När den unga kvinnan reser sig upp och berättar om ungdomsklubbens verksamhet lyssnar jag på vad hon säger. Det är först senare jag inser att bara det faktum att hon står där, att hon talar med hög och tydlig röst inför en stor grupp människor, i sig är ett bevis på vad IMs arbete åstadkommer.
Vi är på den malawiska landsbygden, solen steker sådär som jag tänkt mig att den gör i södra Afrika. Tillsammans med Stella Chinoko, tillförordnad projektkoordinator på organisationen Cyece, Centre for Youth Empowerment and Civic Education, har vi åkt ut till byn Malembo i södra Malawi. Här jobbar organisationen, med stöd av IM, med att starta och stötta ungdomsklubbar. Klubbarna driver frågor som är viktiga för traktens unga, och kämpar bland annat för bättre tillgång till preventivmedel och information om sex och sexualitet.
Det är kollegan George Maduka som gör mig uppmärksam:
”Bara att de här tjejerna vågar ställa sig upp och prata inför en grupp utlänningar är stort”, säger han och jag tänker på min fyraåring hemma och hur jag fasar inför samhällets tryck om att vara ”snäll flicka”- Här liksom hemma betyder ”snäll” ofta ”tyst” och här liksom hemma behöver flickor stöd för att stå upp och göra sin röst hörd.
Men medan min egen dotter har starka kvinnliga förebilder och ett fungerande skolsystem i ryggen har den unga tjejen framför mig inte haft något av det där. I Malawi är det vanligt att flickor hoppar av skolan efter några år för att gifta sig. Unga flickor föder barn innan de själva blivit vuxna. Tanken, när jag återigen tänker på min egen dotter, svindlar.
Ofta är det flickans föräldrar som på grund av fattigdom tvingas gifta bort sin dotter. Vilken desperation skulle inte krävas för att jag skulle fatta ett sådant beslut? Men tjejen här framför mig ger hopp. Hon heter Chifundo och berättar hur ungdomsklubben hon är med i har påverkat byns traditionella ledare. Tre flickor har räddats från barnäktenskap bara i hennes lilla by, på grund av att ungdomarna själva drivit frågan. Förra året utbildade Cyece 40 ungdomsgrupper, i 40 samhällen. Det innebär förändring, det innebär fler och fler flickor som får gå kvar i skolan och slipper gifta sig och få barn medan de fortfarande är barn.
Numera finns det ett straff för såväl flickans som mannens familj när ett barnäktenskap uppdagas i det här området. De måste böta varsin get. Sorgligt nog är fattigdomen så stor att risken att förlora en get väger tyngre i kampen mot barnäktenskap än många argument om flickors rättigheter. Inför risken att förlora en get är det lättare att motivera föräldrar att ta upp känsliga frågor om sex med sina barn, lättare att få mödrar att stå emot traditionen och låta sina flickor få utbildning.
Chifundo är en av många ”peer educators”, ”kompisutbildare”, som Cyece har värvat i byarna. Hon är driven och engagerad, kräver ordet flera gånger och har synpunkter på några av de manliga kompisutbildarna när de haft ordet för länge. När vi åker tillbaka in mot staden där Cyece har sitt kontor berättar Stella Chinoko att det är de unga som själva är aktiva som gör projektet långsiktigt och hållbart. När ungdomarna fått upp ögonen för hur fel det är att flickor tvingas foga sig i skadliga traditioner som barnbröllop kommer det att ske förändring. Allt händer inte över en natt, men sakta, sakta ändras samhällets inställning och flickorna erövrar makten över sitt eget liv.
