Hej Emma! Vill du berätta om ditt uppdrag som trainee hos Läkarmissionen?

Genom trainee-programmet fick jag en möjlighet att ankra min universitetsutbildning i praktisk erfarenhet tillsammans med Läkarmissionens team i Juba, Sydsudan.

Som trainee fick jag jobba väldigt brett, till exempel som handläggare och stöd till våra lokala partners runt om i Sydsudan som arbetar med allt från klimatsmart jordbruk, utbildning och entreprenörskap för kvinnogrupper och unga.

Läkarmissionen har även egna projekt runt om i landet, framförallt med fokus på tillgång till vatten och sanitet samt utbildning för barn med särskilda behov, och där jag har arbetat mycket med att stärka vår rapportering och strategisk kommunikation kring våra projekt.

Jag hade också mycket fokus på att skriva projektansökningar, ha samtal med potentiella givare och andra organisationer i Sydsudan för att stärka synergier och koordinering inom det humanitära arbetet.

Hur såg en vanlig dag ut?

Sydsudan är ett land drabbat av ofattbara utmaningar såsom fattigdom, årtionden av konflikt och politisk instabilitet och på det återkommande översvämningar och torka. Det gör att livet är otroligt svårt för de flesta sydsudaneser och majoriteten lever under fattigdomsgränsen. En brukar säga att endast ”relativ fred” råder i landet sedan fredsavtalet 2018, och på grund av väpnade grupper och kvarvarande etniska och politiska spänningar så rankas ofta Sydsudan som ett av de farligaste länderna för humanitära arbetare.

Detta gjorde att mina dagar som trainee ofta var ganska begränsade, med mycket planering och säkerhetsföreskrifter. De flesta dagar blev jag hämtad av min kollega Wadisa för att åka tillsammans till jobbet. Därefter spenderade jag ofta förmiddagen på kontoret, antingen i samtal och möten med våra partners eller kollegor ute på våra fältkontor, eller skrivandes på diverse rapporter, fallstudier eller ansökningar. I Sydsudan är både internetuppkoppling och mobilitet inom delar av landet väldigt svårt, så vi fick ofta vara flexibla med mötestider och rapportering från kollegor långt ute på landsbygden.

Eftermiddagarna kunde se lite olika ut, ibland möten med andra aktörer vi samarbetar med på olika, som UNICEF och IOM, International Organization for Migration. Jag och kollegorna deltog även ofta i så kallande ”humanitarian clusters” som har som syfte att se till att organisationer, FN och andra aktörer arbetar så effektivt och transparent som möjligt och når de människor som är allra mest utsatta i humanitära kriser.

När det är möjligt försöker vi även träffa våra kollegor som jobbar på fältkontoren ute i landet, här ifrån ett besök i Yambio där jag och mina kollegor följde upp ett projekt med fokus på vatten, hållbart jordbruk och barnrättigheter.

Vad är bäst med jobbet?

Det är klyschigt, men bäst är såklart att få jobba med de frågor jag brinner för, social- och klimaträttvisa samt att stötta lokala aktörer och initiativ för en mer hållbar värld.

Jag älskar också utbytet att få jobba med människor från så många olika kontexter och länder. Dels på vårt eget kontor där vi har över sex olika nationaliteter representerade just nu, men också i mötet med andra organisationer och partners i regionen.

Och vad är tuffast?

Det svåraste med att jobba i en komplex kris som den i Sydsudan är att det ofta känns som en lång uppförsbacke, kantad av ovisshet och politik bortom vår direkta kontroll.

Under de senaste åren har både engagemanget samt finansiering av humanitära kriser och utveckling minskat kraftigt på flera håll i världen, samtidigt som behoven ökat.

Länder som Sydsudan, men också Niger och Chad där Läkarmissionen också finns på plats, glöms ofta bort i västvärldens nyhetsflöden.

Vad har du pluggat och hur tänkte du när du valde utbildning?

Jag har alltid varit intresserad av globala frågor, men var inte alls helt säker när jag skulle välja utbildning. Det slutande dock i en kandidat i utvecklingsstudier och statsvetenskap vid Lunds universitet. Jag älskade att få en kombination av ekonomisk historia och teoretisk överblick kring global utveckling som idé och koncept. Det är ju ett väldigt komplext ämne, med en problematisk historia och många dimensioner.

Jag valde att fokusera mer på det politiska, för att förstå vilka teorier och policys som format vår gemensamma värld. Därefter blev det ett masterprogram genom Erasmus Joint Master Programs i humanitära studier (NOHA – Network of Humanitarian Action).

Vilka andra jobb/uppdrag har du haft på vägen dit du är i dag?

Jag har haft många engagemang genom åren, och tror att det är ett av de absolut bästa sätten att både lära sig mer om branschen och olika intressefrågor, men även för att visa initiativtagande och motivation hos framtida arbetsgivare.

Jag har bland annat gjort flera andra praktiker, t.ex. på Svalorna Indien Bangladesh i Lund, och tillsammans med Svenska Kyrkan Stockholm Stifts och deras partner i norra Tanzania. Jag var även aktiv många år i Act Svenska Kyrkans ungdomsnätverk Ageravolontärerna samt i olika universitetsföreningar t.ex. Utrikespolitiska föreningen och FUF Lund.

Jag tycker dock det är viktigt att engagera sig i ämnen och föreningar som känns givande för ditt eget lärande, snarare än för meritens skull, sånt kan lätt lysa igenom och kommer dessutom dränera dig på energi.

Vad tar du med dig för lärdommar när uppdraget är slut?

En av de viktigaste lärdomarna jag tar med mig är att vara flexibel i mitt arbetssätt. Ofta i humanitär kontext, oavsett om en sitter mest på kontor eller är ute i fält, går det inte alltid att planera långt i förväg. Situationer kan ändras eller förvärras snabbt, en möjlighet att söka finansiering för projekt kan dyka upp med kort varsel och möten bokas om. Då är det extra viktigt att inte spara uppgifter till sista minuten, eller sätta för mycket vikt vid att planeringen ska gå precis som en tänkt sig, för det gör det sällan.

Det andra viktiga jag har tagit med mig är vikten av att också vila och återhämtning när det är möjligt. Utbrändhet är otroligt vanligt inom civilsamhället och biståndsbranschen, där behov och inkommande arbetsuppgifter sällan tar slut.

Det kan vara ännu svårare att koppla bort tankar på jobb när en också är långt från nära och kära. Då kan små rutiner och strategier bli otroligt viktiga, som att träna på specifika tider, laga mat som påminner om hemma eller att ta tid till att ringa vänner. Att ha koll på vad du själv behöver för att hämta energi och motivation är A&O för den som reser mycket eller jobbar i eller/med humanitära kriser.

Vad gör du idag? 

Sedan början på sommaren har jag jobbat vidare från Läkarmissionens regionala kontor i Nairobi där jag jobbat med ett projekt som stärker kapacitet och samarbete mellan kenyanska organisationer inom klimatanpassning, katastrofriskreducering och resiliens – frågor som står mig väldigt varmt om hjärtat!