Nyhet av Naturskyddsföreningen

Sverige måste hantera konsumtionens effekt

Det är inte rimligt att ignorera den stora mängd utsläpp av växthusgaser som svenskars konsumtion ger upphov till utanför landets gränser. Nu mer än någonsin krävs kraftfull politik för att sätta gränser för konsumtionens klimatpåverkan, skriver Johanna Sandahl tillsammans med ett flertal andra debattörer.

Foto: Tomas Oneborg

Sverige framhålls ofta som ett föregångsland vad gäller hållbarhet, där klimatpåverkan är en viktig aspekt. Men svenskarnas konsumtion är långt ifrån hållbar. Detta till trots har svensk politik valt att inte fokusera på den stora mängd utsläpp av växthusgaser som svenskars konsumtion ger upphov till utanför landets gränser.

Det är inte rimligt att stora delar av svensk konsumtions klimatpåverkan ignoreras. Den måste hanteras. Oavsett vilka som kommer att leda Sverige under kommande mandatperiod är det viktigt att de som styr agerar kraftfullt vad gäller konsumtionens klimatpåverkan om vi menar allvar med målet att den globala uppvärmningen inte ska överstiga 2 grader celsius, och helst inte 1,5 grader.

Inte för sent - men förändringar krävs

FN:s klimatpanel släppte nyligen sin senaste rapport om effekter av klimatförändringarna, som klargör att mänskligheten står inför stora utmaningar och att det blir svårt att klara 2-gradersmålet. Men än är det inte för sent att undvika de värsta scenarierna. Det kräver dock genomgripande förändringar av vår konsumtion, och då är både konsumtionens innehåll och mängd viktiga för att minska klimatpåverkan.

Konsumtion inkluderar allt från maten eller mobiltelefonen, till Londonresan, morgonpendlingen och heminredningen. Allt detta ger upphov till miljöpåverkan – från produktion, transporter och användning, både i Sverige och i andra länder. Om vi räknar med alla dessa utsläpp oavsett var de sker (så kallade konsumtionsbaserade utsläpp) så ligger medelsvenskens utsläpp av växthusgaser på cirka 11 ton per år. Det är dubbelt så mycket som den statistik som oftast är i fokus för politiken, och som endast omfattar de utsläpp som sker inom Sveriges gränser.

Därför behövs en komplettering med tydlig politik som styr mot en mer hållbar konsumtion och utgår från vad svenska hushåll och offentlig sektor faktiskt konsumerar, och inte bara de utsläpp som genereras i Sverige.

Politiken måste sätta gränser för konsumtionens klimatpåverkan

För att Parisavtalets strävan efter max 1,5 grader ska kunna uppnås måste utsläppen globalt successivt minska, kanske ända ner till under ett ton per person och år inom 30 år enligt några uppskattningar. Nu mer än någonsin krävs kraftfull politik för att sätta gränser för konsumtionens klimatpåverkan. Politik som tar ett helhetsgrepp på utsläpp från konsumtionen kan skapa förutsättningar för en mer hållbar konsumtion, produktion och innovation.

Det behövs ramar att förhålla sig till, exempelvis mål för de totala utsläppen från svenskarnas konsumtion eller andra typer av politiska åtgärder som fokuserar på konsumtionens klimatpåverkan. På så sätt skulle exempelvis näringslivet kunna få den tydliga och långtgående signal som behövs för att motivera ambitiösa satsningar, och göra att vi kommer vidare i analyser av exempelvis skatter på klimatpåverkande konsumtionsvaror eller individuella utsläppskonton. Om utsläppen ska kunna minska tillräckligt behöver sådana kraftfulla lösningar nu komma in på den politiska agendan och konsekvensanalyseras.

Forskar om hållbar konsumtion

Ansvaret för de nödvändiga förändringarna kan inte bara ligga på enskilda konsumenter, och de kan inte heller bara ske med tekniska lösningar. Förändringarna kräver politiska beslut och agerande från hela samhället, det vill säga från medborgare och civilsamhälle, politiker, och offentlig och privat sektor i samklang. Vi som skriver under den här artikeln är några av deltagarna i ett forskningssamarbete om omställning till en mer hållbar konsumtion. Vi vill bidra till omställning och ta reda på hur civilsamhälle, näringsliv och offentlig sektor kan samverka för att få till stånd en hållbar konsumtion i Sverige.

Sedan ett flertal år har civilsamhället drivit på för att få ökat fokus på konsumtionens klimatpåverkan. Göteborgs stad, Västra Götalandsregionen och Region Skåne har infört konsumtionsbaserade mål, och näringslivet skulle kunna gynnas av långtgående riktlinjer. Nu är det dags för rikspolitiken att ta vid och sätta fokus på konsumtionens klimatpåverkan.

Johanna Sandahl, ordförande, Naturskyddsföreningen
Vishal Parekh, doktorand, KTH
Åsa Svenfelt, docent, KTH, programchef för Mistra Sustainable Consumption
Anders Wallerman, medgrundare och vd, Food for Progress
Anna-Kajsa Lidell, medgrundare och utvecklingsstrateg, Food for Progress
Annika Carlsson Kanyama, docent, KTH
Annika Helker Lundström, styrelseordförande, Mistra Sustainable Consumption
Carina Tollmar, hållbarhetschef, Oatly AB
Jan Bertoft, generalsekreterare Sveriges Konsumenter, styrelseledamot Mistra Sustainable Consumption
Johanna Stål, chefredaktör Camino
Jörgen Larsson, forskare, Chalmers
Karin Bradley, universitetslektor KTH, programchef för Mistra Sustainable Consumption
Liselotte Schäfer Elinder, adjungerad professor, Karolinska institutet
Mikael Klintman, professor, Lunds universitet
Oksana Mont, professor, Lunds universitet
Ola Persson, doktorand, KTH
Rob Hart, professor, Sveriges lantbruksuniversitet
Robert Höglund, styrelseledamot, Mistra Sustainable Consumption
Åsa Callmer, doktorand, KTH

Läs artikeln i Svenska Dagbladet och deltag i debatten här.

Annons