De fruktar att behöva återvända, men vet inte om de får stanna. Ovisshet och maktlöshet gör att många asylsökande mår dåligt och att hitta hjälp är ofta svårt. Vi har under ett år drivit ett pilotprojekt i Sverige för att förbättra asylsökandes psykiska välbefinnande.
Under året som gått har vi hört många berättelser, fått ta del av svåra livsöden. Totalt har vi gett psykosocialt stöd till fler än 550 människor på ett antal asylboenden i Skaraborgs län. De asylsökande har ofta traumatiska upplevelser i bagaget men det är även situationen i Sverige, ett liv i limbo, som bidrar till den psykiska ohälsan.
– En majoritet av de asylsökande vi mött känner oro, nedstämdhet och uppgivenhet. Många har svårt att sova. Det är tragiskt och bekymrande att situationen i Sverige försämrar deras mående, säger Jenny Gustafsson, sjuksköterska och koordinator för projektet.
"Jag försöker tänka positivt, men alla afghaner jag känner har fått avslag"
Nyaz, 18 år, från Afghanistan
Att få stöd är svårt
Vi har också sett tydligt under detta år att det kan vara svårt för asylsökande att få tillgång till den hjälp de behöver. Språkliga och kulturella barriärer gör att det är svårt för dem att hitta rätt i det svenska vårdsystemet. Vissa vårdgivare saknar dessutom specialkunskap om hur man kan hjälpa asylsökande med psykisk ohälsa på bästa sätt, samt vilken rätt till vård de har. Det blir en ond cirkel.
Sverige har under det senaste året ändrat ett flertal lagar och regler som gjort tillvaron svårare för asylsökande. Allt fler får temporära uppehållstillstånd istället för permanenta och möjligheten till familjeåterförening har begränsats. För ensamkommande barn är medicinska åldersbedömningar en orsak till stor stress.
Nyaz, som flytt till Sverige från Afghanistan, fyllde nyligen 18 och väntar på besked om han ska få stanna:
– Det är jättejobbigt. Jag försöker tänka positivt, men alla afghaner jag känner har fått avslag. Mina vänner som är i samma sits mår också väldigt dåligt, de oroar sig hela tiden för framtiden.
Tidigare insatser avgörande
Den oro, ångest och nedstämdhet som asylsökande känner kan utvecklas till svårare psykiska sjukdomar. Men det behöver inte bli så. Vi vet att man kan åstadkomma mycket genom tidiga och enkla insatser, därför är detta kärnan i vår modell för psykosocialt stöd. Modellen bygger på vår långa erfarenhet av att jobba med flyktingar runtom i världen, bland annat Grekland, Italien och Jordanien.
Asylsökande får utvärdera sin psykiska hälsa genom ett självskattningsformulär. Visar de tecken på psykisk ohälsa erbjuder vi stödsamtal för uppföljning så snabbt som möjligt så att vi kan fånga upp ohälsan i ett tidigt skede innan symptomen förvärras. Stödsamtalen har skett både individuellt och i grupp.
– Det handlar om att plocka fram människors inre styrka och stötta dem. Att bryta det stigma som finns kring psykisk ohälsa. Vi brukar säga att det handlar om normala reaktioner på en fullständigt onormal situation, säger Gaia Quaranta, som är projektets psykolog.
Överbrygga språkliga och kulturella barriärer
Gaia har utöver sin roll som psykolog även fungerat som handledare för projektets rådgivare och kulturtolkar. Att använda kulturtolkar, som delar de asylsökandes kulturella bakgrund och talar samma språk, är viktigt för att överbrygga språkliga och kulturella barriärer. Det underlättar för de asylsökande att kunna uttrycka sig och sätta ord på sina känslor.
– Det handlar framför allt om att vara en medmänniska, säger Degla Salim, rådgivare i projektet.
Flera av de asylsökande vi mött känner att de inte blivit behandlade som människor sedan de kom till Sverige. De har förvandlats till en siffra i mängden, till en del av statistiken. Att skapa förtroende och inge trygghet hos de asylsökande är viktigt för att få dem att våga öppna upp och ta emot hjälp. Många betonar vikten av att känna sig sedd. Att någon tar sig tid att lära känna dem och ger dem den hjälp och det stöd som just de behöver.
– I min kultur berättar man inte för någon att man mår dåligt. Jag är inte en person som pratar om vad som tynger mitt hjärta. Men jag lärde känna Degla och vi blev bra vänner. Sedan kändes det naturligt att berätta om mina problem. Hon hjälpte mig hitta sätt att tänka för att det skulle kännas bättre. Jag sover mycket bättre nu och har lättare att se positivt på saker, säger Nyaz.
Målet: Att vår modell implementeras av andra
Stödsamtalen har skett både individuellt och i grupp. Vi har även anordnat ett flertal hälsofrämjande aktiviteter, som fotbolls- och volleybollturneringar, matlagningsträffar och föräldragrupper. Att göra sociala och meningsfulla aktiviteter är viktigt för att bryta den isolering som kan vara en riskfaktor vid psykisk ohälsa.
Nu har vår insats i Skaraborg kommit till sitt slut. Målet med projektet har från start varit att inspirera aktörer inom primärvården, kommuner och civilsamhällesorganisationer att använda vår vårdmodell i arbetet med stöd till asylsökande.
Projektet kommer därför att mynna ut i en rapport med slutsatser och rekommendationer till relevanta aktörer, och en praktisk manual de kan använda i det dagliga arbetet. Dessa lanseras senare i höst.
