nyhet av Diakonia

Sätt stopp för vapenhandeln

Under hösten och våren kraftsamlar flera organisationer i Sverige inför regeringens kommande förslag om nya regler för vapenexport. Vi som arbetar med mänskliga rättigheter, demokrati, hållbar utveckling och jämställdhet står enade i gemensamma krav på att mänskliga rättigheter aldrig får kompromissas bort. Är svenska politiker redo att välja rätt sida?

”Vi åtar oss att verka för regler som i praktiken inte ska tillåta export av krigsmateriel till diktaturer eller andra länder där de mänskliga rättigheterna kränks.”

Det löftet gav Liberalerna (då Folkpartiet), Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet på DN Debatt våren 2011. Löftet kom medan demokratirörelser i Mellanöstern och Nordafrika slogs ned med våld av regimer som Sverige sålt vapen och annan krigsmateriel till. Samma partier har i kongressbeslut, partiprogram, valmanifest och så vidare bekräftat att Sverige inte ska exportera krigsmateriel till diktaturer. Men står de upp för sina löften när det verkligen gäller?

Inom kort väntas regeringen presentera en lagrådsremiss om nya regler för svensk krigsmaterielexport. Det nya regelverket kommer att påverka Sveriges politik för mänskliga rättigheter under lång tid framöver.

Sveriges regelverk för export av krigsmateriel bestämmer vilka affärer som godkänns och inte. Det handlar om affärer värda hundratals miljarder och om trovärdigheten i Sveriges röst för demokrati, utveckling och rättigheter. Det handlar om försäljning av vapen, övervakningssystem och annan krigsmateriel till regeringar och regimer där människor fängslas och torteras för sina åsikter skull. Vi talar om diktaturer som investerar i vapen istället för att motverka fattigdom. Vi talar om regeringar som storskaligt och systematiskt berövar kvinnor på grundläggande rättigheter.

Vapenaffärer påverkar utrikespolitiken på flera sätt – till exempel i exportfrämjande, diplomati, långivning och exportkreditgarantier. Affärer, kontrakt och åtaganden räcker över flera mandatperioder. Kommer Sverige beväpna människorättsförbrytare även om 15 år då nya makthavare styr? Det avgörs nu. Lagrådsremissen med det nya förslaget väntas komma runt årsskiftet och sedan ska det behandlas i riksdagen under våren 2017.

Därför är de kommande månaderna så viktiga inte bara för oss som står upp för mänskliga rättigheter här i Sverige. Det handlar om konsekvenser som kan drabba hundratals miljoner människor som lever under förtryck. Kommer deras makthavare i framtiden att få stöd från Sverige i form av vapen, övervakningsutrustning och annan krigsmateriel? Eller kommer svenska politiker äntligen ställa sig vid människorättsaktivisternas sida och stödja deras kamp?

Detta kräver vi

Regeringen med Miljöpartiet och Socialdemokraterna har ännu inte redovisat hur de tänker kring krigsmaterielexporten och vad de kommer att presentera för förslag. Vi vet inte heller om andra partier kommer stå upp för sina löften nu när det verkligen gäller. Vi organisationer i civilsamhället är utifrån våra erfarenheter tydliga med vad som krävs.

Ingen export till diktaturer – utan undantag

Det nya regelverket måste i praktiken innebära ett stopp på export till diktaturer. Det ska vara ett absolut förbud som gäller i praktiken, utan undantag.

Sommaren 2015 presenterade riksdagsutredningen om krigsmaterielexport ett förslag på nya regler. Utredningen föreslår bland annat följande demokratikriterium:

”Ifall det förekommer (…) grava brister i den demokratiska statusen utgör det hinder för beviljande av tillstånd”. (SOU 2015:72, del 1, s. 397)

Detta vore ett steg framåt jämfört med dagens regelverk, men formuleringen är fortfarande för svag för att i praktiken innebära en förändring. Det konstaterar myndigheten Inspektionen för strategiska produkter, ISP, i sin remiss till utredningen. ISP är en myndighet under Utrikesdepartementet och det är ISP som bedömer om svenska affärer med vapen och annan krigsmateriel ska godkännas eller inte.

Stå upp för mänskliga rättigheter

Det nya svenska regelverket för krigsmaterielexport måste sätta stopp för vapenaffärer med stater där det förekommer allvarliga och/eller omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. Det gäller till exempel officiellt sanktionerad tortyr och systematisk diskriminering av kvinnor.

Dagens regelverk säger att mänskliga rättigheter ska vara ett ”centralt villkor” för om försäljning av krigsmateriel från Sverige får ske eller inte. Men verkligheten visar att den formuleringen inte ens stoppar affärer med diktaturer. Riksdagsutredningen föreslår följande villkor:

”Ifall det förekommer allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter (…) utgör det hinder för beviljande av tillstånd.” (SOU 2015:72, del 1, s. 397)

Vår erfarenhet säger oss att detta inte räcker. Uttrycket ”allvarliga och omfattande” kränkningar sätter ribban för högt. Är det inte tillräcklig illa för svenska politiker att det sker allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter? Eller att mänskliga rättigheter kränks på omfattande sätt? Måste situationen vara så svår att kränkningarna beskrivs som både ”allvarliga och omfattande”? Idag exporterar Sverige krigsmateriel till stater där det förekommer så allvarliga kränkningar som tortyr eller systematisk diskriminering av kvinnors mest grundläggande mänskliga rättigheter.

Inga kryphål som främjar krigsmaterielindustrins intressen framför människovärdet

De nya reglerna för svensk krigsmaterielexport måste vara så tydliga att inga kryphål skapas för industrins intressen att gå före människors grundläggande rättigheter. Mänskliga rättigheter måste tydligt få företräde.

Riksdagsutredningen har föreslagit att näringspolitiska skäl inte får vara det som motiverar svensk krigsmaterielexport. Men eftersom kraven på bevis och underlag är så luddiga är risken uppenbar för att en mix av försvarspolitiska intressen och industrins intressen kan fortsätta motivera affärer med stater som kränker mänskliga rättigheter. I utredningen radas kryphålen upp i ord som ”teknikutveckling”, ”inhemsk produktion” och så vidare. Detta kan i praktiken innebära att näringspolitiska skäl kan motivera export, vilket utredningen säger sig vara emot. Det håller inte.

Sveriges regering och vi som bor här ska veta att vi står upp för de människor som varje dag kämpar för sina grundläggande rättigheter så som rätten att rösta, att kunna skriva fritt på en blogg, att få starta en organisation för kvinnors rättigheter, att få äta sig mätt eller att få vård.

Amnesty
IKFF
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Sveriges kristna råd, SKR
Svenska Kyrkan

Taggar

Global ekonomi Krig & fred Mänskliga rättigheter