Det är ett år sedan bilden av Alan spreds världen över. Pojken som ensam spolades i land vid en strand i Turkiet. I Sverige skedde en historisk omsvängning av vårt engagemang och vår förståelse för människor på flykt, skriver UNICEF Sveriges generalsekreterare Véronique Lönnerblad.
Bilden på Alan kom att bli sinnebilden av flyktingkatastrofens fasor. Den pågående flyktingsituationen blev verklig för oss även här. Bilden väckte vår medmänsklighet och Alan blev allas barn.
Trots att mediernas rapportering har svalnat fortsätter människor på flykt att komma över Medelhavet. Häromdagen kunde vi läsa om en ny stor räddningsaktion där över 6 000 människors liv räddades av den italienska räddningstjänsten. Hittills i år har fler än 3 000 människor dött i Medelhavet.
I en tid som denna är det lätt att känna uppgivenhet. Uppgivenhet över hur många människor som är drabbade. Uppgivenhet över om det ens är möjligt att minska de drabbades lidanden.
Men i stunder som dessa är det viktigare än någonsin att hålla fast vid tilltron att vi kan förändra. Behovet av medmänsklighet är större än på länge. Barnen utgör idag mer än hälften av alla de människor som är på flykt. Och antalet barn på flykt ökar. Barnen bär aldrig ansvaret för krig och konflikter. Men de är alltid de mesta utsatta.
UNICEF arbetar varje dag världen över för att göra vad vi kan för att förbättra livet för alla barn och vi grundar allt arbete på barnkonventionen. Barnkonventionen säkerställer att barns rättigheter gäller i alla situationer. Även i krissituationer. Konventioner om mänskliga rättigheter, såsom barnkonventionen, är särskilt viktiga att slå vakt om i kristider.
Vi måste göra vad vi kan för att minska lidandet för barnen. För det krävs politisk vilja, handlingskraft och ansvar.
Idag tänker vi med särskild respekt på alla de barn och vuxna som flyr undan krigets och konflikternas fasor. Idag påminner vi oss också om att en bättre värld, trots allt, är möjlig att nå.
UNICEF kommer att fortsätta kämpa för barnen så länge de behöver oss.
