Internationella dagen mot dödsstraff infaller den 10 oktober varje år, och syftar till att uppmärksamma de konsekvenser som en dödsdom får.

Temat för i år är "Levnadsförhållanden för dödsdömda". För många som har fått en dödsdom blir följderna brutal avhumanisering, isolering, fråntagande av den mänskliga värdigheten och en mycket begränsad kontakt med både familjemedlemmar och advokater. Dödsstraffet drabbar alltså inte bara den dömde fången, utan även familj, släktingar och de juridiska team som har till uppgift att erbjuda stöd och försvar.

"Ofta övergår dödsdömda fångar till att bli människor som samhället inte längre investerar i, som om de - till och med innan de avrättats - inte längre levde. Som om de inte längre räknades som 'människor'" - Världskoalitionen mot dödsstraff

Tio orsaker till att dödsstraffet bör avskaffas

Världskoalitionen mot dödsstraff, som består av över 150 organisationer runt om i världen, listar tio orsaker till att användandet av dödsdomar måste upphöra:

1. Ingen stat borde ha makten att ta en människas liv.
2. Det är oåterkalleligt. Inget rättssystem är immunt mot misstag, och därmed kommer oskyldiga människors liv sannolikt att tas om dödsstraff tillämpas.
3. Det är ineffektivt och bidrar inte till ett säkert samhälle. Det finns inga belägg för att dödsstraff skulle avskräcka från brott mer effektivt än andra former av straff.
4.  Det är inte rättvist. Dödsstraffet diskriminerar, och används ofta i oproportionerligt hög grad mot människor som lever i fattigdom, människor med intellektuella funktionsnedsättningar och människor som tillhör etniska minoritetsgrupper. I vissa fall används dödsstraffet för att komma åt specifika grupper baserat på sexuell läggning, könsidentitet, politisk åsikt eller religion.
5. Mordoffrens familjer vill inte nödvändigtvis ha dödstraffet. En växande andel av de som utsatts för mord på en familjemedlem motsätter sig dödsstraffet och menar att det varken lindrar smärtan, hedrar eller ger dem den förlorade familjemedlemmen tillbaka, samtidigt som det i många fall går emot deras etiska eller religiösa övertygelser.
6. Det skapar mer smärta.I synnerhet för den dömda personens nära och kära, som tvingas in i en sorgeprocess.
7. Det är inhumant, grymt och nedbrytande. Levnadsförhållanden för den som har dömts till döden, och ångesten som kommer med att veta att man ska avrättas, bidrar till ett extremt psykiskt lidande. Avrättningen i sig är också ett fysiskt och mentalt övergrepp.
8. Det tillämpas i strid med internationella standards. Principerna i den Universella Deklarationen om de Mänskliga Rättigheterna (1948) stipulerar att alla har rätt till liv och att ingen ska utsättas för tortyr eller grym, inhuman, nedbrytande behandling.
9. Det är kontraproduktivt. När vi etablerar dödandet av en människa som en rättslig lösning främjar vi idén om mord, snarare än motverkar den.
10. Det förnekar den dömda personen alla möjligheter till rehabilitering.

Dödsstraffet med de anhörigas ord

När en dödsdom utfärdas är den dömda personen själv långt ifrån den enda som drabbas. Det finns många vittnesmål från de människor som står allra närmast de fångar som just nu inväntar dödsstraff, eller de som redan har avrättats.

"Han dömdes till döden för tolv år sedan, och i tolv år har även jag genomlidit det här. Jag känner samhällets blickar - han är en utstött, så även jag har blivit en utstött. Jag säger ofta till mig själv att de inte ens behöver avrätta honom, det helvete som är att sitta fängslad kommer att döda honom ändå. När jag ser hur de behandlas säger jag till mig själv att avrättningen är överflödig."  - Maya (Marocko), gift med en man som dömts till döden.

Historierna från partners, barn, föräldrar, övriga släktingar och vänner, och jurister vars jobb är att försvara dödsdömda fångar, målar bilden av en situation som utsätter flera personer för outhärdlig smärta.

"Sedan dödsdomen trädde i kraft - det har gått tre månader nu - har vi inte fått något brev från honom. Jag är i ett permanent tillstånd av osäkerhet, och jag undrar om han fortfarande lever. Vad jag känner till så går tjänstemännen aldrig ut med datum för avrättningar, och de låter inga släktingar veta om en fånge har skjutits eller inte. Och när det är över lämnas varken kropp eller personliga tillhörigheter över till familjen.” - Dottern till Henadz (Belarus), som dömdes till döden 2014.

Människor som inväntar dödsstraff har, enligt FN:s Minimiregler för behandling av fångar, rätt till samma grundläggande rättigheter och förhållanden som andra fångar. Dock vittnar många av de människor som har upplevt, eller kommit nära inpå, livet för en dödsdömd fånge om behandling och förhållanden som knappast kan ses som humana.

"Min klient bor i Cell 2, där 143 andra fångar trängs i ett rum på 7 gånger 6 meter. De sover sex stycken per madrass. Andra ligger på marken eller tillbringar natten på tygpåsar som de har knutit fast vid sängarna. När det gäller mat får min klient en gång om dagen lite majs, serverad med en liten portion bönor och ett halvfullt 70-gramspaket tomatsås. Idag är han mager." - Oliver (Demokratiska Republiken Kongo), advokat till en dödsdömd fånge.

Det går framåt för avskaffandet av dödsstraffet i världen - men mer måste göras

Amnesty Internationals rapport Death sentences and executions 2017 visar på en nedgående trend vad gäller användandet av dödsstraff i världen. Två länder (Guinea och Mongoliet) avskaffade dödsstraffet helt under 2017, och flera andra tog steg mot ett begränsande av hur straffet ska användas. Rapporten fastslår att de framsteg som gjordes under 2017 tyder på att världen har kommit till en punkt där avskaffandet av grymma, inhumana och nedbrytande straff är inom räckhåll.

Dock förekommer dödsstraff fortfarande. Under 2017 avrättades människor i 23 länder. Kina, Iran, Irak, Saudiarabien och Pakistan var de länder där flest avrättningar skedde.