Världen av Svenska Afghanistankommittén

Snart kan Taza leka som andra barn

Flickan är liten och ögonen oroliga. En läkare ritar blåa linjer på hennes rygg för att kunna göra en stödkorsett. Taza, 4 år, har skolios och hennes pappa tröstar med lugn röst.

Scenen skulle kunna utspelas på vilket sjukhus som helst i världen – ett ledset barn och en ängslig förälder. Men detta är Afghanistan och vanligtvis finns inte resurser för att hjälpa en liten människa med ryggproblem. Men Taza och pappa Ahmad Nadiri tillhör de trots allt lyckligt lottade. De bor i en liten by tre timmars väg från sjukhuset.

– Taza började liksom gå snett från start, suckar Ahmad. Vi insåg efter ett par år att hennes problem inte skulle fixa sig självt så vi chansade på att ta oss hit.

Han är tyst en bråkdels sekund och spricker sen upp i ett leende:

– Läkaren säger att allt kommer att bli bra!

Taza är en av de mer än 5 000 patienter som behandas årligen på Svenska Afghanistankommitténs ortopediska klinik på sjukhuset i staden Mazar. Hit kommer många fall som liknar Tazas, det gäller både barn och vuxna.

Jag längtar efter att se henne hoppa och springa runt

Klinikchefen Manizha Baburi berättar att behoven är stora hos befolkningen i regionen och att en stor andel av patienterna har skador efter minor som ligger kvar i marken efter många års konflikter.

– Vi gör allt från fot- och benproteser till nya höftleder, vi har också sjukgymnaster och sjuksköterskor som tar hand om rehabiliteringen.

Taza kommer att behöva komma tillbaka och prova ut sin ryggkorsett. Det är en lång väg att resa från deras by men det tycker pappa Ahmad inte är något problem.

– Jag längtar efter att se henne hoppa och springa runt. Det ska bli härligt när hon kan vara med sina syskon utan att hamna på efterkälken.

Människor med olika former av funktionsnedsättningar tillhör Afghanistans mest utsatta.

KAJSA WAAGHALS
SAKs kommunikationsrådgivare i Kabul
 

Taggar

Hälsa