Rashid är en av de ensamkommande ungdomarna i Läkare Utan Gränser projekt för asylsökande i Sverige. Han och hans familj tvingades fly från Afghanistan på grund av talibanerna. Det här är hans berättelse.

När Rashid var nio år blev hans hem attackerat av talibaner. Det var på natten, när han och hans familj låg och sov. Talibanerna körde in en bil i deras hus. När Rashid vaknade möttes han av två talibaner i dörren, beväpnade med Kalasjnikovs och bajonetter.

Rashid försökte fly men de lyckades fånga honom och högg honom med bajonetten i bröstet och i nacken. Allt blev svart. Nästa gång han vaknade befann han sig i bilen på väg till ett sjukhus i Kabul. Två av Rashids farbröder dödades den natten.

Ärren finns kvar på Rashids kropp. Minnet av natten återupprepas gång på gång i hans mardrömmar. Han har fortfarande svårt att sova. Vi träffade Rashid många år senare, när han efter en lång och svår resa lyckats ta sig till Sverige.

Familjen splittrades

Efter den där natten flydde familjen till Iran för att söka säkerhet. Rashids pappa hade arbetat tillsammans med människor som tagit del av striden mot talibanerna. Attacken mot familjens hus vittnade om att Afghanistan hade blivit för farligt för dem. De satte sitt hopp till att kunna skapa ett bättre liv i Iran – så blev det tyvärr inte.

I Iran var hela familjen tvungna att jobba för låga löner. De vågade knappt gå ut i rädsla för polisen, som trakasserar afghanska flyktingar. Efter en tid beordrade polisen Rashids pappa och bror att åka till Syrien.

Är du flykting i Iran blir du inte behandlad som en människa

– Du ses som ett djur. Om de griper dig får du två alternativ: antingen skickas du tillbaka till Afghanistan, eller så skickar de dig till Syrien för att kriga mot IS, berättar Rashid.

Han vet inte vad som hänt med hans pappa eller hans bror. De pratade på telefon under de fyra första månaderna efter de skickats till Syrien. Sedan tog kontakten slut. För de familjemedlemmar som var kvar i Iran blev livet allt svårare och Rashids mamma bestämde sig för att skicka honom till Europa som ett försök att rädda familjen.

Avslag leder till ohälsa

Vägen till Europa var lång. Genom Iran till Turkiet. Därifrån över Medelhavet i en skranglig båt som nästan sjönk. Från Grekland, genom ett flertal länder, till Sverige. Väl i Sverige stannade livet av, sattes på paus. Väntan tog två år efter första asylansökan. Till slut, ett besked: avslag. Då brast allt för Rashid.

– Det kändes som att hela mitt liv hade varit ett helvete och så hade någon öppnat dörren till himlen. Men efter två år säger de: du får inte stanna, du måste tillbaka till helvetet.

Jag kunde inte sova, jag kunde inte andas. Vissa nätter sov jag bara två timmar.

Rashid försökte ta sitt liv två gånger. Till slut kom han i kontakt med en psykolog som kunde hjälpa honom. Han har även fått psykosocialt stöd av Läkare Utan Gränsers rådgivare. Efter denna hjälp har han kunnat sova bättre och hittat sätt att hantera sina tankar.

Utvisning oroar

Rashid har överklagat avslaget och väntar nu på ett nytt besked i sin asylprocess. Han är väldigt orolig över att bli utvisad till Afghanistan, ett land han inte varit i sedan han var nio år, där han inte har någon familj kvar. Han är rädd för att bli igenkänd av talibanerna.

– Jag vet inte hur de tror att Afghanistan är säkert. Det finns inget flygplan från Kabul till Iran. Då måste jag gå till fots. Det är jättefarligt. Där finns IS och talibaner. Du gör en intervju på några timmar med en anställd på Migrationsverket och sedan bestämmer den personen över ditt liv. Över hela ditt liv.

Rashid vill inget annat än att få stanna i Sverige och skapa ett liv här. Han vill kunna försörja sin mamma och resterande familj i Iran.

– Det är inte mitt val att vara afghan, jag valde inte att födas i Afghanistan. Jag vill bara leva och bo i ett fritt land. Även om det finns flyktingar som gör dumma saker så är vi inte alla likadana. De får inte se oss alla på samma sätt.

Vårt arbete med psykisk hälsa

Läkare Utan Gränser driver projekt för att främja psykisk hälsa hos asylsökande i länder som Grekland, Italien och Jordanien. Från september 2016 till augusti 2017 har vi även drivit ett projekt för asylsökande i Sverige, där vi erbjudit psykosocialt stöd till över 550 asylsökande i Skaraborgs län. Målet med projektet har varit att inspirera svenska vårdaktörer, kommuner och civilsamhället att förbättra stödet till asylsökande. I januari lanserar vi en rapport med slutsatser och rekommendationer från projektet.

* Rashid heter egentligen något annat