I dag samlas världens regeringar i Lima för att lägga grunden till ett nytt klimatavtal. Nu måste handlingsförlamningen brytas. Vi har just fått klimatpanelens senaste sammanställning över hur människan förändrar klimatet. Alla länder måste nu förhålla sig till hur vi ska minska utsläppen med 70 – 95 procent till 2050. Då stannar uppvärmningen under två grader med 90 procents sannolikhet – mer uppvärmning än så innebär stora risker för ekonomi, ekosystem och säkerhet.
Mötet som nu går av stapeln i Lima ska lägga grunden för ett nytt globalt klimatavtal i Paris om ett år. Förhoppningarna om ett sådant avtal grusades i Köpenhamn för fem år sedan. Den här gången finns glädjande tecken på ett nytt konstruktivt samarbetsklimat.
För det första har de två ordförandena för förhandlingarna lagt fram ett så kallat non-paper på 23 sidor över det som bör finnas med i avtalet. Mycket återstår att reda ut, men inför Köpenhamn var underlagen mycket lösare och mindre bearbetade.
För det andra är det en milstolpe att både Kina och USA kommit med löften om utsläppsminskningar. Kina lovar och planerar för att börja minska utsläppen 2030. Det är historiskt. USA behöver dock ta fler beslut för att nå den minskning på 26 – 28 procent som de lovade. Båda behöver också göra mycket mer eftersom de tillsammans står för nästan hälften av världens utsläpp. Men deras löften höjer tempot inför klimatförhandlingarna.
För det tredje har flera länder lagt fram pengar till låginkomstländernas anpassningskostnader för klimatförändringarna och investeringar i förnybar energi. Detta är den kanske viktigaste frågan för att förhandlingarna ska ta fart. USA har lovat tre miljarder dollar, Japan 1,5 miljarder och Tyskland 1 miljard till den Gröna fonden som ska fördela stödet. För lite men rätt riktning.
Kanske är även Sverige på väg att överraska positivt. Förväntningarna är med rätta höga. Så här sa Sveriges nya statsminister i regeringsförklaringen:
”I Paris nästa år arrangeras det internationella klimattoppmöte som måste fatta vår generations avgörande beslut. Tiden för misslyckanden och ursäkter är sedan länge förbi. Världens länder måste sluta investera i det som förstör vår planet. Klimatförändringarna är ett globalt säkerhetshot. Det är tid för ansvar.”
Kommer Sverige börja spela en mer offensiv roll i EU? Sluta vara pådrivande om att växande skog kan kvittas mot utsläpp – och i stället sätta mål för att både binda och minska utsläppen? Sträva efter att bli ett föregångsland för ny teknik i stället för att betona kortsiktigt kostnadseffektiva och osäkra utsläppsminskningar utomlands?
Naturskyddsföreningen anser att Sverige måste utveckla en ny position och driva en mycket tydlig och aktiv linje i klimatförhandlingarna. Till exempel är det viktigt att Sverige påverkar EU till att bilda allians med de små ö-staterna och de fattigaste länderna som tidigare. Det här är våra uppmaningar till klimat- och miljöminister Åsa Romson inför årets förhandlingar i Lima:
1. HÖJ AMBITIONEN! Regeringen bör bekräfta sina vallöften om att Sverige ska minska utsläppen med 40 procent inom landets gränser till 2020. Vi har snart nått förra regeringens mål om att minska dem med 27 procent och kan därför ganska lätt nå 40 procent. Lobba också för att EU, som redan nått sitt mål fem år före plan, höjer ambitionerna till 2020. Det är viktigt att vi är förebild och vägvisare.
2. STÖTTA USA TILL FEMÅRIGA MÅL! Verka för ett avtal med åtagandeperioder på fem i stället för tio år. De flesta länder och regioner möter sina utsläppsmål snabbare och enklare än beräknat. Med kortare perioder kan ribban höjas tidigare. Det har Obama fattat.
3. ALLT SKA MED I AVTALET! Driv på för att både utsläppsminskningar, finansiering och tekniköverföring finns med i Parisavtalet. En förutsättning för att de globala klimatförhandlingarna ska gå framåt är att få tillbaka förtroendet mellan hög- och låginkomstländer.
4. ÖKAD FINANSIERING UTAN VILLKOR! Regeringens budgetförslag med fyra miljarder kronor till Gröna fonden 2015-2018 utöver biståndet – varav drygt 500 miljoner 2015 – är ett berömvärt första steg och bör vara icke-öronmärkt och utan villkor. Verka för att även andra länder ger bidrag utan villkor och att de fördelas enligt demokratiska beslut av Gröna Fondens styrelse. Sverige bör betala in ytterligare fyra miljarder år 2018, för att motsvara vår rimliga andel till Gröna fonden.
5. BÖRJA FÖRHANDLA AVTALSTEXTEN I LIMA! Driv på för att börja förhandla ett konkret textutkast redan i Lima. Parterna måste börja förhandla om en faktisk text, om det ska finnas någon möjlighet att komma vidare.
Om Sverige visar att det är möjligt att både sänka utsläppen och behålla välfärden kan andra länder bli mer villiga att lova ut mer ambitiösa utsläppsminskningar under förhandlingen. Därför ska Sverige höja ambitionen i klimatarbetet och vara ett tydligare föregångsland.
Svante Axelsson generalsekreterare Naturskyddsföreningen.
Läs Dags för Sverige att visa ledarskap för klimatet på GP Debatt.
