Han ska springa 42×42 kilometer. Varje maratonlopp motsvarar antalet år de västsahariska flyktinglägren funnits i Algeriet. Projektet kallas ”Hitta Hem” och löpningen startas i Timrå i norr och avslutas i Trelleborg i söder. Längs vägen letar Olle sängplats hos olika människor och för varje natt han får mat och husrum skänker han hundra kronor som oavkortat går till projektet. Dessutom vill han genom löpningen ge människor kunskap om situationen i Västsahara.

Under 2015 pågick en flyktingkatastrof då många människor befann sig på flykt för sina liv. Inte sedan andra världskriget hade så många människor varit på flykt. Mitt under denna kris föddes en idé i Olle Svalanders huvud som kände att han på något sätt ville bidra till att hjälpa de människor som befinner sig på flykt. Olle, som har ett stort intresse för långdistanslöpning, kände han att ville inkludera just löpningen i sitt projekt för att samla in pengar åt flyktingar.

– Jag funderade på att springa till exempel från Lampedusa till Sverige eller från flyktinglägren i Grekland till Sverige men kände att det skulle bli för långt. Med denna tanke i bakhuvudet träffade jag Julia Finér på Emmaus Stockholm och då tog det här form. Jag kommer att springa genom halva Sverige!

Den totala distansen som han ska springa under 7 veckors tid motsvarar 42 maraton och detta innebär en stor ansträngning för hans kropp. Förutom den fysiska biten så kommer det även bli en utmaning att behålla ett starkt psyke under hela sträckan då man, enligt honom, tar ut sig fullständigt

– Jag fattade beslutet runt jul och sedan dess har det bara känts bättre och bättre. Jag har ökat träningen så mycket att jag har haft ont ibland, men jag har kommit i bra form och är väldigt stark fysiskt. Samtidigt, ju närmare det kommer desto längre känns det. När jag zoomar ut vägen på kartan i datorn ser det jättekort ut, men när man väl står där på marken är det jättemånga meter.

Under en så lång sträcka är det väldigt lätt hänt att hinder dyker upp längs vägen som ställer till problem. Det kan handla om väderförhållanden som gör det svårare att ta sig fram eller andra värre saker. Olle berättar att han är rädd att han kommer få problem med hälsporre eller inflammation då han haft problem tidigare. I ett svep har han som längst sprungit 11 mil men när han nu ska springa cirka 4-5 mil varje dag i 7 veckor finns det stor risk att hans kropp kommer ta stryk.

Efter att beslutet att genomföra sin idé med att samla in pengar till flyktingar var taget, var han tvungen att välja exakt vart han vill att pengarna ska gå.

Efter att beslutet att genomföra sin idé med att samla in pengar till flyktingar var taget, var han tvungen att välja exakt vart han vill att pengarna ska gå. Valet föll till slut på en skola som ligger i de västsahariska flyktinglägren i Algeriet. Detta efter att han mött Julia Finér från Emmaus Stockholm som är engagerad inom Västsahara. Många känner inte till situationen för de hundratusentals västsaharier som befunnit sig i exil från sitt hemland i 42 år på grund av att Marocko ockuperar stora delar av Västsahara. Det kan vara svårt att känna till hur situationen egentligen ligger till då Västsahara varken uppmärksammas i media eller prioriteras bland alla andra problem och krig som finns i världen. Olle har nu fått chansen att sätta in sig mer i denna fråga.

Ju mer jag ser av utvecklingen i konflikten desto mer känner jag att det är ett mycket sorgligt kapitel. Det är ett litet land med få människor, därför borde det gå att lösa!

– Det är ganska lätt att sätta sig in i den internationella politiken och konflikten, men det är väldigt svårt att få en uppfattning om hur det är för människor som lever i flyktinglägren. Ju mer jag ser av utvecklingen i konflikten desto mer känner jag att det är ett mycket sorgligt kapitel. Det är ett litet land med få människor, därför borde det gå att lösa! Jag förstår inte varför positionerna är så extremt låsta. Mitt fokus ligger på de människor som är där och deras visioner.

– Jag är journalist och vill gärna vara på plats, se saker och prata med förstahandspersoner. Det hade jag gärna gjort, för att ha en personlig relation till västsaharierna, men det gick inte nu. Därför har jag läst på och pratat med folk för att försöka sätta mig in i situationen på olika sätt, till exempel om den matkorg som flyktingarna tilldelas.

De västsahariska flyktingarna får livsmedel tilldelat till sig varje månad från World Food Programme (WFP). Även om distributionen av denna matkorg är nödvändig för västsahariernas överlevnad så är den inte tillräcklig när det gäller näringsämnen och andra essentiella ämnen. Som ett led i att försöka förstå sig på hur flyktingarna lever valde Olle att leva på dieten i två månader.

– Med hjälp av WFP:s hemsida räknade jag ut vilka näringsämnen som ingår i matkorgen och hur mycket det blir per dag och månad. Sedan gick jag till en mataffär och köpte en månadsranson för 360 kronor som jag levde på. Det är som att leva på en dollar om dagen i princip. Jag fick en helt annan syn på vad mat betyder. 360 kronor kan man lägga på krogen en vanlig kväll och det blev en hel månads mat för de pengarna. Maten var inte dålig, men efter bara två månader insåg jag att jag började få lite brist på till exempel mineraler och vissa vitaminer.

– Dessutom kom jag fram till att om jag ska kunna springa så måste jag träna och det kan jag inte på en sådan diet. När jag springer gör jag av med 5000–6000 kalorier per dag och dieten från WFP innehåller endast 2100 kalorier.

Hur sträckan ser ut efter det kommer bestämmas efter var han hittar sovplats längs vägen.

Rutten som Olle ska springa, börjar vid Timrå den 1:a augusti i år. Hur sträckan ser ut efter det kommer bestämmas efter var han hittar sovplats längs vägen. Det verkar dock troligt att rutten kommer gå via Örebro och mellan Vänern och Vättern då många hört av sig för att erbjuda sovplats i det området. Då hans mål är att samla in pengar till västsahariska flyktingar så uppmanar han de som vill skänka att sätta in pengarna på Emmaus Stockholms 90-konto. Dessutom kommer han själv skänka 100 kronor för varje person han sover över hos.

– Gensvaret har varit jättebra, folk är jättepeppade. Över hundra personer hörde av sig på en dag efter att jag gick ut med information i ett löparforum. Dessutom har folk satt in pengar, några satte in 420 kronor för att motsvara ett maraton. Vissa människor vill skapa event längs vägen för att samla in pengar, andra vill springa med en bit.

Då Olle ska bege sig ut kommer han att vara beroende av andra människors vilja att hjälpa, för att uppleva hur det är att vara helt utelämnad. Olle jobbar till vardags bland annat som journalist vilket därmed skulle göra det intressant för honom att skriva om det han ska utsätta sig för i relation till hur det är att vara flykting.

– Jag vill skriva om de upplevelser jag kommer vara med om, men det går inte att springa runt och tänka på intervjuer. Löpningen kommer att bli det jobbigaste jag gjort någonsin! Vad som kommer ut efteråt får jag ta då. Att hitta någonstans att bo är gemensamt för någon som luffar, är ute och springer eller för någon som saknar hem. Man blir beroende av andra människors vilja att hjälpa.

– Någon sa så här: Tänk vad många vänner du kommer träffa! Så hade jag själv inte tänkt. Det som är läskigt är att jag kommer vara fruktansvärt trött efter att ha sprungit i 4–5 timmar, då är jag också ofta frusen med låg energi vilket gör att jag är nere på en låg nivå rent socialt. Känslan av ensamhet kommer bli en utmaning, att orka gnugga på fastän man är trött. I början tyckte jag mest det var roligt och oroade mig lite för hur benen ska hålla, men nu när det närmar sig mer och mer tänker jag på att det kommer bli många timmar ensam med en massa bilar som susar förbi.

Samtal med människor gör mer än att bara se något fladdra förbi på Facebook. Det handlar inte om att komma fram fort utan jag stannar hellre någon dag extra för att hinna möta människor.

Julia som intervjuar Olle frågar honom om han har något emot om Emmaus Stockholm skulle försöka ragga politiker som kan springa med en bit av löprundan i ett försök att uppmärksamma projektet.

– Jag säger inte nej till dem som vill springa med. Men jag vill inte göra upp ett schema om när jag ska vara på en särskild plats. Meningen med att springa är inte bara för att sprida information om Västsahara utan även skapa en större medvetenhet. Samtal med människor gör mer än att bara se något fladdra förbi på Facebook. Det handlar inte om att komma fram fort utan jag stannar hellre någon dag extra för att hinna möta människor.

Olle och Emmaus Stockholm bjuder särskilt in Margot Wallström att springa en bit av vägen!