gånger under Burmas historia har landets studenter iklätt sig rollen som försvarare av mänskliga rättigheter. Det eftersatta och korruptionspräglade utbildningssystemet är hårt kritiserat. Tack vare ökad kunskap och genom mötet med studenter från landets olika delar ställer studentrörelsen nu krav på bättre levnadsvillkor.
Det var studenterna som ledde protesterna 1988 och som efter militärdiktaturens våldsamma motstånd då över 3 000 människor dödades flydde till djungeln och bildade en studentarmé som skulle strida mot militärjuntan.
Det var studenterna som tillsammans med munkväsendet initierade den så kalladeSaffransrevolutionen 2007. Som med största sannolikhet en av de viktigaste bidragande orsakerna till att militärregimen insåg att de måste öppna upp landet mot omvärlden och genomföra en del reformer för att inte förlora ansiktet och makten.
Det är studenter som är de mest berömda politiska förebilderna i Burma, varav de mest kända Aung San Suu Kyis far och landets nationalhjälte Aung San och 1988 års studentledare Min Ko Naing som satt fängslad i nästan två decennier.
Studentrörelsen har med andra ord alltid utgjort ett hot mot militärdiktaturen i Burma och så gör den även i dag.
Sedan i november förra året har studentrörelsen protesterat mot en ny utbildningslagstiftning som genomdrivits av landets parlament. Studenterna menar att den nya lagen är lika repressiv som den gamla och kräver ändringar i form av elva punkter.
Främst handlar det om att studenterna vill att det ska vara lagenligt att bilda oberoende studentföreningar, att de etniska minoritetsgrupperna ska få utbildning på sitt eget modersmål samt att regeringen ska lägga en större andel av statsbudgeten på den så länge eftersatta utbildningssektorn.
När de inte fick gehör för sina krav återupptog studentrörelsen sina demonstrationer i februari i år. De började vandra från Mandalay till landets kommersiella huvudstad Rangoon. Regeringen har efter en lång förhandling svarat att de i princip ställer upp på samtliga punkter, men att beslutet måste gå genom parlamentet.
Trots detta fortsätter studenterna att demonstrera och förklarar att de inte litar på regeringen. I parlamentet sitter 660 ledamöter, men endast 43 av dessa platser innehas av oppositionspartiet NLD under Aung San Suu Kyis ledning.
– Vi litar inte på att parlamentet kommer att genomföra förändringarna i utbildningslagen eftersom majoriteten av platserna innehas av militärens parti. Hur kan vi tro på dom? Om vi inte protesterar så kommer regeringen inte att göra någonting, säger May Zon från SSU:s systerorganisation Youth for a New Society.
Militärregimen i Burma har en lång historia av att använda sig av strategin ”härska och söndra”. Genom att tillåta en icke oberoende studentförening – men inte de traditionella studentföreningarna som genom historien har protesterat mot diktaturen – skapar de splittring ibland studenterna, förklarar May Zon.
Frida Perjus
