Politik är att vilja, brukade Olof Palme säga. Ofta kräver den viljan ihärdighet. En person som uppvisat en enastående ihärdighet är Burmas Aung San Suu Kyi.

Hennes parti, den breda oppositionsrörelsen National League for Democracy (NLD) vann valet 1990. Men den gången vägrade militären släppa ifrån sig regeringsmakten och Aung San Suu Kyi fick sitta många år i husarrest. Ändå gav hon aldrig upp.

Jens Orback Foto: Ylva Sävelin

Nu i november hölls återigen parlamentsval i Burma och NLD vann en storseger. Detta trots många rapporter om fusk med vallängder från myndigheternas sida och trots att hundratusentals människor – inte minst de som tillhör den förföljda muslimska minoritetsgruppen rohingyas – förvägrats rätten att rösta.

De etniska konflikterna och förtrycket mot Burmas etniska och religiösa minoriteter är en av de svåra frågor som den nya regeringen måste hantera.

En annan är att militären fortfarande har stor makt. Den är garanterad 25 procent av platserna i parlamentet och har dessutom stort inflytande över Burmas ekonomi. Bönderna, som utgör majoriteten av Burmas befolkning, har i många fall fått se sin jord beslagtagen av militären, som sedan sålt ut den till utländska investerare.

Kommer Burmas nya regering att kunna göra något åt det? Det återstår att se.

Burma har långt kvar till att vara en fullvärdig demokrati. Men att det tidigare styrande regeringspartiet redan har erkänt sig besegrat, och att Burma i stället håller på att få en folkvald regering, är ett positivt tecken.

Burmas demokratirörelse har fört en lång och principfast, fredlig kamp. Aung San Suu Kyi har inte varit ensam, utan bara den mest kända representanten för rörelsen. Bakom henne står tusentals människor som trots svåra förhållanden organiserat sig för fred, frihet och rättvisa. Det är dessa människor som är hoppet om en bättre framtid för Burma.

Jens Orback