Jag har träffat Jhon, en av två grundare till sociala medie-kontot @colombiasimpson. Ett konto med tusentals följare, smyckat med colombianska politiker och karaktärer från den amerikanska tv-serien The Simpsons. Vi sitter på ett fik i norra Bogotà. Jhon ser ut som vilken man som helst i 30-årsåldern, klädd i alldagliga kläder och vinterkängor. En viss skillnad från första gången jag såg honom föreläsa om digital aktivism och alternativ kommunikation vid ett event anordnat av den ungdomsorganisation jag i dagsläget gör praktik på, La Otra Juventud. Då var han iklädd en t-shirt med skrikande tryck föreställande karaktärerna i The Simpsons och hade dragit en mask över huvudet för att undvika att visa sitt ansikte. Aktivistiskt.

– Om jag ser mig själv som aktivist? Det är svårt, och underligt. Det är underligt för när jag var yngre var jag den som sa ‘folk behöver gå ut på gatorna och protestera med sten, skrattar Jhon och fortsätter: Vårt konto har många följare, och därför blir vi ibland kallade influencers. Men kalla oss inte influencers. Vi är opinionsbildare. Vi skapar opinion, och vi är opinionsbildare eftersom vi har åsikter om verkligheten och vad som pågår i detta land och vi ger vårt perspektiv. Vårt fokus är att göra memes relaterade till politiska teman.

Jhon är utbildad kommunikatör och journalist, och har i hela sitt yrkessamma liv arbetat med kommunikation och sociala medier. Under våren 2018 startade han Twitterkontot @colombiasimpson tillsammans med en vän. Idag har kontot expanderat till både Instagram och Facebook med ett följarantal på ett antal tusen som ökar dag för dag. Att det görs memes på temat simpson är inget nytt, och vi kan hitta liknande konton för Mexiko, Argentina och ett dussintal andra länder. Men då det saknades ett eget konto för Colombia, tog simpsonentusisterna Jhon och hans kollega tag i saken och startade kontot. Dagligen produceras och publiceras nytt material på samtliga plattformar. Men vad är egentligen en meme? Jhon förklarar:

– För mig är en meme en representation av verkligheten med hjälp av en bild och en text, och som syftar till att få människor att reflektera över vad de ser dagligen i sin omgivning. Att de reflekterar, men också bekräftar eller förändrar sin åsikt med hjälp av en meme.

Kontot som Jhon och hans kollega driver är helt oberoende. Inga pengar tas emot för att nya memes ska produceras, vilket innebär att inga utomstående aktörer har åsikter om vad som publiceras och kommuniceras. Att kunna uttrycka samhällsåsikter utan att vara styrd av politiska partier, företag eller andra makthavare anser Jhon vara en nödvändig frihet för att kunna utmana och lyfta fram fler perspektiv än de som vanligtvis framhålls i de traditionella massmedierna.

– Vi är inte ett medium som sådant, vi är ett konto. Vi är personer som tycker, tänker och informerar med hjälp av memes. Ingen betalar oss och vi tar inte emot någon typ av finansiering. Vi är oberoende, och på grund av att vi är oberoende är vi fria att säga vad vi vill. Det är skillnaden. Ägarna till dagens medier är stora ekonomiska grupper med specifika intressen och därför är inte journalister fria att kritisera hur de vill, förklarar Jhon och fortsätter: Medierna här i Colombia är pro regeringen, de är pro ekonomi. De är inte medier som tänker på befolkningen eller medborgarna. De är intresserade av marknaden och privata intressen. Därför är det bra att denna typ av konton börjar växa fram som inte styrs av ekonomiska intressen. Vi kan kritisera dessa ekonomiska intressen. Vi kan kritisera medierna.

Det colombianska medielandskapet är starkt präglat av stora mediekoncerner som äger en stor majoritet av de etablerade nyhetsmedierna, såväl nyheter i pappersform som nyheter på tv och radio. Medierna är ‘pro regeringen’ hävdar Jhon liksom många av de colombianer jag stöter på i min vardag. Pressfriheten i landet är bland de lägsta i Latinamerika, och samhällsdebattörer och aktivister i landet lever under stora säkerhetsrisker. Enligt Reportrar utan gränser sticker Colombia ut jämfört med många andra länder vad gäller kidnappningar och dödshot gentemot journalister. Trots detta finns ett stort utbud av alternativa medier med syfte att utmana makthavare och representera marginaliserade grupper. På så vis tillhandahåller de annan information än traditionell press och media, och synliggör fler perspektiv på verkligheten än vad som framställs i de etablerade medierna.

La Otra Juventud, den organisation jag befinner mig på under min tid som praktikant, faller fint in under definitionen av ett alternativt medium då de själva beskriver sig som en plattform för att boosta kreativitet hos unga och transformera deras omvärld. Arbetet fokuserar på att aktivera och engagera ungdomar att delta i den publika samhällsdebatten, med en vision om hållbar fred och jämställdhet via utveckling av alternativ media och kommunikation. Här skapas plattformar och forum för ungdomar att uttrycka sina åsikter, sina perspektiv och sina visioner.

Kanske är det så att vi i dagens digitala värld finner det främsta offentliga rummet på sociala medier och digitala forum. Framförallt det offentliga rum där ungdomar är som mest aktiva och engagerade. Att liksom @colombiasimpson vara verksam digitalt där allmänheten befinner sig för att problematisera och erbjuda nya perspektiv skulle kunna anses vara en typ av aktivism, en form av digital aktivism. En annan form av digital aktivism är den utövad av de många individer som tar till digitala forum som plattform för att protestera, göra sin röst hörd och skapa förändring. Jhon ger sin syn på digital aktivism:

– När en överste vid ett tillfälle pratade illa om sin syster förlorade hans twitterkonto åtta tusen följare på tre timmar. Det är digital aktivism. Det är en form av protest. Ett annat exempel på digital aktivism var när en man i Medellín hissade ner en HBTQ-flagga och satte eld på den. Folk letade upp mannen på Instagram. Mannen hade ett öppet konto och folk började kommentera hans foton med HBTQ-färger, regnbågar och emojis. Det är aktivism. Det är ett sätt att säga ‘lyssna’.

Trots filterbubblor och algoritmer som styr vårt innehåll på våra sociala medie-konton och påverkar vilken information vi nås av, kan den digitala aktivismen och alternativa medier möjliggöra för en bredare representation av åsikter och världsuppfattningar. Men har de alternativa medierna i Colombia alltid pushat för en fredlig väg framåt? Och kan vi verkligen lita på att det skrivs och sägs på alternativa digitala medieplattformar är sant? Likväl som alternativa medier kan driva på för en fredlig utveckling, kan de givetvis finnas plattformar som förespråkar en motsatt riktning.

Under omröstningen av fredsavtalet 2016 här i Colombia användes alternativa medier flitigt av både ja-sidan och nej-sidan. Falska och felaktiga påståenden etablerade sig som sanningar, samtidigt som en bredare palett av åsikter kunde visas upp. Men i takt med ökad medborgarjournalistik och ett större utbud av alternativa medier läggs ett större ansvar på konsumenten att vara källkritisk. Att granska vad som är åsikt och vad som är fakta. Skilja korrekt information från desinformation. Detta i kombination med bristande resurser som påverkar den journalistiska kvalitén samt avsaknad av etiska riktlinjer. Stereotyper kan såväl förstärkas som dementeras, framförallt på ett konto där antalet bokstäver och möjligheten för djupanalys är begränsad. Memes är troligtvis inte vad vi vanligtvis anser vara kvalificerad journalistik, utan uppfattas nog snarare som bilder skapade för att underhålla. Jhon avslutar:

– En meme har humor, information, kontext, och den har expiration likt en tecknad film. Därför, likt tecknad film eller karikatyrer, kan memes såväl förstärka som avslöja stereotyper. Det beror på den tecknade filmen och dess skapare, och detsamma gäller för memes.

Kolla in @colombiasimpson på Instagram!

Moa Haeggblom