Reportage av Framtidsjorden

Informationen som inte når fram

I vår globala värld har konkurrens fått stor betydelse. Med fördelaktiga handelsavtal har internationella storföretag fått det allt enklare att slå sig fram på nationella marknader. Därför är det av extra vikt att vara med i utvecklingen för att kunna konkurrera på marknaden, inte minst gällande jordbruksprodukter.

I ett tidigare blogginlägg berättade vi om bonden Gunasekaran som fått ta höga lån för att kunna odla BT- bomull. Ett bomullsfrö han fått rekommenderat av den lokala fröförsäljaren med lovord om stora inkomstgenererande skördar.

Trots nederlag föregående år, på grund av bristfällig information och torka, satsade Gunasekaran återigen. Detta år med högre lån och mer avsatt mark, i hopp om att det omtalade fröet skulle ge den rika skörd som kunde hjälpa honom ur hans skulder. För att försöka förstå den rådande situationen av informationsbrist om den genmodifierade BT-bomullen beslutade vi att intervjua fröförsäljarna i den närliggande staden Nillakottai.

I intervju med Gunasekaran stod det klart att Genetiskt Modifierad Organismer (GMO) var ett okänt namn med lika okänd innebörd. Under våra intervjuer med fröförsäljarna tog det inte lång tid att förstå att desamma gällde där. Men när namnet BT- bomull kom på tal blev svaret ett annat. Fröförsäljaren Kumar förklara att det var ett framforskat hybridfrö av mycket hög kvalitet, ett frö som inte krävde något bekämpningsmedel.

Det handlar i slutändan om tillgång till kunskap så att bönderna ska kunna fatta informativa val. Men vem bär egentligen ansvaret för att bönderna ska få information om vad de odlar?

Informationen hade han fått från tidningar och skulle gladeligen själv sålt fröna ifall hans leverantör haft dem. Så var inte fallet för de två andra butikerna utan de sålde dem redan med förklaring att det var på kundernas begäran. Vi fick även förklarat att de sålde bomullsfrön från olika företag under olika namn. Men att oavsett företag var det samma typ av frö, enligt dem ett hybridfrö men inte genetiskt modifierat (GM).

Försäljaren Paraman frågade dessutom vart man kan köpa GM-bomullsfrön. En aning motsägelsefullt då alla påsarna är märka med namnet Bollgard 2, vilket betyder att de olika företagen använt sig av Monsantos BT- teknik för att framställa bomullsfröna. Med andra ord har alla dessa frön transplanterade gener från bakterien Bacillus thuringiensis (BT) och är där med GM-bomullsfrön.

Något som även resulterar i att alla bomullsfrön framtagna med BT- teknik har avtal med det multinationella storföretaget Monsanto. Då det är Monsanto som sitter på patentet och på så vis även dem som kammar hem större delen av intäkterna, oavsett vilket annat företag som står på paketet.

Gunasekaran fick lägga höga summor på dyra frön, gödningsmedel och åtskilligt mer än beräknat på kemiska besprutningsmedel.

Varför andra internationella och nationella företag betalar så höga summor för tekniken kan jag inte svara på. Men jag antar att vikten av att följa med i den tekniska utvecklingen för att kunna agera konkurrenskraftigt på marknaden har ett finger med i spelet.

Problematiken kring BT- bomull verkar på flera plan där en stor del berör den otillräckliga tillgången till information och bristen på val, något som i slutändan framförallt drabbar bönderna. Till exempel Gunasekaran som köpte BT- frön för 900 Rs per påse istället för 100 Rs per påse av traditionella frön.

Varför? För att det inte längre finns traditionella bomullsfrön att få tag på i området och den information han mottagit om BT-bomullen är endast positiv. Gunasekaran fick lägga höga summor på dyra frön, gödningsmedel och åtskilligt mer än beräknat på kemiska besprutningsmedel.

Bekämpningsmedlet han rekommenderar är dyrt, stark och trots att han berättar om skyddsåtgärder för bönderna menar han att de inte följs. Fall där kunden kommit tillbaka med utslag och klåda har uppstått, säger han.

Något som resulterade i att han i år fick lägga ut lika mycket pengar som han tjänade på bomullen. En summa som inte inkluderar lön för arbetet han och hans familj lagt ner eller ränta på lånet som måste återbetalas. Vilket gjorde att han tvingats ta andra arbeten utöver hans jordbruk. Gunasekaran är bara en av flera småbönder i liknade situation.

Fröförsäljaren Murugan förklarar att de första åren han sålde BT-bomullen fungerade odlingarna bra men att det under det senaste året kommit in allt fler klagomål. Så som att löven blivit röda och stora problem med skadeinsekter. Trots att BT-bomullens främsta egenskap är att inte behöva använda yttre bekämpningsmedel förklarar Murugan att det nu behövs i allt större utsträckning.

Bekämpningsmedlet han rekommenderar är dyrt, stark och trots att han berättar om skyddsåtgärder för bönderna menar han att de inte följs. Fall där kunden kommit tillbaka med utslag och klåda har uppstått, säger han. Problematiken Murugan känner till kring BT-bomullsodlingarna har han fått via erfarenheter från bönderna som köpt BT- fröna från honom.

Jag själv, som inte hade speciellt stor förkunskap, fick spendera en hel del tid på internet för att pussla ihop fakta för att förstå hur det hänger samman.

Utöver det har Murugan inte hört någonting om problematiken, varken från hans distributör eller andra källor. Det han vet har dessutom inte nått ut till bönderna innan de börjat odla med BT-bomullen.

Det handlar således om försäljarnas okunskap om vad de säljer men även om svårigheten att veta vad det är för frö då det säljs av flera olika företag under olika namn. Jag själv, som inte hade speciellt stor förkunskap, fick spendera en hel del tid på internet för att pussla ihop fakta för att förstå hur det hänger samman. Det står inte direkt i klartext och tillgång till internet och kunskap i det engelska språket är mer eller mindre ett måste.

Något som inte är en möjlighet för bönderna i området och därför utgör just fröförsäljarna en viktig kunskapskälla för dem. Det handlar inte enbart om faktumet att det är ett GM-bomullsfrö utan även om problematiken som uppstått kring just dessa bomullsodlingarna. Något som inte bara uppmärksammats i Indien utan på ett flertal andra håll i världen.

Det handlar i slutändan om tillgång till kunskap så att bönderna ska kunna fatta informativa val. Men vem bär egentligen ansvaret för att bönderna ska få information om vad de odlar?

Taggar

Klimat & miljö Hälsa
Annons