Volontär & Aktivism av PeaceWorks

Jag vågade ta steget att resa själv

Kajsa spenderade fyra veckor på projektet Aldea Yanapay i Lamay, Peru.

Jag heter Kajsa, jag är 19 år gammal och efter studenten ville inte jag fortsatta direkt med att studera vidare. Min kusin hade flera år tidigare åkt på en volontärresa till Lima i Peru och redan då hade jag fått upp ett intresse för volontärresor.

Jag har inte rest mycket före denna resa och jag hade aldrig rest själv heller for den delen. Sen hade jag dessutom läst spanska under många år i skolan därför kände jag att jag ville testa att resa till ett land i Sydamerika. Vilket slutade med att jag hamnade på projektet Aldea Yanapay utanför Cusco i Peru där jag jobbade på en skola med barn i åldrarna 5-15 i en månad.

För mig var en månad en väldigt lång tid men när jag väl kom dit insåg jag hur snabbt det skulle gå. Som jag nämnde tidigare sa hade jag lite spanskakunskaper i bagaget, men inte visste jag hur svårt det skulle vara att plocka fram det och faktiskt använda sig av dem. Vilket gjorde att arbetet med barnen till en början var väldigt påfrestande eftersom man hade en språkbarriär emellan sig. Sedan talar barnen på projektet i Lamay, utanför Cusco, en blandning av quechua och spanska vilket till och med de spansktalande volontärerna hade problem med att förstå ibland.

På Aldea Yanapay i Lamay fanns det inte någon täckning eller något internet så man hade en hel del tid över till att exempelvis läsa, meditera, promenera. Hostlet i Lamay ligger på en väldigt fridfullt plats med en lugnande fors som flyter förbi och har fantastiskt fina berg som omger dalen där hostelet ligger. Första veckan tyckte jag var jobbig eftersom jag var tvungen att släppa min uppkopplade värld som jag var van vid att ha men den andra veckan utmanade jag mig själv att strunta i omvärlden och fokusera på mig själv, vilket jag ansåg som befriande.

Arbetet med barnen blev bättre när man lärde känna dem bättre och när man vågade prata lite mer spanska. Upplägget i Lamay var att man börjar tre på eftermiddagen, då kommer de yngre barnen och man har “tutouring” med dem med lättare matte, stavning, öva alfabet och så vidare. Senare kommer lite äldre barn med läxor som annars får leka en stund efter en lång dag i skolan.

Cirka fem på eftermiddagen börjar man med en workshop som exempelvis kunde vara att man skulle släppa ägg från taket och barnens uppgift var att göra någon apparat så att ägget inte skulle gå sönder. Efter workshopen har man en cirkel där de får mjölk, i cirkeln togs aktuella problem upp och diskuterades. Det var i cirkeln som jag kände att det var som mest påtagligt att deras kultur var helt annorlunda från vår exempelvis att flickorna väntade på att pojkarna var klara med mjölken innan de påbörjade sin på grund av machosamhället som är i Sydamerika.

Under denna korta resa upplevde jag många saker, det är verkligen en erfarenhet som jag kommer bära med mig och alla vänner man träffade. Jag är väldigt glad att jag vågade ta steget att resa själv eftersom jag känner mig säkrare i mig själv och att jag klarar av att tackla problem själv.

Kajsa, volontär via PeaceWorks

Taggar

Volontär & utbyten Utbildning