– Folk utifrån tillåts inte att besöka underleverantörerna, och där råder ofta dåliga villkor. Det gäller att se till hela produktionskedjan och undersöka i flera led, säger han.

Ashraf Uddin Mukut är chef på organisationen Bangladesh Labour Welfare Foundation, som erbjuder tekniskt stöd och kapacitetsutveckling till fackförbund i landet.

Världfacket ITUC rankar Bangladesh som ett av de värsta länderna i världen för arbetstagare och fackföreningsrörelsen är splittrad.

Inom vissa industrier finns starka fackföreningar, medan det på andra fabriker inte finns några fackliga organisationer överhuvudtaget. Att bilda fackföreningar är fortfarande inte riskfritt.

– På en fabrik blev till exempel medlemmarna avskedade efter att ha bildat ett fackförbund. Arbetstagarna har ingen skyldighet att rapportera in namnen på medlemmarna i facket till arbetsgivaren, men däremot till regeringen – och på så sätt kan informationen komma ut ändå.

En annan utmaning är att många arbetstagare flyttar inom landet om de får bättre betalt någon annanstans, menar Ashraf Uddin Mukut.

– Det gör det svårare att organisera arbetstagare. Men nu har folk mobiltelefoner, det är billigt numera och därför går det att organisera arbetstagare trots geografiska avstånd.

IF Metall drev under många år utvecklingssamarbete inom textilsektorn i Bangladesh, men har för närvarande inget projekt via LO-TCO Biståndsnämnd. Men det globala facket IndustriAll, som IF Metall är medlem i, är fortfarande verksamma i området.

Efter den Rana Plaza-katastrofen höjdes minimilönerna efter starka protester. Att anhöriga till döda fabriksarbetare också ska få ekonomisk kompensation är en fråga som det globala facket IndustriAll driver.

– Inköparna har åtagit sig att kompensera ekonomiskt, men det har fortfarande inte hänt något i praktiken, säger Ashraf Uddin Mukut.

Lina Karlsson.