av Läkare Utan Gränser

Sudan: Drömmen att återvända hem förblir avlägsen

För två år sedan utbröt strider i Jebel Marra, Sudan. Nästan 160 000 människor tvingades fly. Över 23 000 bosatte sig runt den lilla byn Sortoni i ett internflyktingläger.

Kvinnor samlar ved i Sortoni, Sudan. Foto: Läkare Utan Gränser
Nyhet

Elmounzer Ag Jiddou är ansvarig för vår insats i Sudan och har arbetat och bott i Darfur. Han förklarar de dagliga utmaningar som människor på flykt här möter:

”Läget är fortfarande spänt i och omkring Sortoni internflyktingläger, även om våldets intensitet är långt ifrån vad det var tidigare. I Sortoni, där UNAMID (FN och Afrikanska unionens gemensamma insats i Darfur i Sudan) ger visst skydd, är livet fortfarande oerhört svårt. Men befolkningen väljer hellre att stanna här eftersom de vet att samma beväpnade män som angrep dem i Jebel Marra fortfarande är där.

Konstanta hot

Sortoni är en dyster plats där över 23 000 personer bor mycket tätt. Det är ont om mat och vatten.

Våldet är aldrig långt borta, eftersom väpnade grupper som lever i lägret ofta hamnar i konflikt. Vi hör om kvinnor och barn som har blivit attackerade, slagna, utsatta för sexuella övergrepp och ibland även kidnappade, när de letade efter gräs, trä eller vatten utanför lägret. Det är inte ovanligt att män tillfångatas och dödas. Vi behandlar de skadade på vårt sjukhus.

Vy över Sortoni med de omfattande lägren för internflyktingar.

Bristen på rent vatten tvingar ofta familjer att söka efter alternativa vattenkällor. De 7,5 liter per dag som varje person får räcker inte till matlagning, hygien och till djuren. Men människor som hämtar vatten från stillastående pölar riskerar att vattnet är förorenat och orsakar sjukdomar som akut diarré eller gulsot.

De flesta i lägret är kvinnor och barn. Många av männen dog under åren av strider eller befinner någon annanstans där de försöker tjäna ihop en liten inkomst för att försörja sina familjer. I vissa mycket svåra situationer där båda föräldrarna dött kan ett barn, ibland inte äldre än elva eller tolv, ha ansvaret för att försörja sina syskon. Det psykologiska trycket på dem kan vara enormt.

Förbättrad säkerhet och sjukvård

Trots svårigheterna i det dagliga livet har jag sett några små förbättringar vad gäller hälsa och sjukvård. Fram till nyligen överföll väpnade gäng människor på väg till sjukhuset i Kabkabiya, vilket är det närmaste sjukhuset där kirurgi finns tillgänglig. Rån, kidnappningar och mord var vanligt – man visste aldrig om man skulle komma fram till sjukhuset.

Nu är det säkrare och det är möjligt att ta sig till Kabkabiya på knappt två timmar. Det var otänkbart för fyra år sedan.

När Läkare Utan Gränser först kom till Sortoni såg vi att familjer var rädda för attacker och därför byggde sina hus nära varandra som skydd. Vi visste att en sådan miljö den perfekta grogrunden för sjukdomar som diarré och mässling att sprida sig i. Med tiden har vårt team arbetat nära de äldre i lägret för att bygga upp ett grundläggande sanitetssystem och främja samhällets hälsa och hygien.

Med stöd av Sudans hälsovårdsmyndigheter behandlar vi regelbundet en mängd olika sjukdomar i vårt 35-bäddsjukhus. 2016 behandlade vi också många människor som skadats i våldsamma attacker. Med tiden har antalet skadade gått ner.

Samarbetar med lokalsamhället

En av våra framgångar har varit vårt arbete med traditionella barnmorskor. Genom dialog med dessa respekterade medlemmar i samhället har vi kunnat utveckla ett samarbete. De förstår vikten av att ta en blivande mor till vårt sjukhus när komplikationer uppstår.

Traditionella barnmorskor i Sortoni hjälper till vid förlossningar. Foto: Läkare Utan Gränser

Nästan alla i Sortoni vill återvända hem till Jebel Marra. Men strider i området betyder att denna dröm är lika svår att uppnå idag som för två år sedan. Fram till dess att de kan återvända hem måste regeringen och de internationella hjälporganen se till att internflyktingarnas grundläggande rättigheter respekteras.”

Läkare Utan Gränser har arbetat i Sudan sedan 1979. För närvarande har vi tre sjukhus i norra Darfur, en i västra Darfur och ett projekt som stöder sydsudanesiska flyktingar i östra Darfur. Vi stöder också två sjukhus i delstaten Vita Nilen som erbjuder vård till den lokala sudanesiska befolkningen och sydsudanesiska flyktingar. I delstaten Al-Gedaref driver vi ett behandlings- och forskningsprojekt för sjukdomen Kala Azar.

Annons