Under tisdagen fick fackföreningar i Burkina Faso möta militären som då försäkrade att de planerar överlämna makten till en civil regering, enligt världsfacket ITUC.

– Burkina Fasos armé måste lyssna på Afrikanska unionens ultimatum och släppa fram en civil regering. Folkets krav på demokrati måste tillfredsställas, allt annat är ohållbart, säger Världsfackets ordförande Sharan Burrow i ett uttalande.

Fackföreningsrörelsen var en av de drivande krafterna i protesterna för att stoppa president Blaise Compaorés försök att klamra sig fast vid makten under ytterligare en mandatperiod – trots hela 27 års styre bakom sig.

I ett gemensamt upprop för generalstrejk förra veckan utryckte de sex fackliga centralorganisationerna i landet bland annat missnöje med de ökade levnadskostnaderna, det katastrofala utbildningssystemet, den utbredda korruptionen, samt att regeringen tillåtit multinationella företag att exploatera landets naturtillgångar utan att det kommit befolkningen till del.

Efter att hundratusentals människor demonstrerat på huvudstaden Ouagadougous gator tvingades president Compaoré till sist bort av militären. 

Men facken liksom resten av civilsamhället har fortsatt protestera mot den nya militärledda ledningen. Politiska partier och företrädare för civilsamhället i Burkina Faso har nu kommit överens om att övergången till civilt styre ska ske under ett år och att val ska hållas i november 2015.

Fackföreningsrörelsen i Burkina Faso har spelat en viktig roll i civilsamhället och under lång tid fått stöd från svenska fackföreningsrörelsen. Bland annat har Livsmedelsarbetareförbundet, Seko, Hotell och restaurangfacket, Kommunal, och statsanställdas förbund ST pågående fackliga utvecklingsprojekt tillsammans med sina motsvarigheter i Burkina Faso.

Inom ramen för LO:s och TCO:s panafrikanska utbildningsprogram har de sex fackliga centralorganisationerna också bildat en samarbetsplattform – vilket gjort att den annars splittrade fackföreningsrörelsen kunnat ena sig i många frågor och visa gemensam styrka gentemot arbetsgivare och regering.

Ville Henrik-Klemens.