till studiecirkeln, så nu finns det mycket material att ta av. Det är en härlig stämning i rummet. Olika språk talas och trevande försök till svenska varvas med kroppsspråk.

Studiecirkeln har fått uppmärksamhet på annat sätt också. Cirkus Cirkör har besökt gruppen och erbjudit att köra ett genrep av sin kommande föreställning för deltagarna. Nu planeras även ett samarbete kring en utställning på Armémuseet tillsammans med Cirkus Cirkör.

Anslag till verksamhet för studieförbunden

Förutom Studiefrämjandet i Stockholms län är det flera avdelningar inom Studiefrämjandet runtom i landet som har dragit igång cirkelverksamheter för asylsökande. Detta sedan regeringen anslagit 30 miljoner till studieförbunden för denna typ av verksamhet under 2015.

Studiefrämjandet är inte den enda aktören på asylboendet i Farsta. Även andra aktörer som exempelvis ABF, Röda Korset med flera arrangerar både studiecirklar och andra aktiviteter på boendet.

Verksamheten har fått uppmärksamhet

Studiefrämjandet i Stockholm har, efter flera artiklar i Dagens Nyheter och ett framgångsrikt Facebookinlägg om att de söker volontärer till cirkelverksamheten på boendet, blivit kontaktade av ca 150 intresserade volontärer/potentiella cirkelledare.

I dagsläget bor ca 600 personer på asylboendet, så det finns även många potentiella cirkeldeltagare. Dagen innan mitt besök kom ca 120 personer hit. Men en del har bott länge på stället och kan svenska bra. Vissa barn går redan i skolan/förskolan och flera vuxna praktiserar på olika arbetsplatser. Några har bott här länge, några har nyss anlänt.

Tekniken som språkverktyg

I pausen mellan två cirklar sätter vi oss i en av de många soffhörnor som finns utplacerade på den stora anläggningen. De vittnar att det har varit ett stort hotell. Soffhörnorna är som små lounger som dyker upp här och var där vi vandrar runt i korridorerna.

Vi hinner knappt slå oss ned förrän en kvinna, som Anjana är bekant med sedan tidigare, passerar. Hon heter Sibel. Anjana berättar att Sibel bara pratar kurdiska och att det inte är så många andra på boendet som kan kurdiska. Då är det bra att kunna ta hjälp av översättnings-appen på mobilen!

Genom översättnings-appen och kroppsspråk trevar vi oss fram i ett gemensamt samtal. Sibel är höggravid. Hon berättar att hon har hjärtproblem och därför ska föda om en vecka med planerat kejsarsnitt. Idag har hon besökt sjukhuset och fått tid för kejsarsnittet. Pappan verkar inte finnas kvar i bilden. Men hon har tydligen familj i Sverige. Hennes mamma, som bor på ett annat anläggningsboende i Enköping, ringer flera gånger under vårt samtal.

Möten som trotsar språkbarriärer

Efter en stund dyker Haddy från Gambia upp med dottern Josephine 1,5 månad. Haddy och Josephine kom för fem veckor sedan. Haddy pratar engelska och vill lära sig svenska. Hon berättar för Anjana att hon besökt en studiecirkel i svenska, men tyckte inte det gav något eftersom cirkelledarna bara översatte till arabiska. Anjana tipsade om en annan cirkel och sa att Haddy måste tala om för cirkelledarna att hon vill ha översättning till engelska. Anjana lovade också att själv prata med cirkelledarna om det.

Haddy berättar att det är svårt att bo med en liten bebis på anläggningsboendet där hon delar rum med andra.

– Jag bor i ett litet rum tillsammans med en annan mamma och hennes barn. Det andra barnet är ibland vaket på nätterna och gråter och skriker. Då vaknar även jag och min lilla Josephine blir också ledsen och gråter, berättar Haddy.

Haddy berättar att hon är den enda gambiern just nu på boendet. Men hon har flera nyfunna bekanta som umgås med varandra. Hennes och Sibels rum ligger nära varandra och de verkar trygga i varandras närvaro.

Sibel och Haddy pratar inget gemensamt språk, men det märks att de är bekväma med varandra ändå. Flera gånger under samtalet lägger Haddy sin lilla Josephine i Sibels famn. Då hon försvinner iväg för att visa ett annat föräldrapar var barnvagnsparkeringen finns får Josephine vara hos Sibel, och när hon försöker få i sig lite mat som hon hämtat från den gemensamma restaurangen får den lilla vila i Sibels armar igen mot den stora gravida magen. Det är rörande och fint på något sätt, att trots språkbarriärerna har kvinnorna uppenbarligen byggt upp ett förtroende mellan varandra under de veckor de bott här.

Mellan tuggorna kommenterar Haddy maten som serveras för alla på boendet några gånger om dagen. Just nu är det så många som bor där, så de boende får äta på lite olika tider i omgångar. Mellan raderna hör jag att hon saknar sitt hemland.

– Maten här är väl okej, väldigt god ibland men inte alltid. Som idag, jag är inte van med riset så här, säger hon och hänvisar till maten på tallriken framför sig. Vi brukar laga riset på ett helt annat sätt ”back home”, vi kokar den tillsammans med kycklingen det blir godare då, säger Haddy.

Studiecirklarna uppskattade på det trångbodda boendet

Klockan tickar på och nu har kvällens konstcirkel börjat. Vi tar adjö av Sibel och Haddy och letar oss tillbaka genom de långa korridorerna till rätt sal där konstcirkeln just har kommit itgång. På vägen in i salen träffar jag på Arif Hussain, från Pakistan, som har varit här i över ett år.

– Numera praktiserar jag på en skola där jag undervisar i engelska. Men jag vet inte om jag får stanna i Sverige. Ovissheten och det tillfälliga boendet gör att vardagen är tuff emellanåt. Jag träffar en psykolog, men det hjälper inte mot allt, säger Arif.

Han sover dåligt om nätterna berättar han, oftast bara 2-3 timmar.

– Det är svårt att sova när man delar rum med 4-5 andra personer. Ibland väcker de mig när de kliver in mitt i natten och tänder lampan och pratar högt. Själv smyger jag så tyst jag kan varje morgon när jag ska iväg tidigt. Vi människor är olika, säger han.

Arif berättar att han är välutbildad och uppskattar att det arrangeras studiecirklar och andra aktiviteter på boendet. Han deltar i kvällens konstcirkel. Innan han slår sig ner för att delta i dagens cirkel, tar fram sin mobiltelefon och visar mig en bild på det stilleben han tecknade förra gången.

Musik på svenska

Den sista studiecirkeln jag får prova att delta i under kvällen är Sjung på svenska. Två cirkelledare dyker upp med en fiol och en gitarr. Den ena, Solbritt, har hållit i flera cirkelträffar redan. Idag har hon med sig en god vän som inte varit med tidigare, men som hoppar in för den andra ordinarie cirkelledaren just ikväll.

Cirkelledarna ställer sig utanför salen och spelar för att locka in folk till cirkeln. De lyckas ganska bra. Till slut är vi ett tiotal vuxna som sitter samlade i den lilla salen och lyssnar till den vackra musiken.

Sen är det dags att sjunga tillsammans. Solbritt delar ut visan ”Uti vår hage” på svenska. Det märks att några av deltagarna har sjungit den förut. Men för några är det helt nya ord och trevande tar vi oss igenom sången tillsammans.

Fler och fler deltagare

– Förutom det som händer här idag har vi även en populär studiecirkel i svensk historia. Och Marit Bergman, låtskrivare och artist, kör en egen cirkel en gång i veckan också, säger Anjana.

Så det pågår alltså fler cirklar än de jag besökt under denna kväll med musik, stickning och konst. Bara under den onsdagskväll jag besöker det stora anläggningsboendet har Studiefrämjandet åtta olika studiecirklar igång: Knitting and talking, Reading childrens books, Art and Drawing, Studygroup for mothers, Making music, Art and visits to historical sights, Poetry writing. I alla cirklar väver man in svenska eller samhällskunskap på något sätt.

– Studiecirklarna får pågå tills folk tröttnar. Men än så länge dyker det bara upp fler och fler deltagare, säger Anjana med ett leende.

Text och foto: Linda Harling, kommunikatör på Studiefrämjandet riksförbundet.

Taggar

Flykt & migration
Annons