Den finns överallt och de flesta av oss kommer i kontakt med den varje dag. Den används i elektronikprodukter, bilar och förpackningar. Det verkar inte finnas några gränser för vad vi kan åstadkomma med plasten som hjälpmedel. Men vad ska vi göra med spåren av vår plastförälskelse?
Frågan om hur plasten ska hanteras efter sitt användande har stötts och blötts i många år nu. Än så länge saknas många gånger en lösning på hur resterna ska hanteras, något som är tydligt här i Dharamsala.
Plastbitar i varierande storlek och i regnbågens alla färger ligger som ett strössel över staden. Detta trots att Clean Upper Dharamshala Programme, CUDP, jobbar varje dag med att städa bort materialet.
- Majoriteten av det skräp vi samlar in består av plast, säger Tsering Tsomo, chef över CUDP.
Mjukplast är det största problemet
En del av den insamlade plasten kan säljas vidare och återvinnas. Det gäller för hårda produkter som schampoflaskor, petflaskor och andra typer av förpackningar. Men mjukplast är det värre med.
- Vi samlar in mängder med chipspåsar, kakpaket och godisförpackningar men vi kan inte göra någonting med dem. Just nu läggs de bara på deponin utanför stan, säger Tsomo och suckar.
Att skicka plasten till deponin är ett bättre alternativ än att den hamnar i naturen, äts upp av djur eller eldas upp. Men deponin är en öppen plats som inte är särskilt säker och inte heller en långsiktigt hållbar lösning.
- Vi vet inte vad vi ska göra med all plast, ingen har ju nytta av den och den bryts aldrig ner. Som det är nu kommer djuren in på området och äter av plasten, säger Tsomo.
Men i dagsläget finns inget alternativ. CUDP har tilldelats området av kommunen och kan inte göra annat än att fortsätta skicka dit resterna, trots att de är missnöjda med lösningen.
Försök pågår
I Himachal Pradesh, den delstat vi befinner oss nu, är plastpåsar förbjudna. Istället för att varor packas i plastpåsar i mataffären så läggs de i pappers- eller tygpåsar.
- Det är bra och jag tycker att förbudet ska utökas till hela Indien, säger Tsomo.
Men trots plastpåsförbudet finns det alltså gott om plast här. Ett besök på deponin som fungerar som dess kyrkogård gör det nästan övertydligt – meterhöga drivor av prassligt skräp så långt ögat kan nå. Och tre gånger i veckan fylls platsen på med ännu mer uttjänta produkter.
Hoppas på förändring
Den här situationen är långt från unik, plastbergen blir allt vanligare världen över. Men och även om materialet verkar ha oss i ett fast grepp så hoppas Tsomo på en förändring i framtiden.
- Det är upp till oss själva att minska plastmängden och för att lyckas med det handlar det ofta om att öka medvetandet hos människor. Om fler väljer bort plasten redan i affären kan vi göra skillnad. Men det måste kombineras med fler alternativa material och jag hoppas att det dyker upp snart, säger hon.