Barnkonventionen ger en universell definition av vilka rättigheter som ska gälla för alla barn i hela världen, och med dess antagande fastslogs att barn är individer med egna rättigheter. Nästan alla länder i världen har idag anslutit sig till barnkonventionen och har därmed åtagit sig att uppfylla barns rättigheter.
Skyldigheten att följa och leva upp till barnkonventionen är något UNICEF ständigt påminner världens beslutsfattare om. Och även om många länder (inklusive Sverige) inte till fullo lever upp till sina åtaganden, står det klart att barnkonventionen varit omistlig. Sedan 1989 har miljontals barn fått bättre levnadsförutsättningar och större tillgång till sina rättigheter, mycket – men inte enbart – tack vare barnkonventionen. Barnkonventionen har direkt eller indirekt bidragit till konkreta och positiva effekter för barn jorden runt, ofta genom att fungera som en blåslampa på beslutsfattare och incitament för utveckling som gynnar barn – även förbättring som inte specifikt riktar sig till barn, men som ändå gynnar dem genom att påverka deras livsmiljöer och familjesituationer.
Ur ett globalt perspektiv har många barn fått det bättre sedan 1989. Ett barn som föds idag har betydligt större chans att uppleva sin femårsdag. Antalet små barn som dör varje år har halverats från 12,7 miljoner till 6,3 miljoner. Runt 80 procent av barnen i världen blir idag vaccinerade mot de vanligaste barnsjukdomarna som mässling och stelkramp. Antalet barn som årligen smittas av HIV har halverats. Antalet barn som hämmas i tillväxten på grund av undernäring har minskat med 40 procent sedan 1990. Sedan 1989 har 2,3 miljarder fler människor, varav många är barn, fått tillgång till rent vatten. Nästan två miljarder människor har också fått tillgång till en toalett eller latrin. Omkring 90 procent av världens barn får gå i grundskola, och av dessa är nästan lika många flickor som pojkar. Antalet barn som inte går i grundskolan överhuvudtaget har sjunkit från 107 till 57 miljoner. Många fler barn blir idag registrerade och får ett födelsebevis, färre barn tvingas gifta sig före sin 18-årsdag och färre utsätts för könsstympning. Antalet barn som tvingas till skadligt barnarbete har sjunkit från 171 till 85 miljoner.
Sverige var 1990 ett av de första länderna som ratificerade barnkonventionen. Som en direkt följd av detta inrättades till exempel Barnombudsmannen, och formuleringen om barnets bästa i svenska lagar har tillkommit för att Sverige har förbundit sig att följa barnkonventionen.
Mängder med hoppfulla resultat således, som på ett eller annat sätt kan härledas till barnkonventionen. Men det ljusa har en mörk baksida. Fortfarande nås alltför många barn aldrig av den positiva utvecklingen.
Detta gäller särskilt barn i fattiga familjer, som tillhör etniska minoriteter, lever i slumområden eller på landsbygden, eller som har en funktionsnedsättning. Fortfarande dör nästan tre miljoner barn under sin första månad i livet, många på grund av enkla komplikationer vid förlossningen eller av behandlingsbara sjukdomar som lunginflammation, diarré eller malaria. 6 av 10 barn i världen utsätts för aga av en anhörig och många barn lever i otrygghet, både i hemmet och i skolan. Våld mot barn är fortfarande vanligt, trots att 41 länder idag har lagar som förbjuder våld mot barn och 171 länder lagar mot barnaga i skolan.
I Sverige lever 12 % av alla barn i familjer med inkomster under den relativa fattigdomsgränsen. 22 000 barn är omhändertagna via socialtjänsten och placerade i samhällsvård. 12 700 elever lämnade grundskolan i våras utan gymnasiebehörighet och cirka 3 000 barn beräknas leva som gömda eller papperslösa. Står den nya regeringen fast vid sitt löfte att göra barnkonventionen till lag kan dessa barns rättigheter stärkas.
Det handlar om barn långt borta, barn mitt ibland oss. Barn vi känner, barn som är främmande. Barn vi ser men inte märker. Privilegierade barn. Barn med livsvillkor vi inte kan föreställa oss.
Men oavsett förutsättningar har de det gemensamt att de alla är enskilda individer. Unika, kännande människor med integritet, nyfikenhet och behov. De är varken vår egendom eller våra troféer.
Det har FN:s konvention om barnets rättigheter slagit fast.
Véronique Lönnerblad,
