Enligt officiella rapporter bor 28 000 människor fortfarande i tillfälliga boenden. Hittills har 660 personer bekräftats döda. För de som överlevde väntar utmaningar under en lång tid framöver.

Möt Jeanina, Glas och Silvana – tre av alla de som fått sina hem förstörda. 

Jeanina Gracia, 25 år, San Jose Chamanga.

"Det var mycket mörkt och alla letade efter sina barn, bröder och systrar och föräldrar. Vi tog oss uppför backen, till ett område högt upp, eftersom vi var rädda för en tsunami. Vi lyckades hitta två madrasser, men de flesta människor hade inte någonting. Deras hus hade rasat och allt krossades under det; det var hemskt.

Det är fortfarande stora utmaningar för de människor som förlorat allt efter jordbävningen; särskilt människor som lever i provisoriska boenden. En regnstorm förvandlade marken till lera och många familjer fick försöka skydda de få ägodelar de hade kvar. Några använde brädor för att skydda sina madrasser och mat från lera och andra var tvungna att flytta till andra provisoriska boenden.

När det andra efterskalvet inträffade trodde vi att vi skulle dö. Men vi lever och det är det viktigaste. Materiella saker kan vi köpa sedan.”

Silvana Santos, 26 år, San Francisco del Cabo, Muisne

"Jag är gravid i tredje månaden. Jag var nära att förlora mitt barn under jordbävningen eftersom det var så tungt att bära mina två andra barn när jag flydde ut från huset. Jag fördes till sjukhus eftersom jag hade ont. Läkarna berättade att jag har en komplicerad graviditet och att jag måste gå på regelbundna kontroller. Min mamma är också här med mina barn och min make och hon lider av högt blodtryck. Ända sedan jordbävningen har hennes blodtryck varit riktigt högt och det är inte gått ner – inte ens med medicinering.

När mina barn känner av efterskalv blir de bleka och rädda.

I det tillfälliga boendet, där vi är nu, är det trångt. Vi är sju personer som delar på två madrasser och det är bara två dagar sedan vi fick lampor, innan dess använde vi levande ljus. Regnet har blött ner oss och de få ägodelar som vi har kvar. Vi vet inte hur länge vi kommer att bo här eftersom det fortfarande kan vara farligt att återvända. De husen som inte rasade i jordbävningen kan kollapsa. Ibland säger folk att det kan komma en tsunami. Under tiden fortsätter jorden att röra sig och skaka."

Glas Moreno, 50 år, San Francisco del Cabo, Muisne. 

"Jag var i mitt hus, på andra våningen, när jordbävningen började. Jag hörde alla grannarna skrika och springa ut ur sina hem. Jag tog mig snabbt ner för att få mitt barnbarn ut ur huset men då bröt jag benet. Tack och lov klarade mitt hus sig men det bredvid är skadat och det finns en risk att det kan kollapsa ovanpå mitt. Det är därför jag inte kan åka tillbaka hem ännu. Just nu bor det cirka 200 personer här, både vuxna och barn.

I Muisne arbetar de flesta människor inom fisket. Eftersom jag är äldre kan jag inte fiska. För att försörja mig brukade jag laga en lokal fiskrätt. Men nu har jag ingen inkomstkälla. Även fiskarna kan inte göra sitt arbete. Vi hoppas få reda på vad som händer och när vi kan återvända till våra hem. Men just nu får vi hjälp här även om vi också måste anstränga oss för att hitta mat. Vi måste överleva."