Världen av PeaceWorks

Streetart, musik och radio i Colombia

Anja Grahn reste till Colombia för att under 6 månader arbeta som informationspraktikant, på PeaceWorks kontor i Bogotá. 

När man pratar om politiskt deltagande tänker man ofta på traditionella uttryck såsom hur många röstat i det senaste valet eller hur många medlemmar de politiska partierna har. Liksom när man försöker mäta fredsprocesser eller metoder för sociala förändringar pratar man om hur stor del av landet som befinner sig i beväpnad konflikt och vad som görs för att sätta fast förövarna.

Det är lätt den delen av politiskt deltagande som uttrycks genom alternativa metoder förbises, de metoder som berättar om attityderna i samhället, de som låter andra grupper eller åsikter som vanligtvis inte kommer till tals. Det finns många olika uttryck och metoder för samhällsförändringen som inte kanske tillhör de traditionella men de jag vill prata om, som verkligen fick mig att inspireras under mina månader i Bogotá är den politiska aktivism hos ungdomar som manifesteras genom streetart, musik och radio.

Streetart, liksom andra alternativa politiska metoder, ger röst åt grupper och människor som vanligtvis inte får synas.

Det går inte att förneka betydelsen av dessa alternativa uttryck i samhällsförändringar. Både i revolutionära händelser såsom arabiska våren 2011, samt Brasiliens kamp mot klasskamp och segregation (t.ex. Sao Paulo) har/är streetart en viktig roll i förändringsprocesserna och som verktyg för att upplysa omgivningen, nationellt och internationellt, vad som egentligen sker (Gleaton, 2012:25,27).

Streetart, liksom andra alternativa politiska metoder, ger röst åt grupper och människor som vanligtvis inte får synas. Streetart möjliggör för människor att berätta om sin verklighet, sin egen historia som inte annars skulle få berättas (Bojan Maric). I Colombia tillhör 50 % av befolkningen gruppen ungdomar (d.v.s. mellan 14-28 år) men det är också en grupp med starkt begränsat inflytande i samhällsförändringar och i politiken, därför kanske det inte ter sig så konstigt att alternativa politiska metoder och uttryck tas till av gruppen.

För när man tar en promenad längs Bogotás gator möts man av politiska uttryck i nästan varje gatuhörn. Skrivna eller målade på väggar i alla dess färger, vissa mer direkta i form av skrivna meddelanden, andra mer indirekta estetiskt grafiskt målade lättförståeliga bilder och symboler, medan vissa använder sig av välplanerade klisterlappar, stenciler målade gipsmasker med mera.

Bogotá är idag bland de 10 städer med mest streetart i världen, och de dekorativa uttrycken är verkligen en del av stadens infrastruktur. Streetart kan spåras tillbaka ändå till romartiden, då liksom idag fungerar det som ett politiskt uttrycksmedel för att uppmärksamma sociala orättvisor och det är viktigt verktyg enligt många.

”En vägg är ett väldigt stort vapen, det är bland de värsta du kan slå någon med” menar Banksy, en av nutidens mest kända graffitikonstnärer som sprider politiska budskap. Politisk streetart, i sin mest lyckade form, visar den ärliga och verkliga sidan av samhället, där den genom symboler och kreativa budskap oberoende av språkliga eller kulturella skillnader upplyser beskådare vad som sker i samhället (Lyman G Chaffee:1993, 3-4).

Bogotá är idag bland de 10 städer med mest streetart i världen, och de dekorativa uttrycken är verkligen en del av stadens infrastruktur.

Att berätta sin historia och visa verkligheter som vanligtvis inte syns i den kommersiella media var också en av anledningarna till att det Bogotabaserade kollektivet Machete – Deluxe startade 2008, berättar en av dess grundare Javier för mig.

Vad som från början startade som grafiska klädtryck med samhällskritiska meddelanden jobbar de idag med att ge verktyg – streetart – till ungdomar i att uttrycka sig. Att genom dessa metoder få ungdomar att göra sin röst hörd och på så vis hävda sina rättigheter, där de själva får utveckla sina egenskaper och organisera sig som politiska subjekt, något som staten inte ger plats för, menar Machete-Deluxe.

Streetart förkastas ofta och lätt för vandalism, något som även Machete-Deluxe stött på flera gånger i de fall då man ”tar över” en offentlig plats utan tillstånd. Då graffiti, menar kollektivet, är synonym med uppror och olaglighet stör de staten att människor säger verkligheten, och ännu mer när det kommer från marginaliserade grupper.

Trots det hårda bemötande från staten med lite stöd från statliga medel menar Machete-Deluxe att graffiti är ett uttrycksmedel som framförallt lockar och används flitigt av ungdomar. Det finns ändå idag ett visst stöd från staten till dessa uttryck, där man anordnar streetarttävlingar där vinnaren får måla en ”mural” (måla en hel vägg) och att allt oftare börjar det anlitas kända artister för att dekorera betongen, dock alltid med kravet att det inte är politiskt.

Kanske är det tecken på hur streetarten blir allt mer accepterad eller endast ett försök att ta makten även över gatukonsten, för det är tydligt att det endast accepteras inom vissa ramar. De politiska meddelande som kommer upp om nätterna suddas snabbt av statens arbetare.

”If graffiti changed anything, it would be illegal.” – Banksy

Som jag nämnde tidigare är det t inte bara streetart som enda alternativa metod som används av ungdomar i staden för samhällsförändring. Under min praktik för en ungdomsorganisation i Bogotá har jag fått känna på hur ungdomarna i staden kokar. Kokar av idéer, vilja, engagemang och framförallt tro på en möjlig samhällsförändring, där de är och skall vara en del utav.

De kände ett behov efter öppna utrymmen med högt i tak, där alla typer av inflytande, idéer, tankar skulle få ta plats, där utrymmena var ledda av ungdomar själva.

Flera ungdomskollektiv och organisationer använder sig också av musik eller dans i processen för samhällsförändring eller belysa problem, uttryck som ofta är förknippat med ungdomskultur. En del arbetar för återtagning av sitt område genom hiphopkultur, en annan använder sig av den populära latinamerikanska musikgenren reggaeton för att uppmärksamma könsnormer. Andra organisationer har skapat egna radiostationer och podcast för att belysa problem och öppna upp för samtal som den nationella radion inte berör.

Under ett samtal med en utav grundarna för radiostationen TeusaRadio Ajax Camilo, omkring anledningen till uppstartandet menade han att de kände ett behov av utrymmen för ungdomar som inte var kontrollerade av en ekonomisk grupp eller som hade en stark politisk ideologi. De kände ett behov efter öppna utrymmen med högt i tak, där alla typer av inflytande, idéer, tankar skulle få ta plats, där utrymmena var ledda av ungdomar själva.

”Det är viktigt att ungdomar erkänns som politiska subjekt, som kan starta förändringar i staden och landet med hjälp av olika verktyg men utan att behöva tillhöra ett politiskt parti, utan som medborgare”, säger Ajax Camilo.

Det ligger i ungdomars natur att utforska, att utforska nya områden, attityder och metoder, något som med tiden ofta kommer att påverka vårt vardagsliv, menar Ajax. Därför är dessa alternativa uttryck viktiga för en samhällsförändring.

Liksom politisk streetart föds behovet av dessa alternativa uttrycksmedel ur ett ifrågasättande och många gånger ett motstånd till rådande samhällsstrukturer och förtryck. Uttryck som istället förkastas som vandalism eller ungdomshobbies borde, menar jag, betraktas som ett politisk deltagande och ett uttryck som tas på allvar.

Taggar

Demokrati