Klockan är strax före lunch och solen står högt på himlen. Framför oss breder stora grönsaksplantage ut sig. Längst ute på fältet skymtar en grupp arbetstagare som rör sig mellan grödorna. Hettan är tryckande.

Vi befinner oss på York Farm i Lusaka, Zambia, tillsammans med representanter från det globala facket IUF:s projekt Organising, Fighting and Winning Health and Safety for Agricultural Workers in Africa.

Projektet handlar om att förbättra lantarbetares villkor, särskilt vad gäller arbetsmiljö, och nu har deltagare från Etiopien, Nigeria, Kamerun, Liberia och Malawi samlats i Zambia för ett utvärderingsmöte – och för att besöka arbetsplatser.

Frågorna från deltagarna haglar över arbetsledarna under rundturen.

Här, på York Farm, finns utöver grönsaksplantagen också rosodlingar och paketeringsfabrik för grönsakerna från farmen.

Arbetstagarna jobbar åtta timmar om dagen, sex dagar i veckan, berättar personalansvarige Joseph Mwale.

Minimilönen ligger på runt 550 kwacha i månaden – vilket motsvarar cirka 400 svenska kronor. En lön som fastställts genom kollektivavtal.

Lönerna inom jordbruket är generellt låga, trots att sektorn räknas som en av de mest riskfyllda. Bland annat används mycket kemikalier.

– Jordbrukssektorn är ryggraden i ekonomin för många länder i Afrika. Det är också en av de farligaste sektorerna i världen tillsammans med bygg- och gruvsektorn, säger Omara Amuko, regional samordnare för projektet, som drivs av det globala facket IUF och svenska fackförbundet Kommunal med stöd av Union to Union.

– Målet med projektet är bland annat därför att minska arbetsplatsolyckorna och förhandla fram bättre kollektivavtal. Det handlar också om organisering och att öka mobiliseringen kring arbetsmiljöfrågor.

Sektorn har i regel bristfälliga lagstiftningar i många afrikanska länder, menar Omara Amuko. Därför är en viktig del av projektet att arbeta för att länderna ratificerar ILO:s konvention 184 om arbetarskydd i lantbruket, eftersom det skulle innebära att såväl stat som arbetsgivare skulle få större ansvar för skyddsutrustning och hantering av kemikalier.

– Vi har tagit fram informationsmaterial om konventionen och pratar mycket om ratificeringsprocessen med facken.

Men Omara Amuko menar att han också har sett positiva förändringar. Nyckeln har varit att öka medvetenheten kring arbetsmiljö, något som gjorts genom studiecirklar och workshops för fackliga medlemmar.

– Nu ifrågasätter många arbetstagare de arbeten som innebär risker och efterfrågar skyddsutrustning och anständiga arbetstider, säger han.

Esther Cookey, från Agriculture and Allied employee´s Union of Nigeria (AAEUN), är samordnare för arbetsmiljö- och säkerhet i Nigeria och en av deltagarna i projektet.

– Vi har utbildat 80 fackliga ledare bara i år. Och i sin tur utbildar de andra, säger hon.

– Nu finns en helt annan medvetenhet inom de här frågorna och arbetsplatsolyckorna har minskat markant. Frågorna tas på allvar. Vi har också blivit bättre på att organisera oss och förhandla fram bättre kollektivavtal som tar hänsyn till arbetsmiljöfrågor.

Det dröjer inte heller länge förrän frågan om York Farm's kollektivavtal innehåller bestämmelser om arbetsmiljö och skyddsutrustning ställs.

Personalansvarig Joseph Mwale nickar.

Facket på arbetsplatsen, Nupaaw, har också de genomgått fackliga utbildningar om arbetsmiljö - och krävt sin rätt.

Lina Karlsson
Union to Union