Denna webbplats använder kakor för att förbättra din vistelse. Genom att använda webbplatsen godkänner du vår användning av kakor.
Hjälper till att utföra vissa funktioner som att dela innehållet på webbplatsen på sociala medieplattformar, samla in feedback och andra tredjepartsfunktioner.
Ger oss information om hur vår webbplats används, och gör att vi kan underhålla, driva och förbättra användarupplevelsen.
Används för att förstå och analysera webbplatsens prestanda, vilket bidrar till att ge besökarna en bättre användarupplevelse.
Våtmarker och dess betydelse för klimatet har den senaste tiden diskuterats flitigt. Men vad är ens våtmarker? Hur kommer det sig att de är så viktiga? Hur stora utsläpp sker när de försvinner och vad kan vi göra åt saken?
Våtmarker är helt enkelt mark som är täckt i grunt vatten eller mark där vatten ligger nära under markytan. Sankmark, kärr, träsk, myr och mosse är några namn på olika slags våtmarker.
Grunda fågelsjöar kan vara ett typiskt exempel, likaså träsk i skogen som ser ut som halvt igenvuxna små sjöar eller tuvig mark som läcker vatten när man kliver på den.
Dessa marker är faktiskt otroligt viktiga för klimatet – här är fyra anledningar att rädda våtmarkerna:
Våtmarkerna har en alldeles unik roll i våra ekosystem, då livsförhållandena i det grunda vattnet är speciella – de skiljer sig från både vanliga vatten- och landförhållanden. Det betyder att de kan ge rum för många djur och växter som inte trivs lika bra någon annanstans. Dessutom bidrar de till grundvattenbildning och stabila flöden i vattendrag.
Många våtmarker, framförallt de syrefattiga myrarna där döda växter omvandlas till torv snarare än förmultnar, är också väldigt duktiga på att binda kol. Enligt SMHI lyckas dessa våtmarker lagra mellan 15 och 30 % av all världens markers kolinnehåll, trots att de bara täcker 3 % av landytan. Det är dubbelt så mycket kol som all skog lagrar! Och så länge våtmarkerna inte försvinner, så släpps inte de lagrade växthusgaserna ut.
Men tyvärr försvinner våtmarkerna.
Om man jämför med omvärlden är visserligen många av de svenska våtmarkerna i ganska bra skick – men nästan en fjärdedel av den totala ytan av våtmarker i Sverige har försvunnit under de senaste 100 åren.
Detta har bland annat skett genom dikning, alltså att gräva diken för att leda bort vattnet. Syftet med det kan vara att skapa bördig jordbruksmark, öka skogsproduktion eller bygga infrastruktur som t.ex. motor- eller järnvägar.
När våtmarkerna torrläggs når syret återigen den annars syrefattiga marken, vilket gör att torven börjar brytas ned – och då släpps de lagrade växthusgaserna ut.
Det kan låta som att den här nedbrytningen ger ganska marginella utsläpp i det stora hela. Men faktum är att torrläggningen motsvarar en fjärdedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser – mer än biltrafiken!
De torrlagda våtmarkerna kan däremot återvätas – diken kan låtas växa ihop eller pluggas igen och markerna kan på så vis blötläggas på nytt. Forskningen visar att återvätning i de flesta fall ger en positiv effekt, då koldioxidutsläppen stannar av.
Sverige har beslutat att arbeta för återvätning och ge ekonomiskt stöd till de som vill återväta marker – men en undersökning av SVT:s Uppdrag granskning har visat att arbetet går mycket långsamt och att pengar ofta dras in.
Detta trots att FN:s klimatpanel IPCC har slagit fast att återställning av våtmarker skulle vara en av de snabbaste och mest effektiva klimatåtgärder som kan göras.
