Sexuella övergrepp och andra former av våld är något kvinnliga busskonduktörer i Indien tvingas stå ut med för att inte riskera att bli av med jobbet. Många lever med en ständig rädsla inför vad som kan hända. Men kvinnorna har börjat organisera sig inom det indiska facket MTSKS - och nu finns hopp om förändring.
De indiska vägarna är gropiga och bussarna i dåligt skick. Sheela Naikwade från facket MSTKS (Maharashtra State Transport Kamgar Sanghatana) berättar under ett seminarium anordnat av Union to Union och SEKO om den verklighet kvinnliga indiska busskonduktörer lever i.
Kvinnor får missfall på grund av arbetsförhållandena, blir slagna av passagerare och våldtagna av busschauffören när de blir ensamma kvar. Hon jobbar med att ena kvinnorna, som börjar förstå att de har rättigheter.
Det är svårt att få kvinnorna att klaga på grund av rädslan att mista jobbet, men för att få rättigheter måste de våga klaga, menar Sheela Naikwade.
– Kvinnorna som jobbar som konduktörer är outbildade och kommer från fattiga familjer. De har inte valt sitt yrke utan arbetar för att de måste försörja sin familj. De har en låg social status, men vi jobbar på att öka deras självkänsla och respekt, säger hon.
Det är svårt att få kvinnorna att klaga på grund av rädslan att mista jobbet, men för att få rättigheter måste de våga klaga, menar Sheela Naikwade.
Några av de frågor kvinnorna jobbat hårt för är att få egna toaletter och att kvinnor ska finnas representerade på olika positioner inom facket.
– Vi har lyckats få två platser reserverade för kvinnor på ledarnivå och många arbetsplatser har nu toaletter, berättar Sheela Naikwade.
– Men indiska kvinnor befinner sig i en utsatt position med män som chefer i hemmet såväl på jobbet som i fackföreningen. Det finns dålig kunskap om kvinnors rättigheter och ingen frågar oss hur vi vill ha det.
MTSKS är medlemmar i det globala facket ITF (Internationella transport federationen) som 2014 beslutade att våld mot kvinnor ska vara en prioriterad fråga i deras arbete. ITFs kvinnokommitté jobbar för att ta fram strategier för att bekämpa våld mot kvinnor och medlemsorganisation UNIFOR i Kanada har tagit fram modellen Women´s Advocate Program.
– Arbetsplatsen kan vara den enda säkra platsen för vissa kvinnor.
Jodi Evans från ITF understryker nödvändigheten av att öka medvetenheten på jobbet om det våld många kvinnor utsätts för på arbetsplatsen och i hemmet.
– Arbetsplatsen kan vara den enda säkra platsen för vissa kvinnor. Genom att utbilda representanter som är uppmärksamma på signaler om våld kan utsatta kvinnor få hjälp, vilket både de och arbetsplatsen tjänar på. Fackföreningar behöver stärka sin kunskap om våld mot kvinnor och ge utrymme till att tala om detta, vilket också leder till säkrare arbetsplatser och att fler kvinnor organiserar sig, säger hon.
För att kunna hjälpa varandra och ännu starkare ifrågasätta våldet måste facket stå enade som rörelse, menar Jodi Evans. De globala facken behöver bli bättre på att samarbeta kring våld mot kvinnor. Sheela Naikwade ler när hon berättar att det finns några män som står bakom henne i kampen. Många har skrattat åt henne, men de är färre nu.