Efter flera år av omfattande skjutvapenvåld har utvecklingen i Sverige vänt. Under 2025 registrerade polisen 158 skjutningar, jämfört med 391 under 2022. Minskningen har fortsatt under 2026. Mellan januari och september registrerades 61 skjutningar, jämfört med 136 under samma period året innan.
Men även om antalet skjutningar minskar är konsekvenserna fortfarande allvarliga.
Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) användes skjutvapen vid 42 av Sveriges 84 konstaterade fall av dödligt våld under 2025. Det innebär att skjutvapen låg bakom hälften av fallen.
Den svenska utvecklingen visar att det går att minska skjutvapenvåldet. Samtidigt påminner statistiken om att varje skjutning kan få förödande konsekvenser för brottsoffer, anhöriga och hela lokalsamhällen.
Skjutvapenvåld drabbar människor över hela världen, men långt ifrån alla grupper är lika utsatta.
Enligt forskningsinstitutet Small Arms Survey dödades uppskattningsvis 260 000 människor av skjutvapen i våldshändelser under 2021. Det motsvarade omkring 45 procent av alla våldsrelaterade dödsfall i den globala sammanställningen, där självmord inte ingår.
Av de människor som dödades av skjutvapen var omkring 91 procent män.
Siffrorna visar hur tydligt skjutvapenvåldet är kopplat till kön. Men varför är skillnaderna så stora?
En del av förklaringen finns i de normer och maktstrukturer som omger vapen. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) har länge uppmärksammat hur föreställningar om maskulinitet, makt och kontroll kan bidra till att normalisera användningen av vapen.
I samhällen där vapen förknippas med styrka, status och manlighet kan pojkar och män utsättas för förväntningar som både ökar risken för att använda våld och för att själva drabbas.
Det är lätt att förknippa skjutvapen med militärer, krig och väpnade konflikter. Men de allra flesta skjutvapen i världen finns faktiskt i civila händer.
Enligt Small Arms Surveys globala uppskattning fanns det omkring en miljard skjutvapen i omlopp 2017. Av dem innehades cirka 857 miljoner, motsvarande 85 procent, av civila. Militär och polis stod tillsammans för resterande 15 procent.
Uppskattningen är fortfarande en central internationell referens för det globala vapeninnehavet, även om den bygger på äldre data.
Tillgången till vapen är också en internationell utvecklingsfråga. När vapen sprids genom illegal handel kan de bidra till organiserad brottslighet, väpnade konflikter och ökad otrygghet.
Att motverka illegal vapenhandel handlar därför inte bara om att bekämpa brottslighet, utan också om att skapa tryggare och fredligare samhällen.
Varje människa har rätt till liv och säkerhet. Men skjutvapenvåldet hotar dessa rättigheter, oavsett om det sker i svenska bostadsområden eller i länder som präglas av väpnade konflikter.
Det är också därför frågan har en självklar plats i Agenda 2030.
I FN:s globala mål 16 om fredliga och inkluderande samhällen finns tydliga åtaganden om att minska alla former av våld och våldsrelaterade dödsfall. Ett av delmålen handlar dessutom uttryckligen om att bekämpa illegala vapenflöden.
Att minska vapenvåldet kräver mer än att stoppa enskilda skjutningar. Det handlar också om att förebygga konflikter, motverka organiserad brottslighet, begränsa den illegala vapenhandeln och förändra normer som legitimerar våld.
IKFF är en feministisk fredsorganisation som bland annat arbetar med nedrustning och att synliggöra hur könsnormer påverkar säkerhet och konflikter.
I rapporten Grejen med små och lätta vapen undersöker organisationen sambandet mellan vapenkultur, maskulinitet och våld.
När vapen blir symboler för makt och kontroll kan det skapa förväntningar på framför allt pojkar och män att bevisa sin styrka genom hot eller våld.
Men vapenvåld är inte oundvikligt. Genom att utmana destruktiva normer, förebygga våld och arbeta för nedrustning går det att skapa tryggare samhällen.
Statistiken hjälper oss att förstå hur våldet utvecklas. Men bakom varje skjutning finns människor vars liv förändrats för alltid.
Initiativet Kollektiv Sorg har arbetat för att synliggöra människorna bakom det dödliga gatuvåldet och ge plats åt de erfarenheter och berättelser som annars riskerar att försvinna i rapporteringen.
Att uppmärksamma de drabbade är också ett sätt att påminna om att vapenvåld aldrig bara handlar om siffror.
