28:e november förra året lanserades Zimbabwe den så kallade bond valutan. En bond skulle motsvara en amerikansk dollar i värde. Tryckandet av en inhemsk valuta sägs garanteras via ett banklån om 200 miljoner US dollar och bondens värde om 1:1 därmed tryggad.
Redan dagarna efter att bonden släppts på marknaden rapporteras hur försäljare kräver fler bonds än dollar för samma vara. Den informella marknaden ger sålunda valutan redan ett lägre värde.
Värdeförlusten förklaras enkelt med att ingen litar på den. En valuta är inte värd mer än det värde människor ger den och det går inte att bortse från att en valuta som endast är erkänd inom en nations gränser är mindre värd än en som är gångbar globalt.
Zimbabwes superinflation som ledde till att den tidigare inhemska zimbabwiska dollarn övergavs för den amerikanska 2009 ligger nära i minnet. Den gången pengatryckaren gick på högvarv såg vanligt folk sina livs besparingar och pensioner försvinna i tomma intet för att aldrig återvända.
Zimbabwes regering anser sig nödgade att införa den nya valutan på grund av bristen på amerikanska dollar. Kontantbristen har flera förklaringar och Nehanda radio listar några av dem.
- När regeringen implementerade en policy om att alla investeringar i landet ska ha 51 procent lokalt ägarskap var det många utländska investerare som drog öronen åt sig. Rädslan för att deras investeringar skulle beslagtas av staten gjorde att kapitaltillskott utifrån kraftigt minskade.
- 6.4 miljoner dollar betalades av staten till skolavgifter för barn till krigsveteraner från frihetskriget, pengar som egentligen inte fanns i statskassan.
- Finansministern lovade Internationella Valutabanken att återbetala 1.8 miljarder dollar inom tre månader i hopp om nya lån. För att uppfylla löftet vände sig regeringen till bankväsendet.
- Pengar som borde men aldrig nått statskassan. Ett färskt exempel är 15 miljarder dollar som ”försvunnit” från diamantutvinning i Marenge.
- Förlorade skatteinkomster på alla små- och medelstora företag som stängts ner i den allmänna ekonomiska nedåtgående spiralen.
- Med hjälp av den sjunkande sydafrikanska randen har balansen mellan import och export försämrats och lämnar efter sig en högst ohälsosam bytesbalans där exporten motsvarar 6 miljarder rand medan importen endast inbringar hälften.
Kontantkrisen innebär för medborgare dagslånga väntetider i bankomatköer där idag uttagstaket ligger på 100 dollar om dagen. Än så länge varvas bond valutan med amerikanska dollar till ungefär hälften/hälften vid uttag. De som kan spenderar sin lön via korttransaktioner vilket inte alltid är lätt i ett land som framförallt drivs med kontanter. De som inte har ett bankkonto, och de är många, har inget val -förtroende för valutan eller inte.
