FN varnar nu för folkmord i Centralafrikanska republiken där 4,6 miljoner människor hotas av extremister och väpnade grupper. Vice generalsekreterare Jan Eliasson uppmanade i förra veckan världens länder att bidra till en militär FN-insats i landet. Hittills har bara Frankrike svarat.

Utvecklingen i Centralafrikanska republiken visar än en gång att omvärlden måste vara beredd att gripa in också militärt för att skydda mänsklig säkerhet. Världssamfundet har under senare år tagit viktiga steg för att skydda civila från krigsförbrytelser och andra brott mot mänskligheten även när brotten begås inom suveräna statsgränser. FN-principen skyldighet att skydda kan dock bara förverkligas om världens länder även i praktiken ger sitt stöd. Sverige, med rekordlågt antal personer i utlandsstyrkan, hör till de länder som borde kunna göra mer.

Det svenska försvaret ska inte bara skydda landets gränser utan också bidra till internationell fred och säkerhet. Därigenom ökar också säkerheten för Sverige. Ändå har, trots femton år av debatt och politiska löften om ökad internationalisering av försvaret, antalet soldater och militärobservatörer i utlandstjänst länge stannat vid i snitt omkring 860 personer per månad. Antalet sjunker nu ytterligare.

Endast 521 svenska militärer befann sig på utlandsuppdrag den 30 november. Det är den lägsta siffran sedan 1981. Efter årsskiftet, då de svenska insatserna i Kosovo och Afghanistan fasas ut, blir den ännu lägre. Det försämrar Försvarsmaktens möjligheter att upprätthålla kompetens och beredskap att ingå i internationella insatser. Bristen på attraktiva utlandsuppdrag medför också att försvaret får svårigheter att rekrytera personal.

Sedan mitten av 1990-talet har Sverige, med undantag för Liberiainsatsen 2004-2006, nästan helt upphört att lämna truppbidrag till FN-ledda fredsfrämjande insatser. Under de senaste sex åren har i snitt färre än 30 personer per månad deltagit i sådana insatser. Siffror som Svenska FN-förbundet har tagit fram visar att endast 0,44 procent av personalen i FN:s fredsfrämjande insatser i Afrika kommer från ett EU-land.

Sverige har en lång tradition av att bidra med FN-personal i fält, inte sällan i uppdrag som genomförts under svåra förhållanden. Försvarsmakten kan göra mer nytta internationellt och svenska bidrag är efterfrågade. 2009 års försvarsbeslut stödjer tanken att Försvarsmakten ska kunna hålla upp till 2 000 personer i internationella insatser och att bidrag till FN är av vikt. Där sägs: "Eftersom FN är den organisation som bär den ojämförligt största bördan av fredsbevarande insatser är det av avgörande vikt att upprätthålla organisationens förmåga och trovärdighet." Samma insikt uttrycks i regeringens proposition i somras om det svenska bidraget till FN:s Maliinsats som kom att krympa från 70 till 5 personer.

Sverige leder om ett drygt år EU:s snabbinsatsstyrka i form av Nordic Battle Group. EU-styrkan har bidragit till utveckling av medlemsländernas nationella försvar, men dessvärre aldrig tagits i bruk. Regeringen bör därför aktivt och utan dröjsmål erbjuda truppbidrag till någon av FN:s fredsbevarande insatser. Situationen i Centralafrikanska republiken kräver omvärldens omedelbara stöd.

"Sverige ska fördjupa och förstärka FN:s förmåga genom ökat svenskt deltagande i de FN-ledda fredsfrämjande insatserna", skrev försvarsberedningen i sitt betänkande "Vägval i en globaliserad värld" i våras. Mot bakgrund av att utvecklingen går i motsatt riktning bör beredningen i sin kommande rapport i mars 2014 åter understryka att det är tid för en kursändring. Budskapet till UD och Försvarsdepartementet måste vara tydligt: den svenska utlandsstyrkan behöver växa och fler svenska militärer ska stå till FN:s tjänst. Därigenom kan också Sverige bidra till att minska risken för ett folkmord i Centralafrikanska republiken.

Svenska FN-förbundet

Aleksander Gabelic, Ordförande

Linda Nordin, Generalsekreterare