Dessvärre handlar det inte om isolerade företeelser. Antalet rapporterade hatbrott har varit omkring 5 000 per år de senaste åren och sannolikt finns också ett stort mörkertal. Antalet afrofobiska brott ökar, liksom brott med antireligiösa motiv. Försvinnande få anmälda brott leder till åtal.

Regeringen har gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att öka kunskapen om hatbrott hos polis och rättsväsende. Förhoppningsvis leder det till en tydligare prioritering av dessa brott. Hatbrottsgrupperna hos polisen i Stockholm och Malmö är goda exempel som förtjänar att få efterföljare.

Svenska arbetsmarknaden sämst

Vid sidan av hatbrott drabbas tusentals människor i Sverige av olika former av diskriminering. Enligt OECD är Sverige sämst på att inkludera utrikes födda på arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland utlandsfödda är två till tre gånger så hög som bland människor födda i Sverige. Särskilt drabbade är människor från Asien och Afrika. Ett svenskt namn är ofta ett krav för att ens bli kallad till anställningsintervju. Att högutbildade människor har underkvalificerade eller inga arbeten är ett slöseri med mänskliga och ekonomiska resurser.

Positiv särbehandling kan i dag tillämpas för att anställa män med likvärdiga meriter på kvinnodominerade arbetsplatser och vice versa. Däremot får arbetsgivare som vill öka mångfalden på arbetsplatsen inte motivera tillsättandet av en tjänst med den sökandes etniska bakgrund. I en allt mer global ekonomi blir språkkunskaper och kulturkompetens allt viktigare. Företag och organisationer bör uppmuntras att se fördelarna med att anställa personer med utländsk bakgrund och därigenom också stärka sin konkurrenskraft.

Regeringen måste ta ansvar

Ett rättighetsperspektiv måste genomsyra hela regeringens arbete från integration och arbetsmarknad till rättsväsende och övrig statsförvaltning. Det gäller också på lokal nivå. Anställda i kommuner och landsting behöver ibland stöd i sitt dagliga arbete som ofta rör rättighetsfrågor. Sådant stöd skulle de kunna få från en oberoende myndighet för mänskliga rättigheter. En sådan finns i 17 EU-länder men inte i Sverige.

Strukturell rasism, diskriminering och hatbrott hindrar fortfarande många människor i Sverige från att förverkliga sina drömmar. Att tio tusen människor står enade mot hatet, så som skedde förra helgen i Malmö, inger hopp. Nu krävs att även regering, riksdag och myndigheter tar ställning – också genom aktiva åtgärder för att minska utanförskapet.

Aleksander Gabelic
Svenska FN-förbundets ordförande