I Papua Nya Guinea, norr om Australien i Stilla Havet, prövas nu drönare i kampen mot tuberkulos. Förekomsten av tbc i Papua Nya Guinea är bland de högsta i världen med nya 541 fall per 100 000 invånare årligen. I vissa områden är förekomsten tre gånger så hög.
Mot den bakgrunden har Läkare Utan Gränser startat ett projekt för att nå de hårdast tbc-drabbade områdena i landet. Den första fasen i arbetet sker i Gulfprovinsen vid landets sydkust där behoven anses vara mycket stora. Läkemedelsresistent tbc tycks öka och tillgången till hälso- och sjukvård är ytterst begränsad.
Projektet inleddes för några månader sedan vid sjukhuset i provinsstaden Kerema.
– När Läkare Utan Gränser kom till Kerema upptäckte vi att hanteringen av tbc på sjukhuset i staden inte var under kontroll. Vi gjorde vårt bästa för att ställa diagnoser utan att själva bli smittade eller smitta andra, säger Cyrus Paye, projektkoordinator vid Läkare Utan Gränser.
Projektgruppen lät bygga en separat tbc-klinik på sjukhuset. Gruppen försåg även lokalerna med ny utrustning, bland annat diagnosverktyget GeneXpert som enkelt identifierar tuberkulos på ett par timmar istället för, som tidigare, flera veckor.
Bristande transportvägar
Nästa steg i projektet är att få ut tuberkulosvården till mer svårtillgängliga delar av provinsen. Och det är här som drönarna kommer in i bilden. Transporter från provinsstaden Kerema och ut till lokalsamhällena utgör nämligen en stor utmaning.
Vägar förvandlas till lervälling efter ihärdigt regnande och vissa byar kan endast nås via havet. Havsvägen är dock riskfylld till följd av ett ofta lynnigt och oförutsägbart väder till havs. Flodtransporter är också förenade med faror. Så sent som i våras dödades exempelvis ett barn av en flodkrokodil nära Kerema.
Lösningen kan således bli att låta medicinsk utrustning färdas genom luften – med hjälp av obemannade luftfarkoster. Testflygningar med drönare över Gulfprovinsen görs för närvarande av Läkare Utan Gränser i samarbete med lokala myndigheter och det USA-baserade företaget Matternet.
Upphostningsprov, testresultat och utrustning
Går allt i lås ska drönarna framöver transportera upphostningsprov från misstänkt tbc-smittade i de avlägset belägna byarna till analysenheten vid sjukhuset i provinsstaden Kerema. Förhoppningsvis ska de obemannade farkosterna även kunna transportera testresultat och medicinsk utrustning tillbaka ut till lokalsamhällena.
Den obemannade luftfarkost som det handlar om här är en så kallad quadrokopter. Den ser ut som ett slags helikopter i miniatyr och styrs via en vanlig mobiltelefon av modernare snitt. Utrustningen ska enligt tillverkaren kunna hanteras av personer utan särskilt tekniskt kunnande.
Användbart verktyg
Drönaren klarar en lätt packning och kan färdas i upp till 60 kilometer i timmen med en räckvidd om 28 kilometer under gynnsamma förhållanden. Räckvidden tros kunna utökas snabbt under kommande år i takt med att bättre och lättare batterier tas fram.
Testerna hittills i Papua Nya Guinea tyder på att drönare kan bli ett användbart verktyg i områden där människor på grund av geografiska förhållanden har svårt att ta sig till sjukhus.
Under 2015 kommer tuberkulosprojektet i Papua Nya Guinea att även omfatta landets huvudstad Port Moresby med närliggande områden.
