Nanna och Sepideh är två frivilliga i Ungdomsförbundet som under några veckor i juli och augusti som jobbade ideellt på sommarkollo för och med ensamkommande barn och unga. Aktiviteter på sommaren kan bli extra viktiga när en är ledig från skola och rutiner och långt borta från familj och släktingar.
I sex år har Ungdomsförbundets föreningar i Stockholm arrangerat sommarkollo för och med ensamkommande under några veckor under juli och augusti. I Lund och Malmö var det andra gången och kollot arrangerades tillsammans med Ensamkommandes förbund.
De tre veckorna som sommarkollot varade var som ett enda stort lyckopiller
– Innan jag blev frivillig i sommarkollot hade jag någon slags bild av att ensamkommande ungdomar kanske skulle vara ledsna och deppiga. Inte så konstigt tänkte jag med tanke på resan de gjort. Men det första som slog mig, och som jag även pratat med de andra frivilliga i gruppen om, var hur otroligt positiva och engagerade ungdomarna vi träffade var. De hade tusen frågor om allt om hur man blir frivillig, hur våra familjer ser ut, vart en kan träna, vad vi pluggade för något. Tusen frågor om allt och inget, säger Nanna som under några veckor i somras var aktiv i sommarkollot för ensamkommande barn och unga i Stockholm.
Nanna beskriver sig som en snäll och omtänksam person som tycker om att stötta och hjälpa andra. Hon tycker också om att lära sig nya saker därför älskar hon att plugga, just för att då lär hon sig nya saker varje dag. I somras var hon med i projektgruppen som både planerade och genomförde ett dagkollo för ensamkommande ungdomar i Stockholm. Kollot pågick i tre veckor och aktiviteterna varierade men det var framförallt fotboll som kom högst upp på önskelistan hos ungdomarna.
Nanna berättar att när nu när hösten smyger sig på och hon tänker tillbaka på sommaren så blir hon så lycklig. För det som hängt sig fast är minnet av ungdomarnas positivitet.
– Jag är jätte glad att vi i planeringen såg till att fråga ungdomarna vad de ville göra. Vi hade kanske inte planerat in så många fotbollskvällar men efter önskemål från ungdomarna var det spela fotboll som de mest ville göra och hänga i någon park och grilla korv. Det slog oss i frivilliggruppen att just något så enkelt som att träffas i en park i tre timmar och lira boll var den mest eftertraktade aktiviteten. Jag tror att just att vi lyssnade in deras önskemål var det som bidrog till att sommarkollot blev så lyckat. Det kändes som de tre veckorna som sommarkollot varade var som ett enda stort lyckopiller!
Nanna berättar att när nu när hösten smyger sig på och hon tänker tillbaka på sommaren så blir hon så lycklig. För det som hängt sig fast är minnet av ungdomarnas positivitet. Hur positivt inställda de var till Sverige och till att vilja lära sig saker. Att nu när hon möter på problem eller blir ”neggig” i vardagen så tänker hon tillbaka på killarna. Hon brukar tänka på att om de lyckades hålla sig positiva trots en oviss framtid så skall inte hon låta sig nedslås av struntsaker.
– Jag är så tacksam för att för att fått träffa dom och framförallt har jag tagit med mig just deras stora positivitet på livet. Det är något jag alltid kommer bära med mig.
Ett minne för livet
Redan dagen efter att sommarkollot i Malmö-Lund var över kände sig Sepideh nostalgisk och saknade de ca 55 deltagarna som hon under de senaste två veckorna upplevt så mycket tillsammans med.
– När jag tänker tillbaka på sommarkollot så blir jag så nostalgisk. Jag brukar titta på bilderna och sakna den fina gemenskapen vi byggde upp tillsammans under den här tiden, berättar Sepideh, som beskriver sig själv som en social person som just nu pluggar tekniskt basår på Malmö Högskola.
Sepideh planerade och genomförde tillsammans med andra frivilliga årets sommarkollo i Skåne som är ett samarbete mellan föreningarna i Malmö, Lund och Ensamkommandes Förbund.
– Jag är född och uppvuxen i Danmark så mycket av de aktiviteterna vi gjorde tillsammans med ungdomarna var helt nya för mig också. Som att åka dressin-cykel, det verkar vara en grej som bara skåningar känner till. Just denna aktivitet bad ungdomarna själva om att få göra. Och det var verkligen jättelyckat! Ett annat exempel var den gången vi spelade minigolf, de hade de aldrig gjort förr. Först var de kanske inte jätte-pepp men när de väl kom in i spelet blev de jätteentusiastiska och intresserade av hur det hela gick till.
På vardagarna var det mest kvällsaktiviteter och på helgerna gjorde gruppen en massa utflykter till olika ställen runt om i Skåne.
Två veckor gick fort. På vardagarna var det mest kvällsaktiviteter och på helgerna gjorde gruppen en massa utflykter till olika ställen runt om i Skåne. De åkte till Falsterbo och badade och hängde på stranden och så provade de också på klippbad.
– Jag tror att vi tillsammans, både frivilliga och deltagare, lärde oss en massa saker av varandra. Jag har till exempel lärt mig nya ord på dari. Vi har fått ett minne för livet.
