Följeslagare från hela världen reser till Palestina och Israel för att genom sin skyddande närvaro bidra till att öka handlingsutrymmet och ge hopp och stöd åt människor att verka för fred och försoning.

Ekumeniska följeslagarprogrammet vill bidra till att dämpa våldet och främja respekten för folkrätten. Den internationella närvaron är ett uttryck för praktisk solidaritet för utsatta grupper – såväl palestinier som israeler.

Ann Jonsson berättar om sina erfarenheter som följeslagare i östra Jerusalem.

Vad gör en följeslagare?

En följeslagares uppdrag innefattar att vara närvarande och observera ockupationen utan att ta ställning i konflikten eller situationer som kan uppstå. Sammanfattningsvis så har uppdraget har tre huvudsakliga delar:

1. Skyddande närvaro: Att finnas på plats och observera händelser för att mildra trakasserier och kränkningar av mänskliga rättigheter genom internationell närvaro.
2. Rapportering: Att dokumentera och rapportera vad som händer till relevanta organisationer som FN.
3. Påverkan och opinionsbildning: Att berätta om människornas liv för att öka medvetenheten och skapa opinion när följeslagaren återvänder hem.

Arbetet kräver flexibilitet och anpassningsförmåga för att kunna agera snabbt på förändrade situationer, som att följa upp incidenter och ge stöd vid behov.

Det kan exempelvis vara att eskortera barn till skolan för att öka deras säkerhet. Eller besöka beduiner omgivna av israeliska bosättare för att höra om de upplevt hot eller trakasserier som vi kan rapportera.

Vad fick dig att bli följeslagare?

Jag jobbar i biståndsbranschen och har varit en del i Mellanöstern. Just nu jobbar jag med utvecklingsfrågor på IM, Individuell Människohjälp, där vi bland annat har samarbetspartners i Palestina.

Jag har känt till följeslagarprogrammet sedan det startade i början av 2000-talet och alltid tänkt att jag någon gång skulle vilja söka. För att få vara på plats och observera vardagligt liv och få en bättre förståelse för hur det är att leva under ockupation.

Har alla följeslagare bakgrund i biståndsbranschen?

Nej, absolut inte. Det är ju öppet för vem som helst att söka till följeslagarprogrammet! Det är klart att det är ju en fördel att känna till regionen och vara lite insatt men det är inget krav.

I mitt team var vi sex personer med olika yrken från Sverige, Irland, England, Ecuador och Brasilien. Folk hade bakgrunder inom allt från foto och film, akademisk forskning, flyktingmottagning, präst och en var pensionär.

Hur påverkades ni av situationen i Gaza?

Situationen i Gaza påverkade oss starkt på flera sätt. I alla samtal fanns Gaza närvarande, vilket skapade en känsla av besvikelse över det internationella samfundets bristande stöd för palestinska rättigheter. Detta ledde till en upplevelse av att de mänskliga rättigheterna inte gällde palestinier.

På Västbanken och i östra Jerusalem ökade våldsamheterna och bosättarnas aggressivitet, delvis som en effekt av situationen i Gaza. Även om konflikten i Gaza inte direkt märktes i vardagen på Västbanken, var den alltid närvarande genom sociala medier och samtal.

Vad är tuffast med jobbet?

Det tuffaste med uppdraget är de begränsningar som följer med att röra sig i området. Det är ofta rykten och oklarheter kring vad som gäller, vilket påverkar oss följeslagare och alla andra där. Man vet aldrig om det kommer att vara möjligt att åka ut till en by eller om vägen är blockerad av hinder eller vägspärrar.

Dessutom är det väldigt sorgligt att det inte finns några naturliga mötesplatser för israeler och palestinier. Man är så separerade att även om man befinner sig på samma plats umgås man inte, går i olika skolor och besöker olika läkare.

Det är också frustrerande att bevittna den systematiska diskrimineringen som palestinier utsätts för. Det är tufft att hantera all information man får om orättvisorna. Det gör mig frustrerad. Detta kan jag sedan omvandla till kraft i påverkansarbetet.

Vad tar med dig från uppdraget, både personligt och professionellt?

Jag tar framför allt med mig gästfriheten och värmen från de personer som jag mött. Trots den tuffa situationen de lever i så är folk väldigt öppna och välkomnande.

Jag tar även med mig insikten om att solidaritet spelar roll och särskilt nu. Det palestinska folket är uppmärksamma på vad omvärlden säger och inte säger om den pågående situationen. Oavsett om jag mötte en herde på landsbygden eller en jurist inne i stan så har dom koll på hur olika länder har röstat i FN och i vilka länder som det demonstreras i.

Ann tipsar: Så lyckas du med ansökan

3 viktigaste skillsen för att trivas i rollen som följeslagare?

• Flexibilitet: Förmågan att anpassa sig till ständigt föränderliga omständigheter.
• Tålamod: Att hantera frustration över långsamma förändringar och inse att ens insatser ändå har betydelse för lokalbefolkningen.
• Nyfikenhet och öppenhet: En genuin vilja att förstå den lokala situationen och kulturen, samt att möta och lära av människor från olika bakgrunder och kulturer.

Några tips för att lyckas med sin ansökan?

• Visa engagemang och passion genom att låta din entusiasm lysa igenom i din ansökan.
• Att ha ett grundläggande intresse och/eller för regionen och mänskliga rättigheter kan vara värdefullt, även om du kommer att lära dig mer när du är på plats.
• Ge en genuin och personlig bild av dig själv för att visa att du passar in i teamet och har förmågan att samarbeta. Ansökan är öppen för alla mellan 25 och 70 år, så det handlar om att visa vem du är som individ.