Den 6 november 2018 jobbade Ben Ramos sent. När han strax efter klockan 22 gick för dagen körde plötsligt en motorcykel med två maskerade män upp bredvid honom. Tre skott avlossades och Ramos föll till marken. Hans liv gick inte att rädda. Ben Ramos blev 56 år.

Vid begravningsceremonin några dagar senare dök återigen okända män upp på motorcykel. De höll sig på avstånd, men sände ett budskap till Ramos närstående genom att tydligt visa sina automatvapen.

Polisen tillkallades och de två männen, som senare visade sig tillhöra den nationella militären, kunde gripas. De släpptes nästa dag mot borgen. 

Mördad för sitt engagemang för mänskliga rättigheter och miljö

Ben Ramos var känd på Filippinerna som juristen som tog strid mot korrupta beslutsfattare och storföretagens exploatering av naturresurser. Han arbetade för att försvara utsatta gruppers rättigheter – jordbrukare, fiskarfamiljer och miljöförsvarare. Han var verkställande direktör för Paghidaet Sa Kauswagan Development Group (PDG), en civilsamhällesorganisation som bistår bönder i provinsen Negros på ön Mindanao i södra Filippinerna. Han var också engagerad i bondeorganisationen Masipag, som Naturskyddsföreningen samarbetat med sedan 20 år.

Krympande utrymme för civila samhället

Efter sig lämnar Ben Ramos frun Clarissa och tre barn. Sorgen har blivit en del av familjens liv. Den finns alltid där. Ibland hanterbar, ibland inte. De båda döttrarna läser på universitetet men har svårt att återvända den korta resan hem eftersom minnena gör för ont. Sonen går fortfarande i grundskolan och bor hemma.

Men mitt i sorgen finns också ilska. Frustration. Ben är borta för alltid, men hans mördare går fria. Både polis och ansvariga myndigheter har antingen lagt ned sina förundersökningar eller låtit fallet rinna ut i sanden. Vittnen vågar inte träda fram på grund av rädsla för att själva bli måltavlor.

– Att ställa förövarna till svars genom att driva frågan gentemot regering eller myndigheter vore lönlöst – de har ju skapat de strukturer som fick Ben mördad, säger Clarisa Ramos och fortsätter:

– Miljöförsvararnas situation blir bara värre. Fler och fler röster tystnar. Fler och fler mördas. Det demokratiska utrymmet där civilsamhället tidigare kunde verka håller på att försvinna. Det är nu fritt fram för miljövidriga företag och privatpersoner att skövla Filippinernas naturrikedomar.

Hon har idag tagit över som vd för organisationen PDG – alltså samma stol som hennes man tidigare satt på. Det är en utsatt position. Farlig. Både Clarisa Ramos och de anställda tvingas utstå mordhot och trakasserier – oftast från individer och organisationer kopplade till militären. Organisationen PDG har kallats för statens fiende och Clarisa står själv under bevakning och finns med på listor över prioriterade mål.

Filippinerna är världens farligaste land för miljöförsvarare

Bara dagar efter att Ben Ramos mördades mordhotades ytterligare två av PDG:s anställda, Felipe Levy N. Gelle och Enrita Caniendo. I hotbreven stod “Er tid kommer. En efter en. Du står näst på tur”. Breven var illustrerade med bilder som visade Felipes och Enritas ansikten placerade i öppna kistor.

Filippinerna har blivit världens farligaste land för miljöförsvarare och det finns få eller inga tecken på att utvecklingen skulle vända. President Rodrigo Duterte har pekat ut ”obstruerande” jurister som legitima måltavlor för polis och militär. 30 miljöförsvarare mördades bara under 2018, men mörkertalet är stort och den verkliga siffran är antagligen ännu högre.

– Vi kommer fortsätta kampen för att ställa de verkligt skyldiga i Dutertes administration till svars och få ett stopp på mördarpatrullerna som verkar i statens tjänst. Vi behöver stå emot hot och våld och fortsätta att stå upp för mänskliga rättigheter och våra återstående naturresurser. Vi har inget annat val, säger Clarisa Ramos.

Text: Markus Håkansson