av PeaceWorks

”Jag blev en naturlig del av skolan”

Till skolavslutningen fick jag låna en traditionell klänning, Ao dai. På bilden är jag tillsammans med Mrs Ha, Mai, Mrs Choa och Linh som är lärare på Pascal.
Reportage

Med lite sömn och med mycket känslor i kroppen landade jag den 14 mars 2016 i Hanoi. Samtidigt som jag var väldigt nervös så kände jag en väldig stolthet över att jag faktiskt gjorde det här. 

Jag åkte till en för mig helt främmande stad, i ett land jag aldrig förut varit i och där jag inte kände någon. Även om jag kände mig förberedd hade jag hade ingen aning vad som väntade.

Det första som hände var att mitt bagage kom bort. Även om det inte kändes som den bästa starten kom bagaget senare tillbaka så allt löste sig. Jag blev upphämtad på flygplatsen av Phuong som är praktikant på VPV (PeaceWorks motsvarighet i Vietnam), och vi åkte tillsammans till VPV house där jag skulle bo.

I VPV house kände jag mig genast hemma. Att bo med 20 andra människor från hela världen är speciellt men underbart! Att alltid vara omgiven av fantastiska människor som går igenom ungefär samma sak som mig själv gjorde att jag aldrig kände mig ensam.

Klass 6C efter de hade spelat upp Cinderella som teater.

Jag volontärade på högstadieskolan Pascal Secondary School. Jag kände mig väldigt välkommen och uppskattad! Dock uppstod det många kulturkrockar som jag emellanåt blev mer frustrerad av än vad jag trodde att jag skulle bli.

T.ex. trodde jag att jag skulle assistera en vietnamesisk engelskalärare, istället hade jag helt egna engelskalektioner tillsammans med en annan volontär. Detta tyckte jag först kändes som ett litet väl stort ansvar. När jag fick reda på att de engelskalektionerna vi höll i endast var extralektioner utöver de lektioner de hade enligt skolplanen kändes det dock bättre. Då volontärernas lektioner endast var extralektioner för att barnen skulle få träna på att prata engelska och komma i kontakt med andra kulturer kunde vi i princip lägga upp lektionerna hur vi ville.

Under lektionerna lekte vi lekar, tränade på dialoger, körde improvisationsteater och mycket mer. I vissa klasser jobbade vi i en engelsk lärobok. Även om eleverna emellanåt var väldigt pratiga så hade vi väldigt kul ihop. Jag lärde mig otroligt mycket om mig själv, den vietnamesiska kulturen och om att lära ut. Min mentor på skolan, Mrs Ha, fanns alltid där och hjälpte mig med allt som behövdes.

Det bästa med hela projektet var att jag kände att jag blev en naturlig del av skolan och elevernas vardag. Jag saknar alla samtal om allt mellan himmel och jord som jag hade med eleverna, att spela volleyboll med lärarna när skoldagen var slut och den glada stämningen på skolan.

En av alla mysiga gator i Hanoi, här dock ovanligt folktom.

Att komma in i vardagen i Hanoi gick ganska snabbt. Även om staden kan kännas stor och kaotisk så älskar jag dess charm. Alla mysiga caféer, barer, affärer och områden, det finns alltid något man kan göra! När jag kände mig lite trött av alla intryck eller avgaser så brukade jag gå på yoga i kulturhuset tvärs över gatan eller bara mysa framför serier med kompisarna i huset. Mina vänner i VPV-house blev verkligen som min Hanoi-familj och jag saknar dem jättemycket.

Tillsammans med mina vänner i huset passade jag på helgerna på att resa till olika platser i Vietnam. T.ex. besteg jag Vietnams högsta berg Fansipan, åkte på kryssning i Halong Bay, besökte den underbart mysiga staden Hoi An och mycket mer. Vietnam är väldigt varierat och vackert. Att resa till olika platser i landet kändes ibland som att åka till helt andra länder.

Att åka som volontär är något jag verkligen rekommenderar. Man lära känna ett land och dess kultur på ett helt annat sätt än om man åker dit som turist. Man utmanar sina gränser och lär känna sig själv bättre. Framförallt träffar man fantastiska människor och har väldigt kul!

Taggar

Volontär & utbyten Utbildning