I det småskaliga jordbruket i låg- och medelinkomstländer är kooperativen av stor vikt för landsbygdsbefolkningens överlevnad och utveckling. Men mer behöver göras för att kvinnor och män ska få jämställda produktionsvillkor.

Det är inte för intet som jämställdhet är både ett av de nya övergripande hållbarhetsmålen och dessutom viktigt för flertalet av de andra målen. Globalt producerar kvinnor över hälften av maten men får bara tio procent av inkomsten av matproduktionen, och de äger mindre än två procent av världens tillgångar. Att det arbete kvinnor utför i hög grad är lågavlönat eller till och med oavlönat, borde alla vid det här laget känna till. Detta förklaras bland annat genom de könsroller som går i arv.

Kvinnan ansvar för matintaget

Konsekvenserna i hushållen världen över är likartade, men i den del av världen som vi betecknar som låginkomstländer ser vi tydligt att rollerna bekräftas och reproduceras med varje ny generation. Kvinnans roll är i hemmet och där ansvarar kvinnan för den del av matproduktionen som handlar om matintaget för familjemedlemmarna, medan mannen i familjen har ansvaret för de grödor som kan ge en inkomst till hushållet. Det innebär att kontrollen över hushållets ekonomi och beslut ligger utanför kvinnans kontroll.

Kvinnors förutsättningar för att öka sitt deltagande i den formella ekonomin och få del av inkomsterna begränsas av en rad ytterligare faktorer. Dessa är en kombination av en nedärvd förståelse av hur världen ska se ut, oförståelse inför problemet och möjligen en god portion lathet. Exempelvis är kvinnors tillgång till mark ofta begränsad i lag och den marken de trots allt har tillgång till är ofta av sämre kvalitet. Och eftersom tillgång till mark ofta är förutsättning för medlemskap i jordbrukskooperativ och möjligheten att få delta vid förhandlingar med inköpare begränsas kvinnors deltagande.

Mer mark åt kvinnor

Faktum är att just den begränsade tillgången till mark är avgörande. Utan mark och utan deltagande är det svårt för kvinnor att få del av statliga stödprogram till jordbruket. Kvinnors tillgång till krediter, utbildning, ny teknik och verktyg begränsas också av samma skäl. Mycket lite av de resurser som satsas, internationellt, nationellt, lokalt och i hushållet, kommer helt enkelt inte kvinnan till del. Det är faktiskt inte bara djupt orättvist, utan även djupt ineffektivt.

För det handlar inte bara om rättvisa…

Även om just rättvisedimensionen är central så finns det också en inte helt oviktig ekonomisk dimension till varför denna skevhet måste rättas till. Genusrättvisa är i själva verket en nyckel till att komma till rätta med låg produktivitet i jordbruket, låg innovation och effektivt utnyttjande av resurser. FNs jordbruksorgan, FAO, refererar till studier som visar att produktiviteten skulle öka med upp till 4 procent vid bättre fördelade resurser. Konsekvensen av icke jämställda produktionsvillkor är att 150 miljoner människor helt utan anledning har svårt att sätta tillräckligt med mat på bordet. Smaka på den chokladbiten!

Rättvis handel utan jämställda produktionsvillkor?

Att uppnå en rättvis handel utan rättvisa produktionsvillkor är således inte möjligt. Problemet är allmänt känt, men ack så svårt att rätta till har det visat sig. Genusfrågor måste helt enkelt vara en del av både problemanalyser och lösningar. Det gäller även Fairtrade, som nyligen publicerade sin nya jämställdhetsstrategi. Där ser vi att Fairtrade än mer aktivt vill bidra till att stärka kvinnors roll inom rörelsen och på så sätt möjliggöra att kvinnor kan kliva in i roller som de traditionellt har förvägrats.

Bakom Fairtrades logga döljer sig inte bara elegant förpackade chokladbitar, skira rosbuketter och schysta bananer, utan man kan också urskilja en kamp mot orättvisa villkor för världens småskaliga odlare. Det handlar om att ändra maktbalansen i världshandeln genom att stärka förutsättningarna för odlarna att kunna delta i världsmarknaden på ett sätt som gynnar dem. Men det handlar också om att rätta till en orättvis balans i kooperativen och i hemmen.

Svenska kyrkan arbetar som medlem av Fairtrade med jämställdhetsfrågor inom fairtraderörelsen, där ett exempel är ägarskiften från män till kvinnor av kaffebuskar i Kenya. Vi arbetar också direkt med praktiska dialogmodeller för att förbättra kvinnors deltagande i Peruanska kaffekooperativ och med förbättrade spar- och kreditlösningar för att öka kvinnors deltagande i kooperativ i Etiopien.

Så…det kaffe du dricker har med jämställda villkor att göra – och att jämställda villkor i sin tur kan bidra till att bekämpa fattigdomen i världen. Du kan idag göra din röst hörd på många sätt. Ett sätt kan vara att dricka en schyst kopp kaffe.

Per Söderberg
Policyrådgivare, Svenska kyrkans internationella arbete och styrelseledamot i Föreningen för Fairtrade Sverige