I ett seminarium den 21 maj berättade Sanjeev Jayaweera om nycklarna till framgång. Han tackade också för det stöd från PMU och svenska församlingar som gjort arbetet möjligt.
För 20 år sedan började Fridsro, som är PMU:s största partner i regionen, sitt arbete för funktionsnedsatta individers rättigheter.
- Att börja från grunden med utbildning i byarna om handikappfrågor var viktigt i ett land präglat av tron att en funktionsnedsättning beror på synd eller dålig karma, berättar Sanjeev Jayaweera, vice ordförande för Fridsro, på besök i Sverige och hos PMU.
Redan under de första åren kom myndigheter för att studera Fridsros arbete, liksom studenter från universitetet. Sedan dess har arbetet växt och numera arbetar man strategiskt på flera samhällsnivåer.
Fridsro har genom sitt påverkansarbete bidragit till flera viktiga policyändringar på nationell nivå som lett till att individer fått betydligt bättre levnadsförhållanden. Med påtryckningar från Fridsro antog landets regering en femårig nationell plan för stöd till funktionsnedsatta genom CBR (Community Based Rehabilitation). Teckenspråk har erkänts som nationellt språk, en röstpolicy för blinda har införts och landet pengasedlar fick 2010 blindskrift. Förhandling och timing hör till nycklarna, liksom förmåga att bygga förtroende i ett samhälle där det råder misstänksamhet hos myndigheterna mot civilsamhällesaktörer.
Sanjeev Jayaweera framhåller att man kan kommunicera med beslutsfattare på olika sätt.
- Antingen kräver man deras handling, eller så visar man på de behov som finns och inbjuder till samarbete för förändring. Vi har valt den senare vägen.
Fridsro har i dag ett momentum som ger inflytande även inom andra områden som organisationen arbetar inom. Jayaweera nämner att det finns tillfällen när större aktörer stått beredda att gå in, men genom att myndigheterna sett vad Fridsro åstadkommit, så har de i stället bett dem ta ledningen. Så exempelvis när en policy för skydd av barn skulle tas fram.
Som ett bevis för hur långt man kommit nämner han ett möte nyligen med ministeriet för social service. Med fanns ett 30-tal individer med funktionsnedsättningar, som talade om vilka förändringar de vill se i sitt samhälle.
- Det var en dröm som gick i uppfyllelse, att sitta med i bakgrunden och se hur de själva förde sin talan, sade Sanjeev Jayaweera.Han tog också tillfället i akt att tacka PMU och församlingarna i Sverige för det mångåriga samarbetet.
- Om ni inte varit med och stöttat oss under denna resa så hade vi inte varit där vi är i dag. Vikten av att tro på partnerskap och arbeta uthålligt, hör till våra lärdomar. Vi vet att vi inte kan påverka en policy inom ramen för ett treårigt projekt, utan det är genom långsiktigt arbete vi når fram.
Mot slutet av seminariet lyfte Lars Klingsbo, som arbetar med påverkan i fält, fram hur PMU ser på arbete för strukturell förändring.- Det är viktigt att ha en fågels perspektiv, så att vi ser hela bilden och kan identifiera problem och lösningar från gräsrotsnivå och ända upp till högsta politiska nivå, sade Klingsbo.
Han framhöll att det handlar både om vad som sker inom människor, mellan människor och i strukturerna utanför dem. Det stora arbetet sker på gräsrotsnivå, genom att förändra människors attityder och beteenden genom kunskap.
Med under seminariet var också Jake Perera, ordförande för Fridsro, som kommenterade vad 20 år av relationsbygge med politiker och myndigheter betytt:
- Många som tidigare i sin karriär gått en utbildning hos oss arbetar i dag på högre nationell nivå. Att ha byggt upp detta förtroendekapital, ger styrka i vad vi kan uppnå.
När seminariets moderator Matilda Hector frågade hur man ser till att de policys som i dag finns verkligen tar sig uttryck i människors liv, svarade Sanjeev Jayaweera:
- Här kommer åter betydelsen av att arbeta på gräsrotsnivå fram. När individer höjer sin röst och säger "detta är min rätt" så hålls staten ansvarig.
Läs också artikeln Myndigheter i samarbetsländer: PMU:s arbete ger effekt på alla nivåer, där bland andra myndigheter i Sri Lanka uttalar sig om Fridsros arbete.
Författare: Noomi Lind.
