Sveriges nya regering har genom januariavtalet med Centerpartiet och Liberalerna tagit många positiva steg framåt i klimatarbetet. Det är lovande att så tidigt i mandatperioden kunna presentera flera nödvändiga klimatåtgärder. Men för att nå Sveriges klimatmål krävs mer. Utsläppen måste minska med nästan lika mycket under denna mandatperiod som de har gjort under de senaste 30 åren. Det kräver en ansträngning som saknar motstycke i historien.

Förra året trädde den historiska klimatlagen i kraft. Den innebär att en svensk regering för första gången någonsin är skyldig att ta fram en handlingsplan för att minska utsläppen av växthusgaser i linje med de svenska och internationella klimatmålen. Det mål som riksdagen har antagit är att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Målet är ett av världens mest ambitiösa nationella mål, men Sverige har en lång väg kvar för att nå det. Samtidigt är det nuvarande målet långt ifrån tillräckligt för att vara i linje med vad Parisavtalet kräver av ett land som Sverige.

Utsläppen måste minska med nästan lika mycket under denna mandatperiod som de har gjort under de senaste 30 åren. Det kräver en ansträngning som saknar motstycke i historien.

Januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet lägger en bra grund för det fortsatta klimatarbetet. Det är positivt att se att förstärkta satsningar görs på att ställa om både transporterna och industrin, de sektorer som står för de största andelarna av de nationella utsläppen. Hit hör utveckling av klimatinvesteringsprogrammen, utbyggnad och upprustning av järnvägen och stöd till lokaltrafik, cykelpendling och bilpooler i städer.

Det är också mycket positivt att mål för konsumtionsbaserade utsläpp nu ska beredas. Flyget står för en betydande del av våra konsumtionsbaserade utsläpp och därför är det nödvändigt att flygskatten blir kvar, samtidigt som ytterligare åtgärder för att minska flygandet utreds och ökade satsningar på tåg till Europa genomförs.

En grön skatteväxling med höjda miljöskatter för 15 miljarder kronor, som gör att förorenaren får betala, är rätt väg att gå. En fortsatt höjning av koldioxidskatten behövs så att den styr mot den årliga utsläppsminskning som krävs. Vi förutsätter att en sådan skatteväxling utformas i enlighet med de globala hållbarhetsmålen, så att den inte missgynnar redan utsatta grupper.

Trots partiernas många positiva förslag om klimatåtgärder kommer det att krävas mer.

Vi välkomnar också utredningen om ett årtal för när fossila bränslen ska vara helt utfasade ur Sverige. Det är av största vikt att ett beslut om en plan för utfasning fattas under mandatperioden.

Trots partiernas många positiva förslag om klimatåtgärder kommer det att krävas mer. För att nå det svenska klimatmålet måste utsläppen minska med minst 6 procent per år framöver. De senaste åren har utsläppen minskat med i snitt en halv procent per år. Gapet mellan vad som krävs och vad som sker är oacceptabelt stort.

Om Sverige ska klara det redan uppsatta klimatmålet måste regeringens klimathandlingsplan fokusera på mycket kraftfulla och effektiva åtgärder.

De senaste åren har utsläppen minskat med i snitt en halv procent per år. Gapet mellan vad som krävs och vad som sker är oacceptabelt stort.

Vi, representanter för den svenska klimatrörelsen, har tagit fram en gemensam checklista på åtgärder som bör finnas med i regeringens klimathandlingsplan. Från den listan är det, vid sidan av förslagen i januariavtalet, särskilt tre åtgärder som vi anser är helt nödvändiga att prioritera under mandatperioden.

1. Stopp för utbyggnad av klimatskadlig verksamhet

En anledning till att det är svårt att uppnå kraftfulla minskningar av utsläppen är att stora investeringar fortfarande görs i verksamheter som leder till ökade utsläpp. Samtidigt görs för få investeringar i det som främjar klimatomställningen.

Januariavtalet anger att ”all relevant lagstiftning ska ses över så att det klimatpolitiska ramverket får genomslag”, och det enda rimliga är att en sådan översyn landar i att alla statliga investeringar som motverkar klimatmålen måste upphöra. Det innebär i praktiken ett stopp för utbyggnad av motorvägar, flygplatser och infrastruktur för utvinning, transport, förädling och förbränning av klimatskadliga bränslen. Detta bör även innebära ökat stöd till investeringar som gör att varje sektor går mot nollutsläpp.

2. Avveckla de klimatskadliga subventionerna

Det har under lång tid funnits en rad skattebefrielser och förmåner för användning av fossila bränslen. Dessa subventioner, som uppgår till minst 30 miljarder kronor årligen, har en direkt motverkande effekt på klimatpolitiken.

Färsk statistik från EU-kommissionen visar att Sverige tillhör de tolv länder som ger störst skattelättnader till fossil verksamhet i EU.

En liten del av dessa skattelättnader har regeringen nu meddelat att den avskaffar. Men mycket mer behöver göras, vilket både EU-kommissionen och OECD påpekat. Subventionerna måste ses över och fasas ut omgående. Januariavtalet innehåller inga garantier för att så kommer ske.

3. Skärpning av Sveriges klimatmål

Det av riksdagen antagna klimatmålet till 2045 bereddes innan Parisavtalet kom till och är inte tillräckligt ambitiöst för att vara i linje med Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Vi uppmanar politikerna att skärpa klimatmålet så att Sverige redan år 2030 inte har några nettoutsläpp. Det skulle kräva en årlig minskning av utsläppen med ungefär 10 procent.

Om Sverige lyckas minska utsläppen till de nivåer som Parisavtalet kräver kan vi bli en verklig förebild och bidra med lösningar som resten av världen behöver.

Utan ett omedelbart och mycket kraftfullt agerande i Sverige och i resten av världens länder riskerar vi att nå 1,5 graders global uppvärmning redan år 2030, alltså om tre mandatperioder. Det är vetskapen om denna brådska som måste vara utgångspunkten för Sveriges klimatpolitik. ”Business as usual” är inte ett alternativ.

Om Sverige lyckas minska utsläppen till de nivåer som Parisavtalet kräver kan vi bli en verklig förebild och bidra med lösningar som resten av världen behöver. En stor möjlighet öppnar sig nu för regeringen, Liberalerna och Centerpartiet. Visa att ni förmår fatta beslut som gör Sverige till det klimatföredöme världen behöver.

Johanna Sandahl
ordförande Naturskyddsföreningen
Peter Westman
biträdande generalsekreterare Världsnaturfonden WWF
Frode Pleym
chef Greenpeace Sverige
Johan Pettersson
generalsekreterare Oxfam
Georg Andrén
generalsekreterare Diakonia
Mattias Goldmann
vd tankesmedjan Fores
Tove Ahlström
vd tankesmedjan Global utmaning
Robin Holmberg
ordförande Push Sverige
Alexandra Davidsson
generalsekreterare Medveten konsumtion
Per-Anders Jande
ordförande Svensk mat- och miljöinformation
Mikael Sundström
ordförande Jordens vänner
Karin Sundby
ordförande Klimatriksdagen
Gunnela Ståhle
ordförande Vi konsumenter
Lovisa Roos
ordförande Fältbiologerna
Pia Björstrand
talesperson Klimataktion
Julia Qwist
ordförande Latinamerikagrupperna
Catarina Rolfsdotter-Jansson
talesperson Föräldravrålet
Pella Thiel
ordförande, Omställningsnätverket
Rafael Altez Calderon
ordförande Den gulliga folkrörelsen

Det här är en debattartikel som publicerades i Svenska Dagbladet den 14:e mars 2019.