nyhet av Läkare Utan Gränser

Livräddande sjukvård trots svårt säkerhetsläge

Ett tält för postoperativ vård vid Community-sjukhuset i Bangui, Centralafrikanska republiken. Foto: Läkare Utan Gränser
I början av december startade den senaste våldsvågen i Centralafrikanska republiken och hundratals människor skadades och dödades. Emilia Alfonzo Rodriguez är läkare i Göteborg. I december åkte hon för att arbeta på ett traumasjukhus i Centralafrikanska republikens huvudstad Bangui.

Konflikten i Centralafrikanska republiken är komplex och både kristna och muslimer påverkas av våldet. Emilia har kommit hem från Bangui, men situationen där är fortfarande osäker. Hon minns hur det var att arbeta i det spända säkerhetsläget:

 – Det var svårt att jobba i en så instabil situation. Det var skottlossningar varje dag. Jag arbetade framför allt i ett av de sex tält som vi hade byggt upp utanför sjukhuset för att kunna ta hand om alla patienter.

Skottskador vanliga

Emilia jobbade med att ge postoperativ vård och skadorna var i stort sett desamma:

– Vi hade ungefär hundra inneliggande patienter per dag och upp till 30 nya patienter med allvarliga skador. Många var män med skottskador i magen, armar och ben, men det kom även in kvinnor och ungdomar.  Det fanns en annan mottagning för barn.

– Skottskador kan orsaka frakturer. Det var några som fick liggamed benen fixerade av tyngder i 45 dagar för att benet skulle läka rätt. De var tvungna att ligga helt stilla i tälten utanför sjukhuset.

Våldet drabbar alla

Både muslimer och kristna utsätts för våld och övergrepp av de beväpnade grupperna. Sedan den 5 december har vår personal behandlat mer än 3 600 skadade i landet. Det hände att Emilia var rädd, inte bara för sin egen del, utan även för teamet och patienternas skull.

 – När situationen blev för farlig fick vi gömma oss i operationssalen som hade tjocka väggar. Vi var tvungna att lämna patienter med frakturer som låg i tälten. Det gjorde ont i mig. En del patienter vågade inte lämna sjukhuset efter behandlingen på grund av säkerhetssituationen. De stannade några extra dagar tills det blev lugnare.

 – Många gånger kunde vår lokala personal inte komma och arbeta eftersom det var så farligt att gå ut. Det var ofta de dagarna då vi hade behövt dem som mest.

Blodig jul

Emilia var kvar i Centralafrikanska republiken över julen, en period när många strider pågick. Det var svårt att vet vad man hade att vänta sig på sjukhuset kommande dag:

 - Ibland hörde vi många skottlossningar under kvällen och trodde att det skulle komma massor av patienter till sjukhuset nästa dag. Men skottlossningarna fortsatte och knappt några patienter kom. Det fanns inga transportmedel, ingen ville köra när läget var så spänt. Under jul var det mycket skottlossningar, men folk kom till sjukhuset först två dagar senare när läget var lite lugnare. Många hade dött och de få överlevande hade väntat i två dagar på att kunna söka vård.

 – Själv bodde jag i ett hus bara några hundra meter ifrån sjukhuset. Ibland fick vi evakueras dit och sitta i en korridor hela kvällen. Den fick fungera som skyddsrum, eftersom det bara fanns ett litet fönster där.

 

Flyktingläger vid flygplatsen

Det återkommande våldet har lett till att 100 000 människor tagit sin tillflykt till flygplatsen i Bangui. Där lever de under usla förhållanden. Lägret ligger bara några hundra meter från landningsbanan på den internationella flygplatsen Mpoko. Redan i mitten av december när Emilia anlände var situationen kaotisk i staden.

 – Mitt flygplan kunde inte landa i Bangui för att det var så många flyktingar på landningsbanan, säger Emilia. Då bodde det ungefär 30 000 personer där. Planet fick gå upp igen och först vid andra försöket kunde vi landa.

 – Alla var drabbade av våldet. Många av våra lokala medarbetare flydde till flyktinglägret vid flygplatsen där de började jobba på de lokala hälsocentren som Läkare Utan Gränser upprättat. De både bodde och arbetade i lägret.

 

Flyr till grannländer

30 000 flyktingar har redan tagit sig över gränsen till Tchad, medan 10 000 människor har flytt till Kamerun. Fler väntar på en möjlighet att fly eller att få beskydd. Trots dagliga säkerhetsincidenter finns vi på plats i Centralafrikanska republiken med 2 240 internationella och lokalanställda medarbetare på 16 platser i landet. Vi vet att humanitära hjälpinsatser är möjliga.

– Det är svårt att bedriva hjälparbete när säkerhetsläget är så spänt. Att öka säkerheten är ett första steg för att kunna bistå med sjukvård i Centralafrikanska republiken, säger Emilia.

Taggar

Krig & fred Hälsa